ExplD i korthet
Direktivet om civila sprängämnen (ExplD), formellt direktiv 2014/28/EU, är EU:s säkerhets- och skyddslag för sprängämnen som används utanför försvars- och polisområdet: sprängämnen för sprängning, tändhattar, tändsnören, tändare, stötrör, boosterladdningar och drivmedel för civilt bruk. Det tillämpas på sprängämnen för civilt bruk, definierade som de material och föremål som betraktas som explosiva varor i Förenta nationernas rekommendationer om transport av farligt gods och som faller inom klass 1 i dessa rekommendationer (art. 1.1 och art. 2 punkt 1). Sprängämnen får tillhandahållas på marknaden endast om de uppfyller direktivet, och medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra sprängämnen som gör det (art. 3 och art. 4).
Direktivet gör två saker samtidigt. Dess produktkapitel följer den nya lagstiftningsramen: väsentliga säkerhetskrav i bilaga II, bedömning av överensstämmelse genom anmält organ, en EU-försäkran om överensstämmelse och CE-märkningen (kapitel 2, 4 och 5). Dess säkerhetskapitel lägger till det andra CE-direktiv saknar: tillstånd för varje överföring av sprängämnen inom unionen, ett enhetligt system för unik identifiering och spårbarhet, ett tillstånd för alla som tillverkar, förvarar, använder, importerar, exporterar, överför eller handlar med sprängämnen, samt befogenheten att beslagta sprängämnen som riskerar att förvärvas, användas eller omsättas olagligt (kapitel 3, art. 11–18). 2014 års text är en omarbetning av direktiv 93/15/EEG; medlemsstaterna skulle genomföra det senast den 19 april 2016 och tillämpa det från den 20 april 2016 (art. 52), och det har inte ändrats sedan dess.
Officiell text Läs direktivet på EUR-Lex: Direktiv 2014/28/EU (CELEX 32014L0028). Systemet för unik identifiering fastställs i kommissionens direktiv 2008/43/EG, konsoliderad text av den 14 mars 2012.
Tillämpningsområde
Tre grupper faller utanför direktivet: sprängämnen, inklusive ammunition, avsedda för användning, enligt nationell rätt, av försvarsmakten eller polisen; pyrotekniska artiklar som faller inom tillämpningsområdet för direktiv 2013/29/EU; samt ammunition, utom vad som föreskrivs i artiklarna 12, 13 och 14 om ammunitionsöverföringar, säkerhetsundantag och informationsutbyte (art. 1.2). Bilaga I innehåller en icke uttömmande förteckning över de poster i FN:s klass 1 som betraktas som pyrotekniska artiklar eller ammunition, vilken kommissionen får uppdatera genom delegerad akt för att följa FN:s rekommendationer (art. 1.2, art. 46 och bilaga I). Medlemsstaterna får fortfarande enligt nationell rätt beteckna andra ämnen som sprängämnen (art. 1.3). Prekursorkemikalier är inte sprängämnen i klass 1 och omfattas av den separata EU-förordningen om sprängämnesprekursorer, som tillämpas sedan den 1 februari 2021.
Skyldigheterna åvilar de ekonomiska aktörerna. En tillverkare är den som tillverkar ett sprängämne eller låter konstruera eller tillverka det och marknadsför det under sitt namn eller varumärke eller använder det för egna ändamål (art. 2 punkt 9); representanten, importören och distributören definieras som i de andra CE-direktiven (art. 2 punkterna 10–12). Unikt för detta direktiv omfattar de ekonomiska aktörerna även varje fysisk eller juridisk person som ägnar sig åt förvaring, användning, överföring, import, export eller handel med sprängämnen (art. 2 punkt 13), vilket för in sprängningsentreprenörer, stenbrott och gruvor under reglerna om tillstånd, överföring och spårbarhet. En separat definierad ”handlare” av skjutvapen och ammunition förekommer endast i ammunitionsöverföringsförfarandet (art. 2 punkt 14 och art. 12). En importör eller distributör som säljer under sitt eget namn eller varumärke, eller ändrar ett sprängämne på ett sätt som kan påverka överensstämmelsen, tar på sig tillverkarens skyldigheter (art. 9).
