PPWD i korthet
Förpackningsdirektivet (PPWD), formellt direktiv 94/62/EG, var EU:s första gemensamma lagstiftning om förpackning. Det omfattade all förpackning som släpptes ut på marknaden i gemenskapen och allt förpackningsavfall, oavsett om det används eller uppstår på industri-, handels-, kontors-, butiks-, service-, hushålls- eller annan nivå, oberoende av vilket material som används (artikel 2.1). Det eftersträvade två mål samtidigt: att förhindra eller minska förpackningens miljöpåverkan, och att hålla den inre marknaden öppen genom att harmonisera de krav förpackning måste uppfylla, så att medlemsstaterna inte kunde hindra förpackade varor som uppfyllde dem (artikel 1.1 och artikel 18).
Direktivet är inte längre i kraft. Förordning (EU) 2025/40, förordningen om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR), upphävde det med verkan från den 12 augusti 2026, samma dag som förordningen själv började tillämpas, och hänvisningar till direktivet tolkas nu som hänvisningar till förordningen och läses genom jämförelsetabellen i dess bilaga XIII (förordning (EU) 2025/40, artikel 70.1 och 70.5, samt artikel 71). Kommissionen uttrycker det på samma sätt på sin sida om förpackningsavfall: direktivet upphävdes generellt den 12 augusti 2026, även om vissa bestämmelser fortsätter att gälla efter det datumet. Om du letar efter de regler din förpackning måste uppfylla i dag, läs PPWR-guiden. Den här sidan förklarar vad direktivet krävde, vad som fortfarande lever kvar och till när.
Officiell text Läs direktivet på EUR-Lex: konsoliderad text av den 4 juli 2018 (01994L0062-20180704) eller originalet i EGT L 365 av den 31 december 1994. Dokumentinformationssidan förtecknar de sju ändringsakterna, de två rättelserna och upphävandet. Själva upphävandeartikeln är artikel 70 i förordning (EU) 2025/40.
Vad som lever kvar efter upphävandet, och till när
Artikel 70.1 i förordning (EU) 2025/40 upphäver direktiv 94/62/EG med verkan från den 12 augusti 2026 med undantag för fyra grupper av bestämmelser. Ordagrant är de:
- Artikel 8.2 — förpackning ska ange, för identifiering och klassificering av den berörda branschen, arten av det eller de förpackningsmaterial som används på grundval av kommissionens beslut 97/129/EG. Gäller till 30 månader från ikraftträdandet av den genomförandeakt som antas enligt artikel 12.6 i förordningen.
- Artikel 9.1 och 9.2 — förpackning får släppas ut på marknaden bara om den uppfyller de väsentliga kraven, med presumtion om överensstämmelse från harmoniserade standarder, men bara vad gäller den första strecksatsen i punkt 1 i bilaga II, minimeringen av förpackningens volym och vikt. Gäller till den 31 december 2029.
- Artikel 5.2 och 5.3, artikel 6.1 d och e samt artikel 6a — återanvändningsjusteringarna av 2025- och 2030-målen och den reparerade träförpackningen för återanvändning; 2008 års materialåtervinningsmål; och reglerna för att beräkna måluppfyllelsen. Gäller till den 31 december 2028.
- Artikel 12.3a, 12.3b, 12.3c och 12.4 — den årliga rapporteringen av uppgifterna enligt artikel 6.1 och uppgifterna om återanvändbar förpackning, kvalitetskontrollrapporten, kommissionens granskning av de rapporterade uppgifterna, och hänsynen till de särskilda problemen för små och medelstora företag. Gäller till den 31 december 2028, utom vad gäller överföringen av uppgifter till kommissionen, som löper till den 31 december 2029.
Tre ytterligare datum i samma artikel spelar roll:
- Kommissionens beslut 97/129/EG, det numrerings- och förkortningssystem som artikel 8.2 hänvisar till, upphävs med verkan från den 12 augusti 2028 (artikel 70.2).
- Kommissionens beslut 2001/171/EG (glasförpackning) och 2009/292/EG (plastlådor och plastpallar i en sluten och kontrollerad kedja), de två undantagen från gränsvärdet för tungmetaller, förblir i kraft och fortsätter att gälla tills de upphävs genom delegerade akter enligt artikel 5.8 i förordningen (artikel 70.3).
