EUDR i enkla ordalag
EUDR, formellt förordning (EU) 2023/1115 om tillhandahållande på unionsmarknaden och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse, fastställer en regel: nötkreatur, kakao, kaffe, oljepalm, gummi, soja och trä, samt de produkter som förtecknas i dess bilaga I, får inte släppas ut på EU-marknaden, tillhandahållas eller exporteras om de inte är avskogningsfria, har producerats i enlighet med produktionslandets tillämpliga lagstiftning och omfattas av en förklaring om tillbörlig aktsamhet eller en förenklad deklaration (art. 3). ”Avskogningsfri” mäts mot ett fast datum: marken får inte ha utsatts för avskogning efter den 31 december 2020, och trä måste ha avverkats utan att orsaka skogsförstörelse efter det datumet (art. 2.13).
Förordningen ersätter EU:s timmerförordning och utvidgar dess logik från virke till sex jordbruksråvaror (art. 37). Den är utformad för att vara datatung: det företag som först släpper ut en produkt på marknaden måste känna till geolokaliseringen för varje markareal där råvaran odlats, skördats eller fötts upp (art. 9.1 d). Den trädde i kraft den 29 juni 2023 (art. 38.1), och efter två ändringsförordningar, förordning (EU) 2024/3234 och förordning (EU) 2025/2650, gäller dess skyldigheter från den 30 december 2026, med ett senare datum den 30 juni 2027 för mikroföretag och små verksamhetsutövare etablerade senast den 31 december 2024 (art. 38.2 och 38.3).
Om du tillverkar eller säljer möbler, livsstilsprodukter eller förpackningar berör förordningen dig med största sannolikhet. Trä är en av de sju råvarorna, och bilaga I sträcker sig långt ner i kedjan: sågat virke, plywood och fiberskiva, lastpallar och packlådor av trä, snickerier, bordsartiklar av trä, ramar, massa, papper och papp, sittmöbler och möbler av trä samt monteringsfärdiga byggnader av trä. Läder av nötkreatur, däck och choklad finns i samma bilaga. Ett varumärke som tänker på sig själv som ett ”möbelföretag” snarare än en ”virkesimportör” omfattas ändå, och skyldigheterna åvilar det första företag som släpper ut produkten på EU-marknaden (art. 2.15 och art. 7).
Officiell text Läs förordningen på EUR-Lex: Förordning (EU) 2023/1115 (CELEX 32023R1115); den konsoliderade versionen av den 26 december 2025 innehåller båda ändringarna.
Tillämpningsområde
Förordningen gäller för ”relevanta produkter”: de varor som förtecknas i bilaga I, identifierade genom sina KN-nummer, som innehåller, har utfodrats med eller har tillverkats med användning av en av de sju ”relevanta råvarorna” (art. 1.1 och art. 2.1 och 2.2). Den avgörande frågan är inte vad ditt företag kallar sig utan om produktens KN-nummer förekommer i bilagan. Två undantag är viktiga för livsstils- och förpackningsföretag: förordningen gäller inte för varor som helt är tillverkade av material som har fullbordat sin livscykel och annars skulle kasseras som avfall, och förpackningsraderna i bilagan undantar förpackningsmaterial som uteslutande används för att stödja, skydda eller bära en annan produkt som släpps ut på marknaden (bilaga I). Produkter som producerats innan förordningen trädde i kraft omfattas inte, med en övergångsperiod för virke enligt EU:s timmerförordning (art. 1.2 och art. 37).
Sedan förordning (EU) 2025/2650 skiljer förordningen mellan fyra roller i stället för två:
- En verksamhetsutövare är varje fysisk eller juridisk person som inom ramen för en kommersiell verksamhet släpper ut relevanta produkter på marknaden, det vill säga det första tillhandahållandet på unionsmarknaden, eller exporterar dem (art. 2.15 och 2.16). När ett företag utanför EU släpper ut produkten anses det första EU-etablerade företaget som tillhandahåller den vara verksamhetsutövare (art. 7). Verksamhetsutövare bär hela bördan av tillbörlig aktsamhet.
