CIR i korthet
Linbaneförordningen (CIR), formellt förordning (EU) 2016/424, är EU:s säkerhetslag för anläggningar som transporterar personer med lina: linbanor och gondoler, stolslifter, släplifter och bergbanor. Den har två lager. Den fastställer regler om tillhandahållande på marknaden och fri rörlighet för delsystem och säkerhetskomponenter för linbaneanläggningar, och den innehåller regler om konstruktion, byggande och ibruktagande av nya linbaneanläggningar (art. 1). Delsystem och säkerhetskomponenter får endast tillhandahållas om de uppfyller förordningen (art. 4), medlemsstaterna får inte hindra sådana som är i överensstämmelse (art. 7), och själva anläggningarna får tas i drift endast om de är i överensstämmelse och inte riskerar att äventyra personer eller egendom (art. 5).
Förordningen ersatte direktiv 2000/9/EG den 21 april 2018 (art. 47). Som förordning tillämpas den direkt i varje medlemsstat, men den lämnar medvetet godkännandet av byggande och ibruktagande, driften av anläggningar och identiteten hos den ansvarige för anläggningen till nationella förfaranden (art. 8, art. 9 och art. 10).
Officiell text Läs förordningen på EUR-Lex: Förordning (EU) 2016/424 (CELEX 32016R0424), eller den konsoliderade texten av den 29 maj 2026 som inkluderar nödprocedurerna för den inre marknaden.
Tillämpningsområde
Förordningen tillämpas på nya linbaneanläggningar avsedda att transportera personer, på ändringar av linbaneanläggningar som kräver ett nytt tillstånd, och på delsystem och säkerhetskomponenter för linbaneanläggningar (art. 2.1). En linbaneanläggning är ett komplett system av infrastruktur och delsystem på plats, konstruerat, byggt, monterat och satt i drift för att transportera personer, där dragkraften tillhandahålls av linor placerade längs färdvägen (art. 3, punkt 1). Tre typer definieras: linbanan, vars transportenheter är upphängda i och framdrivna av en eller flera linor; släpliften, där passagerare med lämplig utrustning bogseras längs ett förberett spår; och bergbanan, vars transportenheter dras av linor längs ett spår på marken eller på fasta konstruktioner (art. 3, punkterna 7–9).
Artikel 2.2 listar vad som faller utanför: a) hissar som omfattas av direktiv 2014/33/EU, b) linbaneanläggningar som medlemsstaterna kategoriserar som historiska anläggningar eller kulturarvsanläggningar som tagits i drift före den 1 januari 1986, fortfarande är i drift och inte genomgått väsentliga ändringar i konstruktion eller utformning, inklusive delsystem och säkerhetskomponenter särskilt konstruerade för dem, c) anläggningar avsedda för jord- eller skogsbruksändamål, d) linbaneanläggningar för att betjäna bergsstugor och skyddshyddor avsedda endast för transport av gods och särskilt angivna personer, e) fast eller mobil utrustning uteslutande konstruerad för fritids- och nöjesändamål och inte som transportmedel för personer, f) gruvanläggningar eller andra industrianläggningar på plats som används för industriell verksamhet, och g) anläggningar där användarna eller deras transportenheter befinner sig på vatten. En linbaneanordning byggd enbart för att transportera gods är inte alls en linbaneanläggning, eftersom definitionen kräver syftet att transportera personer.