- Medlemsstaterna får behålla nationella bestämmelser som begränsar utsläppandet på marknaden av förpackning i de format och för de användningar som anges i punkterna 2 och 3 i bilaga V till förordningen till den 1 januari 2030, och artikel 4.3 i förordningen gäller inte för dessa nationella åtgärder förrän dess (artikel 70.4).
Den enda skyldighet som fortfarande når den förpackning du släpper ut på marknaden är materialidentifieringsmärkningen i artikel 8.2, och den har inget fastställt slutdatum ännu: den gäller i 30 månader från ikraftträdandet av genomförandeakten om märkning enligt artikel 12.6 i förordningen, som kommissionen skulle anta senast den 12 augusti 2026 och som fortfarande inte var antagen den 17 september 2026, då kommissionens genomförandesida och branschens bevakning av sekundärlagstiftningen båda noterade den som försenad under förberedelse. Kontrollera detta datum innan du förlitar dig på det. Allt annat — ämnen av mycket hög betydelse, gränsvärdet för tungmetaller, återvinningsbarhet, återvunnet innehåll, minimering från 2030, formatbegränsningarna, den harmoniserade etiketten, den tekniska dokumentationen och EU-försäkran om överensstämmelse — kommer nu från förordning (EU) 2025/40.
Tillämpningsområde
Direktivets definition av förpackning är den marknaden fortfarande arbetar med, eftersom förordning (EU) 2025/40 för samma tre kriterier vidare. Förpackning är alla produkter av vilket material som helst och av vilket slag som helst som används för att innehålla, skydda, hantera, leverera och presentera varor, från råmaterial till bearbetade varor, från producenten till användaren eller konsumenten, samt engångsartiklar som används för samma ändamål, och den består bara av sälj- eller primärförpackning, grupp- eller sekundärförpackning och transport- eller tertiärförpackning — den sistnämnda omfattar inte väg-, järnvägs-, fartygs- och luftfartscontainrar (artikel 3.1).
Direktiv 2004/12/EG lade till de tre kriterier som avgör gränsfallen, och kommissionens direktiv 2013/2/EU ersatte förteckningen i bilaga I med illustrativa exempel. En artikel är förpackning om den uppfyller definitionen oavsett vilka andra funktioner den också fyller, såvida den inte är en integrerad del av en produkt, nödvändig för att innehålla, bära upp eller bevara den produkten under hela dess livslängd, med alla delar avsedda att användas, förbrukas eller kasseras tillsammans; artiklar avsedda att fyllas vid försäljningsstället och engångsartiklar sålda eller avsedda att fyllas där är förpackning om de fyller en förpackningsfunktion; och förpackningskomponenter och tillbehör som integrerats i förpackningen är en del av den (artikel 3.1, kriterierna i–iii). Bilaga I avgör, bland många andra, att godissaskar, plastfolie runt en cd-fodral, glasflaskor för injektionslösningar, sterila barriärsystem, tomma dryckessystemkapslar efter användning och återfyllningsbara stålgascylindrar är förpackning, medan krukor avsedda att stanna med växten, verktygslådor, tepåsar, vaxskikt runt ost, korvskinn, skrivarpatroner, lösliga tvättmedelspåsar, klädhängare sålda separat, engångsbestick, omslagspapper sålt separat och RFID-etiketter inte är det.
Skyldigheterna nådde företag bara genom nationell rätt. Artikel 3, punkt 11, definierar ekonomiska aktörer med anknytning till förpackning som leverantörer av förpackningsmaterial, förpackningstillverkare och -bearbetare, förpackare och användare, importörer, handlare och distributörer, myndigheter och offentligrättsliga organ, och varje medlemsstat avgjorde vid införlivandet vem av dem som bar vilken skyldighet. Bara två bestämmelser band produkter direkt: artikel 9.1, enligt vilken förpackning fick släppas ut på marknaden bara om den uppfyllde alla väsentliga krav inklusive bilaga II, och artikel 11.1, gränsvärdet för tungmetaller. Skyldigheterna om återvinning, materialåtervinning, insamling och utökat producentansvar i artiklarna 5, 6 och 7 band medlemsstaterna.
I Danmark är genomförandeinstrumentet bekendtgørelse nr. 1146 af 29. september 2025 om visse krav til emballager, udvidet producentansvar for emballage samt øvrigt affald der indsamles med emballageaffald — emballagebekendtgørelsen — i kraft sedan den 1 oktober 2025 och ersätter bekendtgørelse nr. 323 af 20. marts 2025. Dess fotnot anger att den genomför delar av direktiv 94/62/EG senast ändrat genom direktiv (EU) 2018/852 och delar av direktiv (EU) 2019/904 om engångsplast, och den är fortfarande den gällande förordningen (bekendtgørelse nr. 1146/2025, titelns fotnot och § 121).