Vad du måste göra
Väsentliga säkerhetskrav
Bilaga II kräver att varje sprängämne konstrueras, tillverkas och tillhandahålls så att det utgör en minimal risk för människors liv och hälsa och förhindrar skada på egendom och miljö under normalt förutsebara förhållanden, uppnår de prestandaegenskaper tillverkaren angett, och kan bortskaffas på ett sätt som minimerar effekterna på miljön (bilaga II del I). Del II förtecknar den information och de egenskaper som måste beaktas eller testas, bland dem konstruktion och kemisk sammansättning, fysikalisk och kemisk stabilitet, känslighet för stöt och friktion, kompatibilitet mellan komponenter, kemisk renhet, motståndskraft mot vatten och mot låga och höga temperaturer, lämplighet för riskfyllda miljöer såsom gasfyllda atmosfärer, säkerhetsegenskaper mot otidig eller oavsiktlig initiering, korrekt laddning och funktion, instruktioner och märkningar för säker hantering, lagring, användning och bortskaffande, samt hållbarhetstid till sista användningsdatum; varje sprängämne måste testas under realistiska förhållanden (bilaga II del II punkterna 1 och 2). Särskilda krav gäller för fyra grupper: sprängämnen för sprängning, tändsnören, stubintråd, andra tändare och stötrör, tändhattar (inklusive fördröjda tändhattar) och förbindare, samt driv- och raketdrivmedel (bilaga II del II punkt 3).
Harmoniserade standarder
Sprängämnen som överensstämmer med harmoniserade standarder, eller delar av dem, vars referenser offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning presumeras överensstämma med de väsentliga säkerhetskrav som dessa standarder omfattar (art. 19). Kommissionens sida om harmoniserade standarder för sprängämnen för civilt bruk förtecknar standarderna enligt meddelandet offentliggjort i EUT C 118 av den 12 april 2017.
Bedömning av överensstämmelse, försäkran och CE-märkning
Tillverkaren måste följa ett av förfarandena i bilaga III: EU-typkontroll (modul B) genom ett anmält organ följt, efter tillverkarens val, av överensstämmelse med typ grundad på intern tillverkningskontroll plus övervakade produktkontroller vid slumpmässiga intervall (modul C2), överensstämmelse med typ grundad på kvalitetssäkring av tillverkningsprocessen (modul D), överensstämmelse med typ grundad på produktkvalitetssäkring (modul E) eller överensstämmelse med typ grundad på produktverifiering (modul F); eller överensstämmelse grundad på kontroll av enhet (modul G) (art. 20). Det finns ingen väg för egendeklaration. För EU-typkontroll lämnar tillverkaren in en ansökan till ett enda anmält organ, med den tekniska dokumentationen (en riskanalys och riskbedömning, allmän beskrivning, ritningar, de tillämpade harmoniserade standarderna eller de lösningar som valts i stället, konstruktionsberäkningar och provningsrapporter) och representativa provexemplar från tillverkningen; organet granskar dokumentationen, provar exemplaren och utfärdar ett EU-typkontrollintyg, som tillverkaren bevarar tillsammans med dokumentationen i 10 år och måste komplettera vid varje ändring som påverkar överensstämmelsen (bilaga III modul B punkterna 3–9).
När överensstämmelse har visats upprättar tillverkaren EU-försäkran om överensstämmelse enligt bilaga IV, håller den fortlöpande uppdaterad, översätter den till de språk medlemsstaten kräver och utfärdar, där flera unionsrättsakter gäller, en enda försäkran; genom att upprätta den tar tillverkaren på sig ansvaret för överensstämmelsen (art. 21). CE-märkningen följer de allmänna principerna i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008 och anbringas synligt, läsligt och varaktigt på sprängämnet innan det släpps ut på marknaden, eller på förpackningen och de medföljande dokumenten där sprängämnets beskaffenhet inte tillåter det, följd av identifikationsnumret för det anmälda organ som deltagit i produktionskontrollskedet (art. 22 och art. 23.1–23.3). För sprängämnen tillverkade för eget bruk, sprängämnen levererade oförpackade eller från mobila tillverkningsenheter för sprängämnen (MEMU) för direkt lossning i sprängborrhålet, och sprängämnen framställda på plats vid sprängningsstället, anbringas CE-märkningen på de medföljande dokumenten (art. 23.5).
