PIM i korthet
Plastförordningen, formellt kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, är EU:s detaljerade regelverk för det vanligaste livsmedelskontaktmaterialet som finns. Den är en särskild åtgärd i den mening som avses i artikel 5 i ramförordningen (EG) nr 1935/2004 (artikel 1.1), vilket innebär att den omsätter ramförordningens allmänna säkerhetsprincip i konkreta, testbara regler: vilka ämnen som får användas, hur mycket av dem som får hamna i livsmedlet, och hur detta styrks. Ramförordningen gäller fortfarande parallellt, och behandlas i den separata guiden om livsmedelskontaktmaterial.
Förordningen gäller för fem kategorier av material som släpps ut på EU-marknaden: produkter tillverkade uteslutande av plast; flerskiktsmaterial av plast som hålls samman med lim eller på annat sätt; endera av dessa när de är tryckta och/eller belagda med en beläggning; plastskikt eller beläggningar som utgör tätningar i kapsyler och förslutningar; samt plastskikt i flermaterial-flerskiktsmaterial, till exempel dryckesförpackningar (artikel 2.1). Den omfattar dem när de är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, redan är i kontakt med det, eller rimligen kan förväntas komma i kontakt med det (artikel 1.2). Tre materialgrupper lämnas utanför eftersom andra särskilda åtgärder är avsedda att omfatta dem: jonbytarhartser, gummi och silikoner (artikel 2.2). Förordningen påverkar inte heller unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser om de ämnen som används för att tillverka lim, beläggningar och tryckfärger som anbringas på eller ingår i plast (artikel 2.3), en formulering som ersattes 2025 – men den tryckta eller belagda plastprodukten i sig omfattas helt och hållet.
Förordningen trädde i kraft den 4 februari 2011 och har gällt sedan den 1 maj 2011, då den upphävde direktiven 80/766/EEG, 81/432/EEG och 2002/72/EG (artikel 21 och artikel 23). Den har därefter ändrats 21 gånger, och det är den konsoliderade versionen som gäller, för närvarande den daterad den 14 juli 2026. De tolv rättelser som registrerats för förordningen avser andra språkversioner än den engelska – den senaste, offentliggjord den 10 augusti 2026, rättar den italienska versionen – och den senaste ändringen, förordning (EU) 2026/1380, rättar endast den estniska texten.
📄 Officiell text: Förordning (EU) nr 10/2011, konsoliderad version av den 14 juli 2026 – på EUR-Lex →
Tillämpningsområde
Med plast avses en polymer till vilken tillsatser eller andra ämnen kan ha tillförts och som kan fungera som den huvudsakliga strukturella beståndsdelen i det färdiga materialet eller den färdiga produkten; med polymer avses makromolekyler som erhållits genom polymerisation, genom kemisk modifiering av naturliga eller syntetiska makromolekyler, eller genom mikrobiell fermentering (artikel 3 punkterna 2 och 3). Det är den definitionen som avgör tillämpningsområdet, inte produktens kommersiella beskrivning.
Material av plast får endast släppas ut på marknaden om det uppfyller artikel 3 i ramförordningen om säkerhet vid avsedd och förutsebar användning, ramförordningens artiklar om märkning och spårbarhet, god tillverkningssed enligt förordning (EG) nr 2023/2006, sammansättnings- och försäkringskraven i kapitel II, III och IV i denna förordning och, om det omfattas av dem, reglerna om återvunnen plast i förordning (EU) 2022/1616 (artikel 4). Inget av dessa villkor har ett krav på företagsstorlek: en mikroförädlare bär samma skyldigheter som ett multinationellt företag.