- En nedströmsverksamhetsutövare släpper ut på marknaden eller exporterar produkter som har tillverkats med användning av relevanta produkter som alla redan omfattas av en förklaring om tillbörlig aktsamhet eller en förenklad deklaration, och har endast informationsskyldigheter (art. 2.15b och art. 5).
- En handlare är alla andra i leveranskedjan som tillhandahåller relevanta produkter på marknaden, med samma informationsskyldigheter som en nedströmsverksamhetsutövare (art. 2.17 och art. 5).
- Ett mikroföretag eller litet primärverksamhetsutövare är en verksamhetsutövare som är en fysisk person eller ett mikroföretag eller litet företag etablerat i ett land som klassificerats som lågrisk och som släpper ut eller exporterar relevanta produkter som verksamhetsutövaren själv har odlat, skördat, utvunnit eller fött upp på markarealer eller nötkreatursanläggningar belägna i det landet; verksamhetsutövaren lämnar en engångsförenklad deklaration i stället för förklaringar om tillbörlig aktsamhet (art. 2.15a och art. 4a).
Företagsstorleken spelar roll på två punkter. Verksamhetsutövare som inte är små eller medelstora företag har extra styrnings- och rapporteringsskyldigheter, och nedströmsverksamhetsutövare och handlare som inte är små eller medelstora företag måste registrera sig i EU:s informationssystem och kontrollera tillbörlig aktsamhet när väl underbyggd oro uppstår (art. 5.2 och 5.6, art. 11.2 och art. 12.3). Mikroföretag och små verksamhetsutövare etablerade senast den 31 december 2024 får det senare tillämpningsdatumet den 30 juni 2027, om inte deras produkter redan omfattades av bilagan till EU:s timmerförordning (art. 38.3). Små och medelstora företag definieras med hänvisning till artikel 3 i direktiv 2013/34/EU (art. 2.30).
Vad du måste göra
Tillbörlig aktsamhet före utsläppande på marknaden
En verksamhetsutövare måste iaktta tillbörlig aktsamhet för varje relevant produkt innan den släpps ut på marknaden eller exporteras (art. 4.1 och art. 8.1). Tillbörlig aktsamhet har tre steg: insamling av den information, de dokument och de uppgifter som krävs enligt artikel 9, bedömning av risken enligt artikel 10 och, om risken inte är försumbar, begränsning av den enligt artikel 11 (art. 8.2). Produkter får endast förflyttas när bedömningen visar ingen risk eller endast en försumbar risk för bristande efterlevnad (art. 10.1).
Informationen som ska samlas in
För varje produkt samlar verksamhetsutövaren in, organiserar och bevarar i fem år: en beskrivning som omfattar handelsnamnet, produkttypen och, för trä, de allmänna och fullständiga vetenskapliga artnamnen; kvantiteten i kilogram nettomassa där produkten kommer in på eller lämnar marknaden; produktionslandet; geolokaliseringen för alla markarealer där råvaran producerades samt datum eller tidsintervall för produktionen, eller för nötkreatur geolokaliseringen för alla anläggningar där djuren hölls; namn, postadress och e-postadress för varje leverantör och varje kund; samt tillräckligt övertygande och kontrollerbar information om att produkten är avskogningsfri och har producerats lagligt (art. 9.1). Geolokalisering innebär latitud och longitud med minst sex decimaler, samt polygoner för markarealer på mer än fyra hektar som används för andra råvaror än nötkreatur (art. 2.28). All avskogning eller skogsförstörelse på en markareal diskvalificerar automatiskt allt som producerats på den (art. 9.1 d).
