Förordning (EU) nr 1025/2012 definierar en standard som en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller kontinuerlig tillämpning och som det inte är obligatoriskt att följa, och en harmoniserad standard som en europeisk standard som antagits på grundval av en begäran från kommissionen för tillämpning av EU:s harmoniseringslagstiftning (artikel 2.1 c). De europeiska standardiseringsorganisationerna är CEN, Cenelec och ETSI. Enligt artikel 10.6 offentliggör kommissionen referensen till en harmoniserad standard i Europeiska unionens officiella tidning, när standarden uppfyller de krav den är avsedd att täcka.
Det är offentliggörandet som ger standarden dess rättsverkan. Produktdirektiven och produktförordningarna föreskriver att en produkt som överensstämmer med en harmoniserad standard, eller delar av den, vars referens har offentliggjorts, presumeras överensstämma med de väsentliga krav som standarden omfattar. Standarden i sig förblir frivillig: en tillverkare får använda andra tekniska lösningar, men måste då visa överensstämmelse på annat sätt och enligt vissa rättsakter anlita ett anmält organ.
I praktiken förtecknar en tillverkare de tillämpade harmoniserade standarderna i EU-försäkran om överensstämmelse och i den tekniska dokumentationen, och håller reda på nya utgåvor och ändringar i förteckningen i Europeiska unionens officiella tidning, eftersom endast de förtecknade referenserna ger presumtion om överensstämmelse. Förordningen om allmän produktsäkerhet tillämpar samma mekanism på icke harmoniserade konsumentprodukter: artikel 7 föreskriver att en produkt som överensstämmer med en europeisk standard som offentliggjorts enligt den förordningen presumeras uppfylla det allmänna säkerhetskravet.