I praktiken spelar två gränsdragningar roll. Den första är den funktionella barriären: ett plastskikt som inte är i direkt kontakt med livsmedel och som är avskilt från det av en barriär som säkerställer överensstämmelse får tillverkas med ämnen som inte finns i unionsförteckningen, förutsatt att de inte migrerar detekterbart, inte är klassificerade som mutagena, cancerframkallande eller reproduktionstoxiska enligt förordning (EG) nr 1272/2008 och inte förekommer i nanoform; begränsningen för vinylkloridmonomer gäller alltid, och den färdiga produkten måste ändå uppfylla migrationsgränsvärdena (artikel 13 och artikel 14). Den andra är flermaterial-flerskiktsprodukten. Sammansättningen av varje plastskikt måste uppfylla kraven, och sedan 2025 års revidering gäller migrationsgränsvärdena i artiklarna 11 och 12 för hela produkten när det skikt som är i kontakt med livsmedel är ett material som omfattas av denna förordning; där så inte är fallet får nationell lagstiftning i stället fastställa gränsvärdena (artikel 14.4 och artikel 14.6).
Vad ni måste göra
Unionsförteckningen och undantagen
Endast ämnen som finns med i unionsförteckningen över godkända monomerer, andra utgångsämnen, makromolekyler erhållna genom mikrobiell fermentering, tillsatser och hjälpämnen vid polymerframställning i tabell 1 i bilaga I får användas för att tillverka livsmedelskontaktmaterial av plast (artikel 5.1). Varje post har sina egna begränsningar och specifikationer i kolumn 10, kan tillhöra en gruppbegränsning i tabell 2, och kan omfattas av detaljerade specifikationer i punkt 4 i bilaga I (artikel 9.1). Ett ämne i nanoform får endast användas där bilaga I uttryckligen godkänner det och anger detta i specifikationerna (artikel 9.2). Förteckningen ändras genom godkännandeförfarandet i artiklarna 8–12 i ramförordningen, som bygger på Efsas yttranden.
Artikel 6 undantar sedan det som inte behöver finnas med i förteckningen: hjälpämnen vid polymerframställning, färgämnen och lösningsmedel, som omfattas av nationell lagstiftning; alla salter av de godkända syror, fenoler och alkoholer som markerats i tabell 1 i bilaga II, inom gränserna i den tabellen; blandningar av godkända ämnen utan kemisk reaktion; polymera tillsatser på minst 1 000 Da och prepolymerer vars monomerer finns listade; icke avsiktligt tillsatta ämnen och polymerisationshjälpmedel, som får förekomma utan godkännande; samt vissa biocider av produkttyp 4 godkända enligt förordning (EU) nr 528/2012. Allt som förlitar sig på dessa undantag måste ändå uppfylla artikel 3 i ramförordningen, bedömt enligt internationellt erkända vetenskapliga principer för riskbedömning (artikel 19).
Renhet, begränsningar och gränsvärdena i bilaga II
Sedan 2025 års revidering måste ämnen som används vid tillverkning av plast och som kan förekomma i det färdiga materialet, inklusive sådana som tillverkats av avfall, ha en hög renhetsgrad och en teknisk kvalitet som är lämplig för den avsedda och förutsebara användningen, och deras sammansättning måste vara känd för ämnets tillverkare (artikel 8.1). Artikel 3a definierar den renheten: alla beståndsdelar motsvarar ämnets identitet, och eventuella icke avsiktligt tillsatta ämnen uppfyller ett av fyra villkor, varav det mest krävande är en dokumenterad slutsats om att de inte kan förekomma på en nivå som ger upphov till en enskild migration över 0,00015 mg/kg livsmedel.
Bilaga II lägger till begränsningar för det färdiga materialet. Punkt 1 fastställer migrationsgränsvärden för 24 poster, 23 grundämnen plus ammonium: aluminium och barium vid 1 mg/kg, antimon vid 0,04, kobolt och de fyra lantaniderna europium, gadolinium, lantan och terbium vid 0,05, koppar och zink vid 5, järn vid 48, litium och mangan vid 0,6, nickel vid 0,02, kadmium som inte får vara detekterbart med en angiven detektionsgräns på 0,002, samt arsenik, bly och kvicksilver som inte får vara detekterbara. Krom sätts också till icke detekterbart, med en detektionsgräns på 0,01 mg/kg för totalt krom, men ett gränsvärde på 3,6 mg/kg livsmedel gäller i stället där den aktör som släppt ut materialet på marknaden kan visa genom befintlig dokumentation att sexvärt krom varken används eller bildas vid något steg i tillverkningsprocessen. Ammonium, kalcium, magnesium, kalium och natrium har inget numeriskt gränsvärde men omfattas fortfarande av artiklarna 11.3 och 12. Punkt 2 kräver att primära aromatiska aminer som är listade i post 43 i tillägg 8 till bilaga XVII till Reach-förordningen, och som saknar eget gränsvärde i bilaga I, inte får vara detekterbara vid 0,002 mg/kg vardera; icke listade primära aromatiska aminer utan specifikt gränsvärde bedöms enligt artikel 19 och deras summa får inte överskrida 0,01 mg/kg.