Unik identifiering och spårbarhet
Ekonomiska aktörer måste följa ett enhetligt system för unik identifiering och spårbarhet av sprängämnen som tar hänsyn till deras storlek, form eller konstruktion, utom där en unik identifiering är onödig på grund av ett sprängämnes låga risknivå; systemet gäller inte sprängämnen som transporteras och levereras oförpackade eller i pumpbilar för direkt lossning i sprängborrhålet, eller sprängämnen som tillverkas på sprängplatser och laddas omedelbart (art. 15.1). Det föreskriver insamling och lagring av uppgifter som identifierar varje sprängämne, dess plats medan det är i de ekonomiska aktörernas besittning och identiteten på dessa aktörer; uppgifterna måste testas regelbundet, skyddas mot skada, lagras i 10 år efter transaktionen eller, om sprängämnena använts eller bortskaffats, i 10 år efter användningen eller bortskaffandet, även om aktören har upphört med verksamheten, och göras omedelbart tillgängliga för de behöriga myndigheterna (art. 15.2 och 15.3). Kommissionen får anta genomförandeakter om formatet och strukturen för identifieringen och om undantagen för låg risk (art. 15.4); till dess fortsätter direktiv 2008/43/EG att gälla (art. 51.3).
Enligt direktiv 2008/43/EG, i dess lydelse enligt direktiv 2012/4/EU, märker företag som tillverkar eller importerar sprängämnen eller monterar tändhattar varje sprängämne och varje minsta förpackningsenhet med en unik identifiering bestående av en läsbar del (tillverkarens namn och en alfanumerisk kod med två bokstäver för tillverknings- eller importmedlemsstaten, tre siffror för tillverkningsplatsen tilldelade av den nationella myndigheten, samt tillverkarens unika produktkod och logistikinformation) och en streckkod eller matriskod (direktiv 2008/43/EG, art. 3 och bilaga). Direktivet fastställer märkningsmetoden per produkttyp, från etiketter eller tryck på patroner och säckar till stämpling på tändhattshöljen och märkning var 5:e meter tändsnöre (art. 5–11), undantar ammunition, tändare, stubintråd och kapsyltändare (art. 2), och kräver att företagen registrerar alla identifieringar med förvaring och plats för varje sprängämne, bevarar uppgifterna i 10 år, skyddar dem och utser en kontaktperson tillgänglig utanför kontorstid (art. 13 och art. 14). Tillverkare av sprängämnen utanför systemet märker i stället med en typ-, parti- eller serienummer eller ett annat element som möjliggör identifiering, tillsammans med sitt namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke och en enda postadress för kontakt, eller anger den informationen på förpackningen eller i ett medföljande dokument (art. 5.5). Importörens eget namn och postadress är inte knutna till det undantaget: importörer måste ange dem på varje sprängämne de släpper ut på marknaden, eller på dess förpackning eller i ett medföljande dokument där det inte är möjligt (art. 7.3).
Överföringar, tillstånd och beslag
Sprängämnen får överföras inom unionen endast enligt artikel 11: mottagaren inhämtar tillstånd från den behöriga myndigheten i sin medlemsstat, som kontrollerar att mottagaren är lagligen behörig att förvärva sprängämnen och har de nödvändiga tillstånden, och den aktör som ansvarar för överföringen underrättar och inhämtar förhandstillstånd från varje transitmedlemsstat (art. 11.2). Myndigheten utfärdar ett dokument som följer sprängämnena till destinationen och uppvisas på begäran; där särskilda säkerhetskrav gäller lämnar mottagaren först namn och adresser på aktörerna, antal, mängd, beskrivning och identifiering av sprängämnena inklusive FN-numret, uppgifterna om överensstämmelse, transportmedel, färdväg, datum och in- och utreseställen, och där inga sådana krav gäller får myndigheten i stället bevilja ett tillstånd för en fastställd period (art. 11.4–11.6). Ingen aktör får överföra sprängämnen om inte mottagaren har de nödvändiga tillstånden (art. 11.8). Ammunitionsöverföringar följer det separata tillståndsförfarandet i artikel 12, medlemsstaterna får vidta proportionerliga nödåtgärder mot överföringar under allvarliga hot mot den allmänna säkerheten (art. 13), och de driver informationsutbytesnätverk för ändamålet (art. 14).
Ekonomiska aktörer måste ha ett tillstånd som ger dem rätt att tillverka, förvara, använda, importera, exportera, överföra eller handla med sprängämnen; anställda hos en aktör med tillstånd behöver inget eget (art. 16). Ett tillverkningstillstånd beviljas endast efter att medlemsstaten kontrollerat att aktören kan uppfylla de tekniska åtaganden den gör (art. 17), och de behöriga myndigheterna får beslagta varje sprängämne där det finns tillräcklig bevisning för att det kommer att förvärvas, användas eller omsättas olagligt (art. 18).