Vad direktivet krävde
Väsentliga krav
Bilaga II fastställde de väsentliga kraven i tre delar. Krav specifika för tillverkning och sammansättning: förpackning ska tillverkas så att dess volym och vikt begränsas till den minsta lämpliga mängden för att upprätthålla nödvändig nivå av säkerhet, hygien och godtagbarhet för den förpackade produkten och för konsumenten; den ska utformas, tillverkas och saluföras så att den kan återanvändas eller återvinnas, inklusive materialåtervinnas, i linje med avfallshierarkin, och så att dess miljöpåverkan minimeras när förpackningsavfall eller rester kasseras; och den ska tillverkas så att förekomsten av skadliga och andra farliga ämnen minimeras vad gäller utsläpp, aska eller lakvatten när förpackning eller rester förbränns eller deponeras. Krav specifika för återanvändbar förpackning: de fysiska egenskaperna måste möjliggöra ett antal omlopp eller resor under normalt förutsägbara användningsförhållanden, den använda förpackningen måste kunna bearbetas för att uppfylla hälso- och säkerhetskraven för arbetskraften, och den måste uppfylla återvinningsbarhetskraven när den blir avfall. Krav specifika för återvinningsbar förpackning, i fyra former: materialåtervinning av en viss procentandel efter vikt till marknadsförbara produkter, energiåtervinning med ett lägsta effektivt värmevärde, kompostering utan att hindra den separata insamlingen och komposteringsprocessen, och biologisk nedbrytning så att större delen av den färdiga komposten bryts ner till koldioxid, biomassa och vatten, med oxo-nedbrytbar plastförpackning uttryckligen inte räknad som biologiskt nedbrytbar (bilaga II, punkterna 1–3, i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2018/852).
Förpackning som uppfyllde harmoniserade standarder vars referenser offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller anmälda nationella standarder där ingen harmoniserad standard fanns, presumerades uppfylla de väsentliga kraven (artikel 9.2 och 9.3). Av hela det systemet är det bara den första strecksatsen i punkt 1, minimeringen av volym och vikt, som fortfarande gäller, och bara till den 31 december 2029, då artikel 10.1 i förordning (EU) 2025/40 tar över.
Tungmetaller
Artikel 11.1 krävde att summan av koncentrationsnivåerna av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom i förpackning eller förpackningskomponenter inte fick överstiga 600 ppm efter vikt två år efter införlivandedagen, 250 ppm efter tre år och 100 ppm efter fem år — det vill säga 100 ppm från den 30 juni 2001. Förpackning helt tillverkad av blykristallglas var undantagen (artikel 11.2), och artikel 11.3 bemyndigade kommissionen att fastställa villkoren för när gränsvärdet inte gäller för återvunnet material och för slutna och kontrollerade produktkretslopp, samt att undanta förpackningstyper. Artikel 11 upphävdes den 12 augusti 2026; artikel 5.4 i förordning (EU) 2025/40 fastställer nu samma summa till 100 mg/kg och tillämpas direkt, och dess artikel 5.5 lägger till PFAS-gränserna för livsmedelskontaktförpackning från samma datum. De två undantagsbesluten förblir i kraft tills de upphävs genom delegerade akter enligt artikel 5.8.
Den danska förordningen bär fortfarande hela strukturen vidare: förpackning får marknadsföras i Danmark bara om summan stannar vid eller under 100 ppm efter vikt, med blykristallglas undantaget; glasförpackning får överstiga den upp till 250 ppm där ingen tungmetall avsiktligt tillsatts och överskottet enbart kommer från återvunnet material, förutsatt att tillverkaren provtar varje glasugn månadsvis och rapporterar till Miljøstyrelsen när tolvmånadersgenomsnittet överstiger 200 ppm; och plastlådor och plastpallar får stanna över gränsvärdet inom en sluten och kontrollerad kedja där tillverknings- och reparationsvillkoren, kedjevillkoren och rapporteringsplikten uppfylls, med den tekniska dokumentationen bevarad i fyra år efter rapporten (bekendtgørelse nr. 1146/2025, §§ 5–11).