Migrationsgränsvärden
Två gränsvärden samverkar. Det totala migrationsgränsvärdet sätter ett tak för den totala överföringen: ett material av plast får inte överföra sina beståndsdelar till livsmedelssimulanter i mängder som överstiger 10 milligram total mängd frisatta beståndsdelar per kvadratdecimeter livsmedelskontaktyta, och för material avsett att komma i kontakt med livsmedel för spädbarn och små barn är gränsvärdet 60 milligram per kilogram livsmedelssimulant (artikel 12). Specifika migrationsgränsvärden sätter ett tak för namngivna ämnen, uttryckt i milligram per kilogram livsmedel (artikel 11.1), och sammanlagda specifika migrationsgränsvärden sätter ett tak för grupper. De ftalatgränsvärden som fastställdes 2023 är de mest kända: 0,6 mg/kg för summan av DBP, DIBP, BBP och DEHP uttryckt som DEHP-ekvivalenter med formeln DBP gånger 5 plus DIBP gånger 4 plus BBP gånger 0,1 plus DEHP gånger 1; 1,8 mg/kg för DINP och DIDP tillsammans; samt 60 mg/kg för summan av de listade mjukgörarna (bilaga I, tabell 2, gruppbegränsningarna 36, 26 och 32).
Där ingen migration av ett ämne är tillåten fastställs överensstämmelse med en metod som kan bekräfta frånvaro över en angiven detektionsgräns, och om inget specifikt gränsvärde har fastställts gäller en detektionsgräns på 0,01 mg/kg (artikel 11.4). Tillsatser som även är godkända livsmedelstillsatser eller aromer får inte migrera i mängder som har en teknisk effekt i det färdiga livsmedlet och måste även respektera begränsningarna för livsmedelstillsatser (artikel 11.3).
Migrationstestning, simulanter och villkor
Specifika migrationsvärden uttrycks i mg/kg med hjälp av det verkliga förhållandet mellan yta och volym vid faktisk eller förväntad användning; ett förhållande på minst 6 dm² per kg livsmedel får användas för behållare under 500 ml eller över 10 liter, för former där förhållandet inte kan uppskattas, och för skivor och folier som ännu inte är i kontakt med livsmedel, men inte för material avsett för livsmedel för spädbarn och små barn. För kapsyler, tätningar och proppar uttrycks värdet med hjälp av behållarens faktiska innehåll där den avsedda användningen är känd, och per produkt där den inte är det (artikel 17).
Bilaga III tilldelar sex livsmedelssimulanter: etanol 10 % (A), ättiksyra 3 % (B), etanol 20 % (C), etanol 50 % (D1), vegetabilisk olja med mindre än 1 % icke förtvålbara ämnen (D2) och poly(2,6-difenyl-p-fenylenoxid) (E). A, B och C representerar hydrofila livsmedel, D1 och D2 lipofila livsmedel och E torra livsmedel, och tabell 2 tilldelar dem per livsmedelskategori. Material avsett för alla livsmedelstyper testas med A, B och D2 (bilaga V, kapitel 2, punkt 2.1.2).