Riskbedömning och riskreducering
Riskbedömningen väger samman kommissionens klassificering av produktionslandet som lågrisk, standardrisk eller högrisk (art. 29), förekomsten av skogar och urfolk, förekomsten av avskogning, informationens tillförlitlighet, oro som korruption, dokumentförfalskning eller väpnad konflikt, leveranskedjans komplexitet, risken för kringgående eller sammanblandning med produkter av okänt ursprung, väl underbyggd oro, samt information från certifieringssystem förutsatt att den uppfyller kraven i artikel 9 (art. 10.2). Bedömningar dokumenteras och ses över minst årligen (art. 10.4). Om risken inte är försumbar vidtar verksamhetsutövaren riskreducerande åtgärder innan produkten släpps ut, till exempel genom att begära ytterligare dokument eller genomföra oberoende undersökningar eller revisioner, och kan stödja leverantörer, i synnerhet småbrukare, genom kapacitetsuppbyggnad (art. 11.1). Varje verksamhetsutövare behöver lämpliga strategier, kontroller och rutiner; verksamhetsutövare som inte är små eller medelstora företag måste dessutom utse en efterlevnadsansvarig på ledningsnivå och ha en oberoende revisionsfunktion (art. 11.2). Om alla råvaror kommer från länder som klassificerats som lågrisk låter förenklad tillbörlig aktsamhet verksamhetsutövaren hoppa över bedömnings- och riskreduceringsstegen efter att ha kontrollerat leveranskedjans komplexitet och risken för kringgående, med dokumentation tillgänglig på begäran (art. 13).
Förklaringen om tillbörlig aktsamhet
Innan en produkt släpps ut på marknaden eller exporteras gör verksamhetsutövaren en förklaring om tillbörlig aktsamhet tillgänglig för de behöriga myndigheterna genom EU:s informationssystem (art. 4.2 och art. 33). Förklaringen innehåller informationen enligt bilaga II, verksamhetsutövarens namn, adress och Eori-nummer i tillämpliga fall, HS-numret, beskrivningen och kvantiteten, produktionslandet och geolokaliseringen för alla markarealer, samt försäkran om att tillbörlig aktsamhet har iakttagits och att ingen risk eller endast en försumbar risk konstaterades (bilaga II). Genom att lämna in den tar verksamhetsutövaren på sig ansvaret för efterlevnaden och bevarar ett register över förklaringen i fem år (art. 4.3). Referensnumret vidarebefordras till nedströmsverksamhetsutövare och handlare (art. 4.7), som bevarar det tillsammans med sina leverantörsuppgifter (art. 5.3). En auktoriserad representant får lämna in förklaringen, men ansvaret ligger kvar hos verksamhetsutövaren (art. 6).
System, dokumentation och rapportering för tillbörlig aktsamhet
Verksamhetsutövare inrättar och håller uppdaterat ett system för tillbörlig aktsamhet, ser över det minst en gång om året, uppdaterar det när ny utveckling uppstår, och bevarar all dokumentation om tillbörlig aktsamhet i minst fem år (art. 12.1, 12.2 och 12.5). Verksamhetsutövare som inte är små eller medelstora företag eller fysiska personer rapporterar årligen offentligt, inklusive på internet, om sitt system och de åtgärder som vidtagits, med en sammanfattning av produkter, kvantiteter och länder, riskbedömningens slutsatser och de riskreducerande åtgärderna; företag som redan rapporterar enligt andra EU-rättsakter om tillbörlig aktsamhet i värdekedjan får rapportera där (art. 12.3 och 12.4).
Nedströmsverksamhetsutövare och handlare
Nedströmsverksamhetsutövare och handlare får endast släppa ut, tillhandahålla eller exportera relevanta produkter när de har den information som krävs: identitet, adress och e-postadress för sina leverantörer tillsammans med referensnumren för förklaringarna om tillbörlig aktsamhet eller deklarationsidentifierarna där leverantören är en verksamhetsutövare, samt identiteten för de nedströmsverksamhetsutövare eller handlare de levererar till (art. 5.1 och 5.3). De bevarar detta i minst fem år och lämnar det på begäran (art. 5.4). Nedströmsverksamhetsutövare och handlare som inte är små eller medelstora företag registrerar sig även i informationssystemet innan de handlar, underrättar myndigheterna innan de släpper ut en produkt de vet inte uppfyller kraven, och kontrollerar att tillbörlig aktsamhet har iakttagits när väl underbyggd oro uppstår (art. 5.2 och 5.6). Alla i kedjan måste omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna och sina kunder när ny information tyder på en risk, och bistå myndigheterna vid kontroller (art. 4.5 och 4.6, art. 5.5 och 5.7).