Ett delsystem är ett system förtecknat i bilaga I, eller en kombination av dem, avsett att införlivas i en anläggning (art. 3, punkt 2). Bilaga I delar in en anläggning i infrastruktur och sex delsystemgrupper: linor och linanslutningar; drivsystem och bromsar; mekanisk utrustning (linspelsutrustning, stationsmaskineri, linjeutrustning); fordon (kabiner, säten eller bogseranordningar, upphängningsanordningar, drivanordningar, anslutningar till linan); elektrotekniska anordningar (övervaknings-, styr- och säkerhetsanordningar, kommunikations- och informationsutrustning, blixtskydd); och räddningsutrustning (fast och mobil). En säkerhetskomponent är varje komponent eller anordning avsedd att införlivas i ett delsystem eller en anläggning för att säkerställa en säkerhetsfunktion, vars fel äventyrar säkerheten eller hälsan hos passagerare, driftpersonal eller tredje part (art. 3, punkt 4). Infrastruktur, det vill säga de station- och linjekonstruktioner som byggs på plats för varje anläggning, omfattas av de väsentliga kraven men är inte en produkt som släpps ut på marknaden (art. 3, punkt 3, och art. 6).
Skyldigheterna vilar på de ekonomiska aktörerna för delsystem och säkerhetskomponenter, nämligen tillverkaren, representanten, importören och distributören (art. 3, punkterna 13–17), och på den ansvarige för linbaneanläggningen, som varje medlemsstat utser enligt nationell rätt (art. 8.1). En tillverkare är den som tillverkar ett delsystem eller en säkerhetskomponent, eller låter konstruera eller tillverka det, och marknadsför det under sitt namn eller varumärke eller införlivar det i en linbaneanläggning (art. 3, punkt 13); en importör eller distributör som säljer under sitt eget varumärke eller ändrar en produkt på ett sätt som kan påverka överensstämmelsen övertar tillverkarens skyldigheter (art. 15). I Danmark är den ansvarige för anläggningen byggherren, bygherren (bekendtgørelse nr. 2517 af 14. december 2021, § 5).
Vad du måste göra
Säkerhetsanalys, säkerhetsrapport och tillstånd
Varje planerad anläggning kräver en säkerhetsanalys, utförd eller beställd av den ansvarige för anläggningen. Den ska ta hänsyn till alla planerade driftsätt, följa en erkänd eller etablerad metod, återspegla den senaste tekniken och anläggningens komplexitet, säkerställa att konstruktion och utformning tar hänsyn till de lokala förhållandena och de mest ogynnsamma situationerna, omfatta alla säkerhetsaspekter av anläggningen och dess yttre faktorer vid konstruktion, byggande och ibruktagande, och göra det möjligt att utifrån tidigare erfarenhet identifiera de risker som kan uppstå vid drift (art. 8.1 och 8.2). Den omfattar också säkerhetsanordningarna, som vid ett upptäckt fel måste reagera genom att förbli i ett säkert tillstånd, ett lägre driftläge eller ett felsäkert tillstånd, vara redundanta och övervakade, eller ha en felsannolikhet som kan utvärderas till en likvärdig standard (art. 8.3). Analysen ger förteckningen över risker och farliga situationer, åtgärderna för att hantera dem och förteckningen över de delsystem och säkerhetskomponenter som ska införlivas, och resultatet dokumenteras i en säkerhetsrapport (art. 8.4 och 8.5).
Varje medlemsstat fastställer förfaranden för att godkänna byggande och ibruktagande av anläggningar på sitt territorium. Den ansvarige lämnar in säkerhetsrapporten, EU-försäkringarna om överensstämmelse och övriga överensstämmelsehandlingar för delsystemen och säkerhetskomponenterna, samt dokumentationen om anläggningens egenskaper, inklusive villkor och begränsningar för driften och fullständiga uppgifter för service, tillsyn, justering och underhåll; en kopia bevaras vid anläggningen (art. 9.1 och 9.2). Ändringar av viktiga egenskaper, delsystem eller säkerhetskomponenter som kräver ett nytt tillstånd måste uppfylla de väsentliga kraven med avseende på hela anläggningen (art. 9.3). Medlemsstaterna får inte använda dessa förfaranden för att hindra anläggningar som är i överensstämmelse eller den fria rörligheten för delsystem och säkerhetskomponenter som är i överensstämmelse (art. 9.4 och 9.5), och en anläggning förblir i drift endast om den uppfyller villkoren i säkerhetsrapporten (art. 10). I Danmark ansöker byggherren hos Erhvervsstyrelsen om godkännande innan anläggningen tas i bruk, skickar säkerhetsrapporten, EU-försäkran om överensstämmelse, övriga överensstämmelsehandlingar och dokumentationen om anläggningens egenskaper senast vid byggstart — de tre första på danska eller engelska — och ansöker på nytt för varje väsentlig ändring, dock inte för mindre ändringar som bevarar anläggningens omfattning och integritet så att den fortfarande uppfyller de regler som gällde när den ursprungligen byggdes (bekendtgørelse nr. 2517, §§ 6–8, i dess lydelse enligt bekendtgørelse nr. 490 af 28. maj 2026).