För specifik migration väljs kontakttiden från tabell 1 i kapitel 2 i bilaga V, från fem minuter upp till tio dagar, och temperaturen från tabell 2, från 5 till 225 grader Celsius, som vardera representerar de sämsta förutsebara användningsvillkoren. Kontakt längre än 30 dagar vid rumstemperatur eller lägre testas under accelererade förhållanden i högst tio dagar vid 60 grader; produkter avsedda endast för varmfyllning testas i två timmar vid 70 grader. För total migration fastställer kapitel 3 åtta standardiserade tester, OM0–OM7, från 30 minuter vid 40 grader för kort kallkontakt till två timmar vid 175 grader för högtemperaturfeta tillämpningar. För en engångsprodukt analyseras den totala migrationen en gång, vid slutet av den föreskrivna kontakttiden; för en produkt avsedd för upprepad användning genomförs testet tre gånger på ett enda prov med en ny portion simulant varje gång, överensstämmelse bedöms utifrån det tredje resultatet, och varje resultat får inte vara högre än det föregående. Resultat som erhållits i livsmedel har företräde framför resultat i simulant, som i sin tur har företräde framför screeningresultat, och korrigeringsfaktorer från punkt 3 i bilaga III och kapitel 4 i bilaga V tillämpas innan jämförelse görs med gränsvärdet (artikel 18).
Återvunnen och återbearbetad plast
Material och produkter av plast som omfattas av förordning (EU) 2022/1616 måste även uppfylla den (artikel 4 f), och den förordningen tillämpar i sin tur kapitel II, III och V i plastförordningen på återvunnen plast, med det enda undantaget att artikel 8.1 inte gäller för föroreningar i in- och utflödet från dekontamineringsprocesser. Återbearbetning är separat och nyare: artikel 10.2 tillåter att plast innehåller återbearbetat kapp, spill och liknande biprodukter endast där de är en biprodukt enligt artikel 5 i direktiv 2008/98/EG, samlas in och används enligt avsnitt C i bilagan till förordningen om god tillverkningssed, kommer från material som uppfyller kapitel II eller har riskbedömts enligt artikel 19, inte innehåller något funktionellt barriärskikt, och inte innehåller något ämne i en mängd som skulle överskrida ett migrationsgränsvärde eller strida mot artikel 3 i ramförordningen.
Bisfenol A sedan 2025
Sedan den 20 januari 2025 hänvisar plastförordningen till förordning (EU) 2024/3190 om bisfenol A: BPA och andra farliga bisfenoler och bisfenolderivat får endast användas i livsmedelskontaktmaterial av plast i enlighet med den förordningen (artikel 6.6), och posterna i bilaga I för FCM nr 151 och FCM nr 154 har strukits. 2024 års förordning förbjuder användningen av BPA och dess salter i lim, gummi, jonbytarhartser, plast, tryckfärger, silikoner samt lacker och beläggningar för livsmedelskontakt, samt att material tillverkat med dem släpps ut på marknaden, och lämnar endast två tillämpningar kvar i bilaga II, båda med krav på att migrationen inte får vara detekterbar och att produkten rengörs och sköljs före första livsmedelskontakt. Material tillverkat enligt de tidigare reglerna kunde släppas ut på marknaden till och med den 20 juli 2026, och i vissa fall till och med den 20 januari 2028, med flergångsprodukter som tillåts finnas kvar på marknaden till senast den 20 januari 2029.
Försäkran om överensstämmelse, dokumentation och märkning
I varje saluföringsled utom detaljhandelsledet måste en skriftlig försäkran finnas tillgänglig för material och produkter av plast, för produkter från mellanliggande tillverkningssteg och för de ämnen som är avsedda att tillverka dem (artikel 15.1). Den innehåller de elva uppgifterna i bilaga IV, inklusive användningsspecifikationerna – livsmedelstyperna, tiden och temperaturen för behandling och förvaring, samt det högsta förhållandet mellan livsmedelskontaktyta och volym för vilket överensstämmelsen har kontrollerats – och måste förnyas när väsentliga ändringar i sammansättning eller tillverkning ändrar migrationen, eller när nya vetenskapliga rön framkommer (artikel 15.3). Bakom den finns underlagsdokumentationen: villkoren och resultaten för testning, beräkningar inklusive modellering, andra analyser och resonemanget som styrker överensstämmelse, samt dokumentation om sammansättningen och renhetsgraden hos de använda ämnena, tillgänglig för behöriga myndigheter på begäran, som även får ta prover under offentlig kontroll (artikel 16).