Mikroföretag och små primärverksamhetsutövare
Ett mikroföretag eller litet primärverksamhetsutövare lämnar in en engångsförenklad deklaration med informationen enligt bilaga III i informationssystemet innan produkterna släpps ut på marknaden eller exporteras, får en deklarationsidentifierare, och kan ersätta geolokaliseringen med postadressen för sina markarealer eller sin anläggning (art. 4a.2, 4a.3 och 4a.5). Om all den informationen redan finns i en unions- eller nationell databas gör medlemsstaten den tillgänglig i informationssystemet och ingen separat deklaration behövs, även om produkter endast får förflyttas efter att en identifierare har tilldelats (art. 4a.4). Undantaget omfattar förklaringen per produkt, registret över förklaringar och artikel 4.4 c; förbudet i artikel 3 och skyldigheten att iaktta tillbörlig aktsamhet kvarstår (art. 4a.1).
Tillsyn och sanktioner
Varje medlemsstat utser en eller flera behöriga myndigheter för att tillämpa förordningen (art. 14.1). Deras kontroller följer en riskbaserad plan med minsta årliga kvoter: minst 9 % av de verksamhetsutövare, nedströmsverksamhetsutövare som inte är små eller medelstora företag och handlare som inte är små eller medelstora företag och som anskaffar från högriskländer, samt 9 % av kvantiteten av dessa produkter; minst 3 % av dem som anskaffar från standardriskländer; och minst 1 % av dem som anskaffar från lågriskländer, beräknat per råvara (art. 16). Kontroller av verksamhetsutövare omfattar systemet för tillbörlig aktsamhet, förklaringarna och det underliggande underlaget, och myndigheterna får vidta interimistiska åtgärder och besluta om korrigerande åtgärder (art. 18, art. 23 och art. 24). Produkter som övergår till fri omsättning eller exporteras omfattas dessutom av tullkontroller, och referensnumret för förklaringen om tillbörlig aktsamhet, eller deklarationsidentifieraren för mikroföretag och små primärverksamhetsutövare, måste göras tillgängligt för tullen innan övergång till fri omsättning eller export (art. 26.4). Vem som helst får lämna in en väl underbyggd oro till en behörig myndighet (art. 31).
Sanktionerna fastställs nationellt men ska vara effektiva, proportionella och avskräckande, och förordningen föreskriver verktygslådan: böter som står i proportion till miljöskadan och produkternas värde, beräknade för att beröva de ansvariga det ekonomiska värdet av fördelen och som ökar vid upprepade överträdelser, med ett maximibelopp för juridiska personer på minst 4 % av den totala årliga omsättningen inom EU under föregående räkenskapsår; förverkande av produkterna och av de intäkter som erhållits från dem; uteslutning i upp till 12 månader från offentlig upphandling och offentlig finansiering; ett tillfälligt förbud mot att släppa ut, tillhandahålla eller exportera relevanta produkter vid allvarliga eller upprepade överträdelser; samt ett förbud mot att använda förenklad tillbörlig aktsamhet (art. 25.2). Slutliga domar mot juridiska personer anmäls till kommissionen inom 30 dagar och offentliggörs på dess webbplats med företagets namn, datumet, en sammanfattning av överträdelsen och sanktionen (art. 25.3).
Så här hjälper Conphora
Conphora bevakar automatiskt EUDR och matchar dina produkter mot de tillämpliga kraven, inklusive tidsfristerna efter 2025. Plattformen identifierar luckor, hjälper dig organisera den geolokaliserings- och laglighetsdata du behöver från leverantörer, och håller dig uppdaterad när reglerna ändras.
Källor
- EUR-Lex: Förordning (EU) 2023/1115, konsoliderad version av den 26 december 2025
- EUR-Lex: Förordning (EU) 2023/1115 i publicerad form (CELEX 32023R1115)
- EUR-Lex: Förordning (EU) 2024/3234 om ändring av tillämpningsdatumet
- EUR-Lex: Förordning (EU) 2025/2650 om ändring av vissa skyldigheter för verksamhetsutövare och handlare
- EUR-Lex: Förordning (EU) nr 995/2010 (EU:s timmerförordning), bilaga över omfattade trävaror
- Europeiska kommissionen: Förordning om avskogningsfria produkter
Den här guiden ger allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.