Skyldigheter per roll
Tillverkare konstruerar och tillverkar enligt bilaga II, upprättar dokumentationen och låter genomföra förfarandet enligt artikel 20, upprättar försäkran och anbringar CE-märkningen, bevarar båda i 10 år, håller serietillverkningen i överensstämmelse, tillämpar den unika identifieringen eller reservmärkningarna, tillhandahåller instruktioner och säkerhetsinformation på det språk som krävs, vidtar korrigerande åtgärder och underrättar myndigheterna om risker, och samarbetar på begäran (art. 5). Representanter agerar under ett mandat som åtminstone måste omfatta att bevara dokumenten och samarbeta med myndigheterna och kan inte överta konstruktions- eller dokumentationsskyldigheterna (art. 6). Importörer släpper endast ut sprängämnen som överensstämmer på marknaden, kontrollerar tillverkarens arbete, lägger till sitt eget namn och adress, säkerställer språket i instruktionerna, skyddar sprängämnena vid lagring och transport, vidtar korrigerande åtgärder och bevarar försäkran i 10 år (art. 7). Distributörer kontrollerar CE-märkningen, dokumenten, språket och identifieringen innan sprängämnen tillhandahålls, skyddar dem vid lagring och transport och ser till att korrigerande åtgärder vidtas (art. 8). Importörer och distributörer som säljer under sitt eget varumärke eller ändrar sprängämnen blir tillverkare (art. 9), och för sprängämnen utanför identifieringssystemet identifierar varje aktör sina leverantörer och kunder i 10 år (art. 10).
Tillsyn och sanktioner
Marknadskontrollen följer artiklarna 16–29 i förordning (EG) nr 765/2008 som tillämpas på sprängämnen genom artikel 41; dessa artiklar utgick genom förordning (EU) 2019/1020, som tillämpas från den 16 juli 2021 och förtecknar direktiv 2014/28/EU i sin bilaga I, så hänvisningen läses som förordning (EU) 2019/1020 (art. 41; förordning (EU) 2019/1020, art. 39, art. 44 och bilaga I). När en myndighet har tillräckliga skäl att anta att ett sprängämne utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet, egendom eller miljön, bedömer den sprängämnet, kräver korrigerande åtgärder, tillbakadragande eller återkallelse inom en rimlig period som står i proportion till risken, underrättar det anmälda organet och, om aktören inte agerar, förbjuder eller begränsar tillhandahållandet, drar tillbaka eller återkallar sprängämnet och underrättar kommissionen och de andra medlemsstaterna (art. 42). Överensstämmande sprängämnen som ändå utgör en risk kan behandlas på samma sätt (art. 44), och kommissionen avgör omtvistade nationella åtgärder genom unionens skyddsklausulsförfarande (art. 43). Formell bristande överensstämmelse, såsom saknad eller felaktigt anbringad CE-märkning, saknat nummer för det anmälda organet, saknad eller felaktig försäkran, ofullständig teknisk dokumentation eller frånvarande, felaktig eller ofullständig identifierings- och adressinformation, måste åtgärdas och leder annars till begränsning, förbud, tillbakadragande eller återkallelse (art. 45).
