Definitionen är densamma i marknadskontrollförordningen, förordningen om allmän produktsäkerhet och den nya lagstiftningsramen (NLF): en tillverkare är en fysisk eller juridisk person som tillverkar en produkt eller låter konstruera eller tillverka en produkt, och som marknadsför produkten under sitt namn eller varumärke. Det avgörande är varumärket, inte fabriken. Ett företag som låter en kontraktstillverkare tillverka varor och säljer dem under eget namn är tillverkaren, med alla skyldigheter som följer av det.
Artikel R2 i beslut nr 768/2008/EG, som återges i varje produkträttsakt, räknar upp dessa skyldigheter: konstruera och tillverka i enlighet med kraven, upprätta den tekniska dokumentationen, genomföra bedömningen av överensstämmelse, upprätta EU-försäkran om överensstämmelse och anbringa CE-märkningen, bevara dokumentationen under den föreskrivna perioden, säkerställa att serietillverkningen förblir i överensstämmelse, märka produkten med typ-, parti- eller serienummer samt med tillverkarens namn och kontaktadress, tillhandahålla instruktioner och säkerhetsinformation på det språk som krävs, vidta korrigerande åtgärder, dra tillbaka eller återkalla produkter som inte är i överensstämmelse, informera myndigheterna när en produkt utgör en risk, och samarbeta med dem.
Artikel 9 i förordningen om allmän produktsäkerhet tillämpar en parallell lista på konsumentprodukter utanför harmoniseringslagstiftningen och lägger till en intern riskanalys samt, via Safety Business Gateway, skyldigheten att anmäla olyckor. En tillverkare som är etablerad utanför EU måste också säkerställa att det finns en ansvarig person i unionen innan produkten släpps ut på marknaden.