Märkning och identifiering
Artikel 8.2 säger att förpackning ska ange, för identifiering och klassificering av den berörda branschen, arten av det eller de förpackningsmaterial som används på grundval av kommissionens beslut 97/129/EG, och artikel 8.3 att märkningen ska sitta på förpackningen själv eller på etiketten, vara klart synlig och lätt läslig samt lämpligt hållbar och varaktig, även när förpackningen öppnas. Det är den bestämmelse som överlever upphävandet. Danmark genomförde den som en valmöjlighet med villkor: förpackning som marknadsförs i landet får bära en märkning av arten av förpackningsmaterialen, och om den gör det måste märkningen följa förkortningarna och nummerkoderna i bilaga 4 till förordningen — PET 1, HDPE 2 och resten — sitta på förpackningen eller en etikett fäst vid den, vara omedelbart synlig och lätt läslig och vara lämpligt hållbar, även efter öppning. Att märka förpackning i strid med den regeln är straffbart med böter (bekendtgørelse nr. 1146/2025, § 18 och § 120, nr. 19).
Återvinnings- och materialåtervinningsmål
Artikel 6.1 fastställde nio uppsättningar mål, alla riktade till medlemsstaterna:
- Senast den 30 juni 2001 (punkterna a och c) — 50–65 procent efter vikt av förpackningsavfallet återvunnet eller förbränt vid avfallsförbränningsanläggningar med energiåtervinning, och 25–45 procent av den totala mängden förpackningsmaterial materialåtervunnet, med minst 15 procent efter vikt för varje förpackningsmaterial.
- Senast den 31 december 2008 (punkterna b, d och e) — minst 60 procent återvunnet eller förbränt med energiåtervinning; 55–80 procent materialåtervunnet; och, per material, 60 procent glas, 60 procent papper och kartong, 50 procent metaller, 22,5 procent plast där bara material som materialåtervinns till plast räknas, och 15 procent trä.
- Senast den 31 december 2025 (punkterna f och g) — 65 procent efter vikt av allt förpackningsavfall materialåtervunnet, och 50 procent plast, 25 procent trä, 70 procent järnmetaller, 50 procent aluminium, 70 procent glas och 75 procent papper och kartong.
- Senast den 31 december 2030 (punkterna h och i) — 70 procent efter vikt av allt förpackningsavfall materialåtervunnet, och 55 procent plast, 30 procent trä, 80 procent järnmetaller, 60 procent aluminium, 75 procent glas och 85 procent papper och kartong.
En medlemsstat kunde skjuta upp de materialspecifika 2025- och 2030-fristerna med upp till fem år inom vissa gränser (artikel 6.1a och 6.1b), och Grekland, Irland och Portugal (artikel 6.7) samt 2004 års anslutningsstater (artikel 6.11) hade sina egna uppskov. Artikel 6a fastställde reglerna för att beräkna måluppfyllelse: vikten av det förpackningsavfall som uppstår kan anses vara lika med mängden förpackning som släpps ut på marknaden; materialåtervunnen vikt mäts när avfallet går in i materialåtervinningsprocessen, eller vid utflödet från sortering under vissa villkor; biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall som går in i aerob eller anaerob behandling kan räknas som materialåtervunnet; material som når end-of-waste-status räknas om det inte används som bränsle, förbränns, används för uppfyllnad eller deponeras; avfall som skickas till en annan medlemsstat räknas bara för den medlemsstat där det samlades in; och exporterat avfall räknas bara om sändningen uppfyller reglerna för avfallstransport och behandlingen utanför unionen i stort motsvarade unionens miljölagstiftning.
2025- och 2030-uppsättningarna flyttade till artikel 52 i förordning (EU) 2025/40 den 12 augusti 2026, med beräkningsreglerna i dess artikel 53. Bara punkterna d och e, 2008-målen, och artikel 6a lever kvar i direktivet, till den 31 december 2028.
Insamlingssystem, utökat producentansvar och rapportering
Artikel 7 ålade medlemsstaterna att inrätta system för retur eller insamling av använd förpackning och förpackningsavfall samt för dess återanvändning eller återvinning, inklusive materialåtervinning, öppna för de ekonomiska aktörerna i de berörda sektorerna och för de behöriga myndigheterna, tillämpade på importerade produkter på icke-diskriminerande villkor och utformade för att undvika handelshinder eller snedvridning av konkurrensen; och, från direktiv (EU) 2018/852, att ha system för utökat producentansvar på plats för all förpackning senast den 31 december 2024, i enlighet med artiklarna 8 och 8a i direktiv 2008/98/EG. Artikel 12 krävde harmoniserade nationella databaser och årlig elektronisk rapportering till kommissionen inom 18 månader efter utgången av rapporteringsåret, med en kvalitetskontrollrapport. Rapporteringsbestämmelserna lever kvar till den 31 december 2028, och till den 31 december 2029 för överföringen av uppgifter till kommissionen, eftersom rapporteringen enligt artikel 56 i förordning (EU) 2025/40 bara börjar med det andra fullständiga kalenderåret efter genomförandeakten om rapporteringsformat, som kommissionen måste anta senast den 12 februari 2027.