Väsentliga krav och harmoniserade standarder
Anläggningar, deras infrastruktur, delsystem och säkerhetskomponenter måste uppfylla de tillämpliga väsentliga kraven i bilaga II (art. 6). Bilaga II inleds med allmänna krav: säkerheten för passagerare, driftpersonal och tredje part är grundläggande; risker elimineras genom konstruktion, skyddas mot därefter, och hanteras genom angivna försiktighetsåtgärder, i den ordningen; anläggningar, delsystem och säkerhetskomponenter dimensioneras för att motstå alla förutsebara påkänningar inklusive dynamiska effekter och utmattning; säkerhetskomponenter konstrueras så att monteringsfel är omöjliga och deras fel mycket osannolika; brand och blixtnedslag beaktas; säkerhetsanordningar upptäcker och behandlar fel, anläggningen kan alltid stängas av manuellt och kan inte startas om efter en säkerhetsavstängning utan lämplig åtgärd; och krav på underhållbarhet och störningsbegränsning gäller (bilaga II, avsnitt 2). Avsnitten 3–7 lägger till krav för infrastruktur (layout, hastighet, avstånd mellan fordon, stationer och linjekonstruktioner), för linor, drivsystem och bromsar (två eller flera bromssystem utom på släplifter, en reservdrivenhet om inte säkerhetsanalysen visar att den är onödig), styr- och kommunikationsanordningar, fordon och dragdon (ingen passagerare kan falla ut, dörrar som stängs och låses, anordningar mot urspårning och spårbromsar där risken inte kan uteslutas), utrustning för passagerare och driftpersonal, samt driftbarhet, inklusive en instruktionsbok på språket i den medlemsstat där anläggningen är byggd, kvalificerad driftpersonal och räddning av passagerare inom en fastställd tid när anläggningen är stillastående.
Delsystem och säkerhetskomponenter som överensstämmer med harmoniserade standarder, eller delar av dem, vars referensnummer offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning presumeras överensstämma med de väsentliga krav dessa standarder omfattar (art. 17); samma presumtion gäller för anläggningar (art. 5.3). Kommissionen offentliggör förteckningen över harmoniserade standarder för linbaneanläggningar och en tillämpningsguide på sin webbsida om linbanor.
Bedömning av överensstämmelse hos ett anmält organ
Innan ett delsystem eller en säkerhetskomponent släpps ut på marknaden låter tillverkaren det genomgå ett av förfarandena i artikel 18, efter eget val: EU-typkontroll (modul B, produktionstyp, bilaga III) kombinerad med typöverensstämmelse baserad på kvalitetssäkring av tillverkningsprocessen (modul D, bilaga IV) eller med typöverensstämmelse baserad på kontroll av delsystem eller säkerhetskomponent (modul F, bilaga V); överensstämmelse baserad på enhetskontroll (modul G, bilaga VI); eller överensstämmelse baserad på fullständig kvalitetssäkring plus konstruktionskontroll (modul H1, bilaga VII). Varje väg involverar ett anmält organ. Enligt modul B granskar organet den tekniska dokumentationen och ett representativt exemplar och utfärdar ett EU-typkontrollintyg giltigt i högst 30 år (bilaga III, punkt 6); enligt modul D godkänner och reviderar det kvalitetssystemet för tillverkningen minst vartannat år (bilaga IV, punkt 4.3); enligt modul F granskar och provar det varje enhet eller statistiska partier och utfärdar överensstämmelseintyg (bilaga V, punkterna 4 och 5); enligt modul G kontrollerar det varje enhet (bilaga VI); och enligt modul H1 godkänner det det fullständiga kvalitetssystemet, granskar konstruktionen och utfärdar ett EU-intyg om konstruktionskontroll, med en fullständig ny bedömning vart tredje år (bilaga VII, punkterna 3.6 och 4.3). Handlingar och korrespondens upprättas på ett officiellt språk i den medlemsstat där det anmälda organet är etablerat eller på ett språk det godtar (art. 18.3).
