“Ekonomisk aktör” är det samlingsbegrepp som EU:s produktlagstiftning använder för alla aktörer i leveranskedjan som bär rättsliga skyldigheter. Beslut nr 768/2008/EG räknade ursprungligen upp fyra roller: tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören. Förordning (EU) 2019/1020 lade till leverantören av distributionstjänster samt en öppen klausul som omfattar varje annan fysisk eller juridisk person som omfattas av skyldigheter i samband med tillverkning av produkter, tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande enligt den tillämpliga harmoniseringslagstiftningen. Förordningen om allmän produktsäkerhet använder samma struktur för konsumentprodukter.
Nyare rättsakter anpassar listan efter sitt tillämpningsområde. Förordningen om ekodesign för hållbara produkter inkluderar återförsäljaren, det vill säga varje distributör eller annan person som erbjuder produkter till slutanvändare, även genom distansförsäljning. Förordningen om förpackningar och förpackningsavfall lägger till leverantören och slutdistributören, och 2024 års produktansvarsdirektiv räknar tillverkaren av en komponent och leverantören av en relaterad tjänst till de ekonomiska aktörer som kan hållas ansvariga.
Den praktiska konsekvensen är att ett företag måste avgöra vilken roll det har för varje produkt, eftersom skyldigheterna skiljer sig åt: tillverkaren utformar, dokumenterar och förklarar överensstämmelse, importören kontrollerar och identifierar sig, distributören kontrollerar och agerar med vederbörlig omsorg. Två skyldigheter gäller för varje ekonomisk aktör: att endast släppa ut eller tillhandahålla säkra produkter på marknaden (förordningen om allmän produktsäkerhet, artikel 5) och att samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna om åtgärder som kan eliminera eller minska risker (marknadskontrollförordningen, artikel 7, och förordningen om allmän produktsäkerhet, artikel 15).