I Danmark drivs systemet av Dansk Producentansvar: en producent som tillhandahåller förpackning måste ha sig själv eller sin representant registrerad i producentregistret senast 14 dagar innan verksamheten inleds, och måste rapportera senast den 1 juni varje år den mängd förpackning som tillhandahölls under föregående kalenderår, i kilogram, per materialkategorierna i bilaga 6, märkt som hushålls- eller verksamhetsförpackning, uppdelat mellan engångs- och återanvändbar förpackning och flaggad där förpackningen måste sorteras som farligt avfall eller restavfall. Producenter under 8 ton om året får rapportera bara den totala vikten uppdelad på hushålls- och verksamhetsförpackning (bekendtgørelse nr. 1146/2025, §§ 20–27).
Plastbärkassar
Direktiv (EU) 2015/720 förde in artikel 4.1a: medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att uppnå en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar — kassar med en väggtjocklek under 50 mikrometer — inklusive antingen en årlig förbrukning på högst 90 kassar per person senast den 31 december 2019 och 40 senast den 31 december 2025, eller styrmedel som säkerställer att tunna kassar inte tillhandahålls gratis vid försäljningsstället senast den 31 december 2018, med mycket tunna kassar under 15 mikrometer undantagbara i båda fallen. Artikel 8a krävde märkningsspecifikationer för biologiskt nedbrytbara och komposterbara kassar. Dessa bestämmelser upphävdes den 12 augusti 2026; artikel 34 i förordning (EU) 2025/40 för minskningsplikten vidare med målet på 40 kassar per capita, mätt från den 31 december 2025 och varje efterföljande år. I Danmark måste försäljningsställen som delar ut bärkassar med ett handtag av annat material än plast, eller plastbärkassar med eller utan handtag över 30 mikrometer, ta ut ett minimipris på DKK 4 per kasse (bekendtgørelse nr. 1146/2025, § 12).
Tillsyn och sanktioner
Direktivet hade ingen sanktionsartikel och inget marknadskontrollkapitel. Det riktade sig till medlemsstaterna, som skulle sätta genomförandelagstiftningen i kraft före den 30 juni 1996 och, där målen i artiklarna 4 och 6 uppnåddes, fick genomföra artikel 4.1a och artikel 7 genom verkställbara, offentliggjorda och övervakade avtal med de berörda ekonomiska sektorerna (artikel 22.1 och 22.3a). Förordning (EU) 2019/1020 anger direktivet som punkt 9 i sin bilaga I och angav det som punkt 8 i sin bilaga II, förteckningen över akter för vilka medlemsstaterna måste fastställa sanktioner för överträdelser som ålägger ekonomiska aktörer skyldigheter; artikel 66 i förordning (EU) 2025/40 strök den punkten i bilaga II och lade till förordningen som punkt 75 i bilaga I. Sedan den 12 augusti 2026 löper sanktionsplikten för förpackning därför genom artikel 68 i förordningen: effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner på plats och anmälda senast den 12 februari 2027, med administrativa böter för överträdelser av artiklarna 24–29.