Den tekniska dokumentationen enligt bilaga VIII måste göra det möjligt att bedöma överensstämmelsen och omfatta en tillräcklig analys och bedömning av riskerna, en allmän beskrivning, konstruktions- och tillverkningsritningar och diagram med de förklaringar som krävs för att förstå dem, förteckningen över de harmoniserade standarder som tillämpats helt eller delvis eller de lösningar som valts i stället, det stödjande underlaget för konstruktionen inklusive beräkningar och provningsrapporter, en kopia av bruksanvisningen och, för delsystem, kopior av EU-försäkringarna om överensstämmelse för de säkerhetskomponenter som införlivats.
EU-försäkran om överensstämmelse och CE-märkning
EU-försäkran om överensstämmelse anger att uppfyllandet av de väsentliga kraven i bilaga II har visats, följer förlagan i bilaga IX, innehåller de uppgifter som krävs för den använda modulen, hålls fortlöpande uppdaterad, åtföljer delsystemet eller säkerhetskomponenten och översätts till de språk som krävs av den medlemsstat där produkten släpps ut eller tillhandahålls; där andra unionsakter också kräver en försäkran täcker en enda försäkran dem alla (art. 19). CE-märkningen omfattas av de allmänna principerna i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008 (art. 20) och anbringas synligt, läsligt och varaktigt på produkten eller dess märkskylt, eller på förpackningen och handlingarna där produktens art inte tillåter det, innan den släpps ut på marknaden, och följs av identifikationsnumret för det anmälda organ som deltar i tillverkningskontrollen (art. 21).
Skyldigheter per roll
Tillverkare konstruerar och tillverkar enligt de väsentliga kraven, upprättar den tekniska dokumentationen, genomför bedömningen av överensstämmelse, upprättar försäkran och anbringar CE-märkningen, bevarar dokumentationen och försäkran i 30 år, håller serietillverkningen i överensstämmelse med stickprovskontroll och ett klagomålsregister där riskerna motiverar det, märker produkten med en identifierare samt sitt namn och sin adress, tillhandahåller försäkran, instruktioner och säkerhetsinformation på det språk som krävs, vidtar korrigerande åtgärder och informerar myndigheterna om risker, och samarbetar på begäran (art. 11). En representant agerar under en skriftlig fullmakt som minst måste omfatta att bevara försäkran och dokumentationen i 30 år, tillhandahålla information och samarbeta med myndigheterna, och kan inte överta konstruktionsskyldigheterna eller upprättandet av den tekniska dokumentationen (art. 12). Importörer släpper endast ut produkter som är i överensstämmelse på marknaden, kontrollerar tillverkarens arbete, lägger till sitt eget namn och sin adress, säkerställer instruktioner på det språk som krävs, skyddar produkten vid lagring och transport, vidtar korrigerande åtgärder och bevarar försäkran i 30 år (art. 13). Distributörer kontrollerar CE-märkningen, handlingarna, språket och märkningarna innan de tillhandahåller en produkt, skyddar den vid lagring och transport och ser till att korrigerande åtgärder vidtas (art. 14). Importörer och distributörer som säljer under sitt eget varumärke eller ändrar en produkt blir tillverkare (art. 15), och varje aktör identifierar sina leverantörer och de aktörer och ansvariga för anläggningar den levererat till, i 30 år (art. 16).