Sanktionerna fastställs nationellt: medlemsstaterna ska fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av sin genomförandelagstiftning, vilka kan omfatta straffrättsliga påföljder för allvarliga överträdelser (art. 50). I Danmark gör bekendtgørelse nr. 1251 af 29. oktober 2025 om eksplosivstoffer, utfärdad av Justitsministeriet enligt våben- och eksplosivstoffloven (LBK nr. 1736 af 26. august 2021) och i kraft sedan den 1 november 2025, direktiv 2014/28/EU och direktiv 2008/43/EG tillämpliga i Danmark och trycker dem som bilagor; tillstånd att handla med och saluföra sprängämnen omfattar endast produkter som uppfyller direktivets artiklar 3–4, 5.1, 19 och 22–23 samt bilagorna II–IV och märkningsreglerna i direktiv 2008/43/EG, och handel med, förvaring, överföring inom Danmark, förvärv och användning av sprängämnen kräver vart och ett ett polistillstånd, utfärdat av politidirektøren i Midt- og Vestjyllands Politi, med polisen som tillsynsmyndighet för tillstånden. Överträdelser av dess §§ 2–11, av § 12.4 – enligt vilken en juridisk person måste namnge en fysisk person som tillsammans med den ansvarar för efterlevnaden av sprängämnesreglerna – och av villkor knutna till ett tillstånd bestraffas med böter eller fängelse i upp till 4 månader, eller upp till 2 år under försvårande omständigheter, och bolag kan hållas ansvariga; skyldigheten att föra register över mottagande och utlämning av sprängämnen utvidgades genom bekendtgørelse nr. 231 af 29. januar 2026, i kraft den 1 februari 2026: § 10.1 binder nu varje fysisk eller juridisk person, inte bara tillverkare och de som saluför sprängämnen under eget namn eller varumärke, och undantar endast fysiska personer med tillstånd att tillverka, inklusive att omladda ammunition. Registret måste visa typen, den unika identifieringen och förvaringsplatsen för sprängämnena och vem som innehar dem vid varje tidpunkt, bevaras i minst 10 år från utgången av det kalenderår transaktionen ägde rum eller, om känt, från utgången av sprängämnenas livscykel, överlämnas till polisen omedelbart om verksamheten upphör, och en kopia för året ska sändas till polisen vid slutet av varje kalenderår, tillsammans med namn och kontaktuppgifter för en person som kan nås utanför ordinarie arbetstid (§ 10.2–10.4). Sikkerhedsstyrelsen, som sedan januari 2026 är en avdelning inom Erhvervsstyrelsen kallad Markedsovervågning, har kontrollerat sprängämnen för civilt bruk för Justitsministeriets räkning sedan den 1 augusti 2018 och kan be polisen utreda överträdelser; misstänkt bristande överensstämmande produkter anmäls till Erhvervsstyrelsen.
Vad som är på gång
Kommissionen offentliggjorde sin utvärdering av direktivet den 19 september 2025 (SWD(2025) 266). Den konstaterade att direktivet på det hela taget fungerar väl men att vissa bestämmelser är föråldrade och inte anpassade till den digitala tidsåldern, och sade att den skulle överväga resultaten och besluta om en översyn ska inledas i linje med ProtectEU-strategin för inre säkerhet. Ingen ändringsakt har antagits, och krishanteringsförfarandena på den inre marknaden enligt direktiv (EU) 2024/2749 omfattar inte detta direktiv.
Så hjälper Conphora
Conphora bevakar direktivet om civila sprängämnen, dess harmoniserade standarder och de danska bekendtgørelserna och kartlägger dina produkter mot de väsentliga säkerhetskraven, och flaggar luckor i EU-typkontrollen, produktionsmodulen, försäkran om överensstämmelse, CE-märkningen och den unika identifieringen innan de blir tillsynsproblem. Plattformen hjälper dig bygga upp och bevara den tekniska dokumentationen och de tioåriga spårbarhetsregistren, håller reda på de överföringstillstånd och tillstånd varje verksamhet behöver, och varnar dig när en standard, direktivet eller identifieringsreglerna ändras.
Se hur Conphora fungerar · Se planer och priser
Källor
- Direktiv 2014/28/EU om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk, EUT L 96, 29 mars 2014 (EUR-Lex)
- Dokumentinformation, datum och samband för CELEX 32014L0028 (EUR-Lex)
- Kommissionens direktiv 2008/43/EG om upprättande av ett system för identifiering och spårning av explosiva varor för civilt bruk, konsoliderad text av den 14 mars 2012 (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter (EUR-Lex)
- Förordning (EG) nr 765/2008 om ackreditering och marknadskontroll, artikel 30 om CE-märkning (EUR-Lex)
- Sprängämnen för civilt bruk, harmoniserade standarder (Europeiska kommissionen, GD GROW)
- Kommissionen offentliggör utvärderingar av EU:s regler om pyroteknik och civila sprängämnen, 19 september 2025 (Europeiska kommissionen, GD GROW)
- Bekendtgørelse nr. 1251 af 29. oktober 2025 om eksplosivstoffer (Retsinformation)
- Bekendtgørelse nr. 231 af 29. januar 2026 om ændring af bekendtgørelse om eksplosivstoffer (Retsinformation)
- Bekendtgørelse af lov om våben og eksplosivstoffer m.v., LBK nr. 1736 af 26. august 2021 (Retsinformation)
- Eksplosivstoffer til civil brug, vi fører kontrol (Sikkerhedsstyrelsen)
- Kontrol med udgangsstoffer til eksplosivstoffer (Sikkerhedsstyrelsen)
- Sikkerhedsstyrelsen, en del af Erhvervsstyrelsen from January 2026 (Sikkerhedsstyrelsen)
Den här guiden ger allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.