I Danmark utövar Miljøstyrelsen tillsyn och kan beordra en aktör att lämna ut handlingar, tekniska specifikationer, uppgifter, information om efterlevnad samt information om leveranskedjan, distributionsnätet och ägarskapet av webbplatser, skaffa förpackningsprover även under dold identitet och analysera dem genom reverse engineering, beordra att tillhandahållandet av förpackning upphör, och beordra ägaren av ett onlinegränssnitt att ändra eller ta bort innehåll som hänvisar till förpackning som inte uppfyller kraven där inga andra effektiva medel finns för att undanröja en allvarlig risk (bekendtgørelse nr. 1146/2025, §§ 115–117). Bekendtgørelsen bestraffar med böter, om inte ett högre straff följer av annan lagstiftning, femtionio uppräknade överträdelser, bland dem att tillhandahålla förpackning i strid med de väsentliga kraven eller gränsvärdet för tungmetaller, att bryta mot undantagen för glas eller sluten plastlåde-kedja, att inte sampla glasugnarna eller rapportera ett genomsnitt över 200 ppm, att inte ta ut minimipriset på DKK 4, att inte ha eller lämna ut sammansättnings- och statistikuppgifterna, att märka förpackning i strid med § 18, att tillhandahålla förpackning utan att vara registrerad som producent, att lämna falska eller vilseledande uppgifter, att inte rapportera mängderna, att inte genomföra egenkontrollen och att inte följa ett tillsynsföreläggande. Straffet stiger till fängelse i upp till 2 år där överträdelsen var uppsåtlig eller grovt oaktsam och antingen skadade eller äventyrade miljön eller gav eller var avsedd att ge en ekonomisk fördel, inklusive genom besparingar, och juridiska personer kan hållas straffrättsligt ansvariga enligt kapitel 5 i den danska strafflagen (bekendtgørelse nr. 1146/2025, § 120). Beslut av Dansk Producentansvar kan överklagas till Miljøstyrelsen, och Miljøstyrelsens egna beslut kan inte föras till en annan förvaltningsmyndighet (§ 119).
Så hjälper Conphora
Conphora har följt förpackningsdirektivet genom dess sju ändringar och följer nu övergången: vilka av dess bestämmelser som fortfarande gäller, när var och en av dem upphör, och vilken artikel i förordning (EU) 2025/40 som har tagit över. Plattformen kartlägger din förpackning efter material, vikt och roll, bevarar sammansättningsfilerna, tungmetalldokumentationen och producentregistreringarna som den danska förordningen fortfarande kräver, flaggar den förpackning som kommer att fallera på förordningens regler om återvinningsbarhet, minimering, format och märkning god tid före deras datum, och varnar dig när kommissionen antar de genomförandeakter som fastställer de återstående fristerna.
Se hur Conphora fungerar · Se planer och priser
Källor
- Direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, konsoliderad text av den 4 juli 2018 (EUR-Lex)
- Direktiv 94/62/EG offentliggjort i EGT L 365, 31 december 1994 (EUR-Lex)
- Dokumentinformation, datum, rättelser, ändringsakter och upphävande för Celex 31994L0062 (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2025/40 om förpackningar och förpackningsavfall, den akt som upphäver direktivet (EUR-Lex)
- Direktiv (EU) 2018/852 om ändring av direktiv 94/62/EG, paketet för den cirkulära ekonomin (EUR-Lex)
- Direktiv (EU) 2015/720 om ändring av direktiv 94/62/EG vad gäller tunna plastbärkassar (EUR-Lex)
- Kommissionens direktiv 2013/2/EU om ändring av bilaga I till direktiv 94/62/EG (EUR-Lex)
- Förordning (EG) nr 219/2009 om anpassning av rättsakter till det föreskrivande förfarandet med kontroll (EUR-Lex)
- Direktiv 2005/20/EG om ändring av direktiv 94/62/EG för de medlemsstater som anslöt sig 2004 (EUR-Lex)
- Direktiv 2004/12/EG om ändring av direktiv 94/62/EG, definitionskriterierna och 2008-målen (EUR-Lex)
- Förordning (EG) nr 1882/2003 om kommittébestämmelserna i rättsakter antagna enligt artikel 251-förfarandet (EUR-Lex)
- Kommissionens beslut 97/129/EG om ett identifikationssystem för förpackningsmaterial, EGT L 50, 20 februari 1997 (EUR-Lex)
- Kommissionens beslut 2001/171/EG om undantaget för glasförpackning från gränsvärdet för tungmetaller (EUR-Lex)
- Kommissionens beslut 2009/292/EG om undantaget för plastlådor och plastpallar i en sluten och kontrollerad kedja (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter (EUR-Lex)
- Förpackningsavfall (Europeiska kommissionen, GD Miljö)
- Förordningen om förpackningar och förpackningsavfall, tidsplan för genomförande och nationella behöriga myndigheter (Europeiska kommissionen, Green Forum)
- Bekendtgørelse nr. 1146 af 29. september 2025 om visse krav til emballager, udvidet producentansvar for emballage samt øvrigt affald der indsamles med emballageaffald (Retsinformation)
- Miljøkrav til emballage (Miljøstyrelsen)
- Producentansvar for emballage, typiske spørgsmål og svar (Miljøstyrelsen)
Den här guiden ger allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.