CE-märkningen definieras i artikel 2.20 i förordning (EG) nr 765/2008 som den märkning genom vilken tillverkaren anger att produkten överensstämmer med de tillämpliga kraven i den EU-harmoniseringslagstiftning som föreskriver dess anbringande. Artikel 30 i samma förordning fastställer de allmänna principerna: märkningen får endast anbringas av tillverkaren eller tillverkarens representant, endast på produkter som särskild EU-lagstiftning föreskriver den för, och genom att anbringa den tar tillverkaren på sig ansvaret för att produkten överensstämmer med alla tillämpliga krav. Märkningar som kan vilseleda tredje part om CE-märkningens betydelse eller utformning är förbjudna.
Märkningen är ingen kvalitetsmärkning och innebär, som kommissionen påpekar, inte att en produkt har godkänts som säker av EU eller någon myndighet. Den är det synliga resultatet av en process som tillverkaren först måste genomföra: att identifiera den tillämpliga lagstiftningen, genomföra bedömningen av överensstämmelse (med ett anmält organ där lagstiftningen kräver det), sammanställa den tekniska dokumentationen och upprätta EU-försäkran om överensstämmelse.
För en importör eller distributör är CE-märkningen en av de punkter som ska kontrolleras innan en produkt tillhandahålls. Direktiv och förordningar som lågspänningsdirektivet, radioutrustningsdirektivet, RoHS och leksakssäkerhetsförordningen kräver alla märkningen. I Sverige kontrolleras CE-märkta elprodukter som en del av marknadskontrollen av Elsäkerhetsverket, medan CE-märkta leksaker kontrolleras av Konsumentverket.