2025 års revidering lade till artikel 14a. Den aktör som släpper ut en färdig flergångsprodukt på marknaden måste ge användarna instruktioner utformade för att bromsa försämring, en beskrivning av synliga förändringar som visar på försämring, samt en varning där specifik skada eller förutsebar felanvändning skulle öka migrationen. Där ett ämnes begränsningar i bilaga I avser specifika livsmedel, kontakttid eller -temperatur, eller uppvärmningsvillkor som användning i ugn eller mikrovågsugn, måste produkten nå konsumenten med bruksanvisningar som nämner dessa begränsningar.
Skyldigheter per roll
Förordningen riktar sig till aktörer snarare än till den triad av tillverkare, importör och distributör som återfinns i den nya lagstiftningsramen, och den praktiska ansvarsfördelningen följer kedjan: leverantörer av ämnen och mellanprodukter utfärdar försäkringar som gör det möjligt för nästa led att beräkna överensstämmelse; förädlare och tillverkare av färdiga produkter innehar migrationsdata och den tekniska dokumentationen; importörer ansvarar för importerat material precis som om de hade tillverkat det själva; distributörer vidarebefordrar försäkringar och upprätthåller spårbarhet; och livsmedelsföretag får inte använda material som inte uppfyller kraven. Skyldighetsblocket i denna guides data anger varje rolls skyldigheter med tillhörande artikel.
Livsmedelskontaktmaterial i Danmark
Fødevarestyrelsen är den behöriga myndigheten. Bekendtgørelse nr. 681 av den 25 maj 2020 om livsmedelskontaktmaterial och straffbestämmelser för överträdelse av tillhörande EU-rättsakter, i kraft sedan den 1 juli 2020, förbjuder marknadsföring av livsmedelskontaktmaterial som inte uppfyller kraven (§ 6, stk. 1) och användning av sådant material av företag som importerar, tillverkar eller förpackar livsmedel (§ 6, stk. 2); ålägger företaget, tillverkaren eller importören att dra tillbaka material som inte uppfyller livsmedelssäkerhetskraven, omedelbart underrätta Fødevarestyrelsen och informera konsumenterna effektivt och exakt, samt återkalla från konsumenter om det är nödvändigt (§ 7); och kräver att allt livsmedelskontaktmaterial åtföljs av en försäkran om överensstämmelse som uppfyller dess bilaga 5, vilken får publiceras på tillverkarens eller importörens webbplats förutsatt att nästa led i kedjan informeras (§ 15). Företag som importerar, tillverkar eller bedriver partihandel med livsmedelskontaktmaterial måste registrera sig hos Fødevarestyrelsen, om inte verksamheten stannar vid högst 1 000 enheter och en årsomsättning på 50 000 DKK, och reglerna gäller oavsett registreringsplikt.
En detalj är värd att känna till: bekendtgørelsens straffkapitel avspeglar fortfarande rättsläget som det såg ut 2020. Det kapitlet består av § 17 om bekendtgørelsens egna regler samt §§ 18–24, en paragraf per EU-rättsakt: ramförordningen (§ 18), god tillverkningssed (§ 19), förordningen om epoxiderivat (§ 20), förordningen om återvunnen plast (§ 21), aktiva och intelligenta material (§ 22), plastförordningen (§ 23) och bisfenol A-förordningen (§ 24). Två av dessa pekar på rättsakter som inte längre existerar: § 21 straffar överträdelser av förordning (EG) nr 282/2008, som upphävdes genom artikel 30 i förordning (EU) 2022/1616, och § 24 straffar överträdelser av förordning (EU) 2018/213, som upphävdes genom artikel 13 i förordning (EU) 2024/3190 med verkan från den 20 januari 2025. Ingen paragraf i bekendtgørelsen hänvisar till förordning (EU) 2024/3190 eller förordning (EU) 2022/1616, och de tretton posterna i § 23 omfattar inte artikel 3a om renhet, artikel 6.6 om bisfenoler eller artikel 14a om märkning, som alla lades till i plastförordningen efter 2020. Så ser läget ut enligt bekendtgørelsen i dess lydelse den 17 september 2026; en ersättande bekendtgørelse anmäldes till kommissionen den 17 juli 2025 (TRIS 2025/0387/DK) och dess förslag till straffavsnitt omfattar förordning (EU) 2024/3190 och förordning (EU) 2022/1616, men den hade inte utfärdats vid tidpunkten för skrivandet. EU-skyldigheterna gäller direkt oavsett detta; det är den danska bötesbestämmelsen som inte har hunnit ikapp.