Nödprocedurer från den 29 maj 2026
Förordning (EU) 2024/2748 införde kapitel Va. Artiklarna 43b–43e tillämpas endast på delsystem och säkerhetskomponenter som utsetts till krisrelevanta varor, endast medan ett nödläge på den inre marknaden enligt förordning (EU) 2024/2747 är aktivt och endast efter att kommissionen antagit den aktiverande genomförandeakten (art. 43a). Under en sådan period behandlar anmälda organ ansökningar för de förtecknade produkterna med prioritet (art. 43b); en medlemsstat får, på motiverad begäran, tillåta utsläppande på marknaden eller införlivande av en specifik produkt för vilken förfarandet hos ett anmält organ inte genomförts men överensstämmelse med bilaga II visats på annat sätt, varvid produkten bär informationen om att den släpps ut på marknaden som en krisrelevant vara och utan CE-märkning (art. 43c); kommissionen får förteckna standarder eller fastställa gemensamma specifikationer som ger en presumtion om överensstämmelse (art. 43d); och medlemsstaterna prioriterar marknadskontroll av de förtecknade produkterna och bistår varandra (art. 43e).
Efterlevnadskontroll och sanktioner
Marknadskontrollen av delsystem och säkerhetskomponenter följer artikel 39, som tillämpar artikel 15.3 och artiklarna 16–29 i förordning (EG) nr 765/2008; dessa artiklar upphävdes av förordning (EU) 2019/1020 med verkan från den 16 juli 2021 och förordningen är upptagen i punkt 61 i bilaga I till den förordningen, så hänvisningen läses som förordning (EU) 2019/1020. Där en myndighet har tillräcklig anledning att tro att ett delsystem eller en säkerhetskomponent utgör en risk för personer eller egendom, bedömer den produkten, kräver korrigerande åtgärd, tillbakadragande eller återkallelse inom en tidsfrist som står i proportion till risken, informerar det anmälda organet och, om aktören inte agerar, förbjuder eller begränsar tillhandahållandet, drar tillbaka eller återkallar produkten och informerar kommissionen och övriga medlemsstater (art. 40). Artikel 40.1 förklarar dessutom artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 tillämplig på dessa åtgärder; den artikeln är en av de bestämmelser som upphävdes av förordning (EU) 2019/1020 och läses som motsvarande bestämmelser i den förordningen, medan artikel 30 om CE-märkningen, som artiklarna 20 och 43.1 a hänvisar till, förblir i kraft. Kommissionen avgör omtvistade nationella åtgärder genom unionens skyddsklausulförfarande (art. 41), produkter som är i överensstämmelse men fortfarande utgör en risk kan behandlas på samma sätt (art. 42), och formell bristande överensstämmelse, såsom saknad eller felaktigt anbringad CE-märkning eller nummer för anmält organ, en saknad eller felaktig försäkran, ofullständig teknisk dokumentation eller saknad identifikations- och adressinformation, måste åtgärdas och leder i övrigt till begränsning, förbud, tillbakadragande eller återkallelse (art. 43). En medlemsstat som finner att en godkänd anläggning riskerar att äventyra personer eller egendom begränsar eller förbjuder driften av den (art. 10.2).
