Vår produkt kommer i kontakt med livsmedel

Förordning (EG) nr 1935/2004 är ramverket för allt som kommer i kontakt med livsmedel. Den gäller material och produkter som i färdigt skick är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, redan är i kontakt med livsmedel och var avsedda för det ändamålet, eller rimligen kan förväntas komma i kontakt med livsmedel eller avge sina beståndsdelar till livsmedel under normala eller förutsebara användningsförhållanden (artikel 1.2). Antikviteter, överdrag eller beläggningar som utgör en del av livsmedlet och kan förtäras tillsammans med det, till exempel sådana som täcker ostskorpor, samt fast installerad vattenförsörjningsutrustning omfattas inte (artikel 1.3).^[1]

Kärnskyldigheten är kort. Material och produkter ska tillverkas i enlighet med god tillverkningssed så att de, under normala eller förutsebara användningsförhållanden, inte avger sina beståndsdelar till livsmedel i mängder som kan äventyra människors hälsa, medföra en oacceptabel förändring av livsmedlets sammansättning eller försämra dess smak och lukt (artikel 3.1). Deras märkning, reklam och presentation får inte vilseleda konsumenterna (artikel 3.2). De närmare reglerna om god tillverkningssed finns i förordning (EG) nr 2023/2006: ett dokumenterat kvalitetssäkringssystem samt förutbestämda specifikationer och dokumentation, i alla led av tillverkning, bearbetning och distribution fram till, men utan att omfatta, framställningen av utgångsämnen (artiklarna 2, 4, 5 och 7).^[1][3]

Särskilda åtgärder lägger till detaljer per material. Bilaga I förtecknar 17 grupper som kan omfattas, bland annat plast, keramik, glas, metaller och legeringar, papper och papp, gummi, silikon, tryckfärger, lacker och beläggningar samt trä (artikel 5 och bilaga I). Särskilda åtgärder ska kräva att de material som omfattas åtföljs av en skriftlig förklaring om att de uppfyller tillämpliga regler, och att lämplig dokumentation som visar detta finns tillgänglig (artikel 16.1); där det inte finns någon särskild åtgärd får medlemsstaterna behålla eller anta nationella regler om förklaringar (artikel 16.2).^[1]

För plast är den särskilda åtgärden förordning (EU) nr 10/2011, som gäller från och med den 1 maj 2011 (artikel 23). Den omfattar material och produkter som uteslutande består av plast, flerskiktsmaterial av plast, tryckt eller belagd plast samt plastskikt i kapsyler, lock och produkter av flera material, men inte jonbytarhartser, gummi eller silikoner (artikel 2). Plast får inte avge mer än 10 mg beståndsdelar per dm² av ytan som är i kontakt med livsmedel, eller 60 mg per kg livsmedelssimulant för livsmedel för spädbarn och småbarn enligt definitionen i direktiven 2006/141/EG och 2006/125/EG (artikel 12), och ämnen i unionsförteckningen omfattas av de specifika migrationsgränserna i bilaga I (artikel 11.1). Genom förordning (EU) 2023/1442 har obehandlat trämjöl och obehandlade träfibrer tagits bort från unionsförteckningen, och genom förordning (EU) 2025/351 lades artikel 14a till om anvisningar och varningar för produkter som används flera gånger. Den skriftliga förklaringen om överensstämmelse ska finnas tillgänglig i andra marknadsföringsled än detaljhandelsledet, innehålla uppgifterna i bilaga IV och förnyas när ändringar påverkar migrationen (artikel 15), och underlaget ska på begäran finnas tillgängligt för myndigheterna (artikel 16). Sedan den 20 januari 2025 förbjuder förordning (EU) 2024/3190 användning av bisfenol A i plast, lacker och beläggningar, gummi, silikon, lim, tryckfärger och jonbytarhartser som är avsedda för livsmedelskontakt, samt utsläppande på marknaden av material som tillverkats med det, med undantag för de användningar som anges i bilaga II (artiklarna 1 och 3); produkter som tillverkats enligt de äldre reglerna fick släppas ut på marknaden för första gången endast till och med den 20 juli 2026, med senare datum för ett fåtal angivna användningar (artiklarna 11 och 12).^[2][4]

Produkten måste också tala om vad den är. Produkter som ännu inte är i kontakt med livsmedel när de släpps ut på marknaden ska vara märkta med orden ”för livsmedelskontakt”, en särskild användningsangivelse eller symbolen i bilaga II, särskilda anvisningar för säker användning där det behövs, namn och adress till det ansvariga företaget som är etablerat i EU samt en märkning som säkerställer spårbarhet (artikel 15.1). Angivelsen behövs inte för produkter som uppenbart är avsedda för livsmedel (artikel 15.2), och i detaljhandeln ska informationen vara på ett språk som köparna lätt förstår (artikel 15.4). Företagare ska ha system som identifierar vilka som har levererat till dem och vilka de själva har levererat till (artikel 17.2).^[1]