Genomförande och sanktioner
Plastförordningen har ingen egen straffbestämmelse. Artikel 25 i ramförordningen kräver effektiva, proportionella och avskräckande nationella sanktioner, och artikel 24 kräver offentlig kontroll enligt unionsreglerna om offentlig kontroll av livsmedel och foder. Artikel 24.3 i ramförordningen och artikel 11.4 i plastförordningen hänvisar båda fortfarande till förordning (EG) nr 882/2004, som upphävdes genom förordning (EU) 2017/625 med verkan från den 14 december 2019 och vars hänvisningar ska tolkas som hänvisningar till förordning (EU) 2017/625. De nyare bestämmelserna utgår direkt från det gällande regelverket – totalmigrationstestet för flergångsprodukter i kapitel 3 i bilaga V och artikel 9 i bisfenol A-förordningen kräver analysmetoder som uppfyller artikel 34 i förordning (EU) 2017/625 – medan motsvarande regel för engångsprodukter i bilaga V fortfarande hänvisar till artikel 11 i förordning (EG) nr 882/2004 och tolkas på samma sätt. En medlemsstat som har detaljerade skäl att dra slutsatsen att ett material äventyrar människors hälsa trots att det uppfyller kraven får tillfälligt upphäva eller begränsa bestämmelserna på sitt territorium enligt skyddsklausulen (ramförordningen, artikel 18).
I Danmark straffar § 23 i bekendtgørelse nr. 681 med böter överträdelser av artiklarna 4, 5, 6.3, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14.1, 14.3 och 14.5, 15, 16 och 17 i förordning (EU) nr 10/2011 – utsläppande på marknaden, unionsförteckningen, undantaget för salter och blandningar, de allmänna och specifika kraven på ämnen, sammansättningsreglerna, båda migrationsgränsvärdena, flerskiktsreglerna, försäkran om överensstämmelse, underlagshandlingarna och redovisningen av testresultat. Straffet kan skärpas till fängelse i högst 2 år om överträdelsen var uppsåtlig eller grovt vårdslös och skadade eller äventyrade hälsan eller uppnådde eller eftersträvade en ekonomisk fördel, och juridiska personer kan hållas straffrättsligt ansvariga. Parallella bestämmelser straffar överträdelser av ramförordningen (§ 18), förordningen om god tillverkningssed (§ 19) samt de nationella reglerna om PFAS i papper och kartong, bly och kadmium samt försäkran om överensstämmelse (§ 17).
Vad som är på gång
Två klockor tickar. 2025 års revidering gäller fullt ut för allt som första gången släpps ut på marknaden från och med den 16 september 2026; material som släppts ut på marknaden före det datumet enligt den tidigare texten får fortsätta att släppas ut på marknaden till dess lagren tar slut, och sedan den 16 december 2025 har försäkran om överensstämmelse för en icke-konform mellanprodukt eller ett icke-konformt ämne varit tvungen att ange detta och ange att den endast får användas för material som släpps ut på marknaden före den 16 september 2026 (förordning (EU) 2025/351, artikel 4). Bisfenol A-klockan löper längre än så: den 20 juli 2026 för de flesta övergångslager, den 20 januari 2028 för engångsprodukter som konserverar frukt, grönsaker eller fiskeriprodukter, för produkter vars BPA-beläggning endast finns på den yttre metallytan och för yrkesmässig utrustning för livsmedelsproduktion avsedd för flergångsbruk, samt den 20 januari 2029 som sista dag som flergångsprodukter som första gången släpptes ut på marknaden enligt dessa övergångsbestämmelser får finnas kvar på marknaden. Efsa ska senast den 20 januari 2027 offentliggöra det vetenskapliga underlag som anger vad en ansökan om godkännande av en farlig bisfenol för en specifik tillämpning måste innehålla (förordning (EU) 2024/3190, artikel 6.4).