Sanktioner fastställs nationellt: medlemsstaterna fastställer effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser, vilka kan omfatta straffrättsliga sanktioner för allvarliga överträdelser och kan skärpas för upprepade överträdelser (art. 45). I Danmark kompletteras förordningen av bekendtgørelse nr. 2517 af 14. december 2021 om tovbaneanlæg, i kraft sedan den 1 januari 2022 och ändrad genom bekendtgørelse nr. 490 af 28. maj 2026 med verkan från den 30 maj 2026. Den gör byggherren till ansvarig, kräver godkännande innan ibruktagande och efter väsentliga ändringar, kräver instruktioner och säkerhetsinformation på danska, och straffar överträdelser med böter om inte ett högre straff följer av annan lagstiftning; för överträdelser av reglerna om ibruktagande och marknadsföring samt språkkraven (§§ 3, 4 och 8) kan straffet stiga till fängelse i upp till 2 år under försvårande omständigheter såsom en fara för säkerhet eller hälsa, en olycka med allvarlig personskada eller dödsfall, ett återfall, en systematisk överträdelse i vinstsyfte eller ett försök att undandra sig kontrollmyndigheten (§ 13). Sedan den 30 maj 2026 nämner bekendtgørelsen Erhvervsstyrelsen genomgående, och en ny § 8, stk. 2, kräver att ett delsystem eller en säkerhetskomponent som omfattas av ett utökat tillstånd enligt artikel 43c.2 bär informationen ‘krisrelevant vara’ på danska eller engelska. Sikkerhedsstyrelsen tog över området från Arbejdstilsynet den 1 december 2018 och blev en avdelning inom Erhvervsstyrelsen (den danska näringslivsmyndigheten) vid namn Markedsovervågning i januari 2026; Erhvervsstyrelsen är kontrollmyndighet enligt den danska produktlagen, som listar linbaneförordningen i § 2, stk. 1, nr. 39, och den utser de danska anmälda organen, som måste vara ackrediterade av DANAK. Arbejdstilsynet förblir kontrollmyndighet för anläggningar tillverkade på beställning eller importerade för offshore olje- og gasverksamhet enligt offshoresäkerhetslagen.
Relaterade guider
Så hjälper Conphora
Conphora övervakar linbaneförordningen och dess harmoniserade standarder och kartlägger dina delsystem och säkerhetskomponenter mot de väsentliga kraven i bilaga II, och flaggar luckor i den tekniska dokumentationen, modulen hos det anmälda organet, EU-försäkran om överensstämmelse, CE-märkningen med numret för det anmälda organet och märkningarna innan de blir efterlevnadsproblem. Plattformen hjälper dig att hålla 30-årsregistren för dokumentation, försäkringar, intyg samt leverantörs- och kundspårbarhet, och varnar dig när en standard, förordningen eller den danska bekendtgørelsen ändras.
Se hur Conphora fungerar · Se planer och priser
Källor
- Förordning (EU) 2016/424 om linbaneanläggningar, konsoliderad text av den 29 maj 2026 (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2016/424 i dess ursprungliga lydelse, EUT L 81 av den 31 mars 2016 (EUR-Lex)
- Dokumentinformation, datum och samband för CELEX 32016R0424 (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2024/2748 om nödprocedurer för bedömning av överensstämmelse och marknadskontroll av produkter (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter (EUR-Lex)
- Linbanor (Europeiska kommissionen, GD GROW)
- Bekendtgørelse nr. 2517 af 14. december 2021 om tovbaneanlæg (Retsinformation)
- Bekendtgørelse nr. 490 af 28. maj 2026 om ændring af bekendtgørelse om tovbaneanlæg (Retsinformation)
- Tillämpningsguide för förordning (EU) 2016/424 (Europeiska kommissionen, docsroom)
- Bekendtgørelse af lov om produkter og markedsovervågning, LBK nr. 22 af 8. januar 2026 (Retsinformation)
- Regler for tovbaner (Sikkerhedsstyrelsen, Erhvervsstyrelsen Markedsovervågning)
- Kontrol med elevatorer og tovbaner (Sikkerhedsstyrelsen, Erhvervsstyrelsen Markedsovervågning)
- Sikkerhedsstyrelsen skal markedsovervåge produkter på maskinområdet, 21 november 2018 (Sikkerhedsstyrelsen)
Denna guide ger allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.