Unionsförteckningen fortsätter själv att förändras: 2026 års ändring lade till sex ämnen, och kommissionen offentliggör förteckningen över särskilda åtgärder och den konsoliderade texten på sina sidor om livsmedelskontaktmaterial.
Så här hjälper Conphora
Conphora bevakar plastförordningen, dess ändringsakter och unionsförteckningen, och kartlägger era livsmedelskontaktprodukter av plast mot kategorierna i artikel 2.1, de godkända ämnena och deras begränsningar, de totala och specifika migrationsgränsvärdena samt de simulant- och testvillkor er avsedda användning kräver. Plattformen flaggar när ett recept förlitar sig på ett ämne som har förlorat sitt godkännande, när en försäkran om överensstämmelse saknar en uppgift enligt bilaga IV eller en användningsspecifikation, när bisfenolers övergångslager håller på att gå ut på tiden, och när en leverantörs försäkran inte längre täcker de villkor era kunder tillämpar. Den samlar dokumentationen och de danska registrerings- och tillbakadragandeförfarandena på ett ställe, och varnar er när unionsförteckningen, ett migrationsgränsvärde eller den danska bekendtgørelsen ändras.
Se hur Conphora fungerar · Se planer och priser
Källor
- Förordning (EU) nr 10/2011 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, konsoliderad text av den 14 juli 2026 (EUR-Lex)
- Förordning (EU) nr 10/2011 som offentliggjord i EUT L 12 av den 15 januari 2011 (EUR-Lex)
- Dokumentinformation, datum, ändringar och rättelser för CELEX 32011R0010 (EUR-Lex)
- Förordning (EG) nr 1935/2004, ramförordningen om livsmedelskontaktmaterial, konsoliderad (EUR-Lex)
- Förordning (EG) nr 2023/2006 om god tillverkningssed för livsmedelskontaktmaterial, konsoliderad (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2024/3190 om bisfenol A och andra farliga bisfenoler i livsmedelskontaktmaterial (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2025/351, 2025 års revidering av plastförordningen (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2023/1442, revideringen av ftalater och unionsförteckningen (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2023/1627 om godkännande av DEHCH, FCM nr 1079 (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2020/1245 om omstrukturering av bilaga II och saltundantaget (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2016/1416, 2016 års revidering av definitionerna, migrationsreglerna och bilagorna (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2026/245 om ändring av bilaga I vad gäller flera ämnen (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2026/1380 om rättelse av den estniska språkversionen (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2022/1616 om återvunnet plastmaterial och återvunna plastprodukter (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll, som ersatte förordning (EG) nr 882/2004 (EUR-Lex)
- Livsmedelskontaktmaterial, lagstiftning (Europeiska kommissionen)
- Livsmedelskontaktmaterial (Europeiska kommissionen)
- Plaståtervinning för livsmedelskontakt (Europeiska kommissionen)
- Bekendtgørelse nr. 681 af 25. maj 2020 om fødevarekontaktmaterialer og om straffebestemmelser for overtrædelse af relaterede EU-retsakter (Retsinformation)
- Fødevarekontaktmaterialer, lovstof (Fødevarestyrelsen)
- Dokumentation for fødevarekontaktmaterialer (Fødevarestyrelsen)
- Registrering af FKM-virksomheder (Fødevarestyrelsen)
Den här guiden ger allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.