Vi vet inte vad förpackningsreglerna innebär för oss

Förordningen om förpackningar och förpackningsavfall (EU) 2025/40 fastställer krav för förpackningars hela livscykel när det gäller miljömässig hållbarhet och märkning, samt regler om utökat producentansvar, avfallsförebyggande och insamling och behandling av förpackningsavfall (artikel 1.1). Den gäller alla förpackningar, oavsett material, och allt förpackningsavfall (artikel 2.1). Den trädde i kraft den tjugonde dagen efter offentliggörandet den 22 januari 2025 och tillämpas från den 12 augusti 2026 (artikel 71).^[1]

Den ersätter ett direktiv. Direktiv 94/62/EG upphävs med verkan från den 12 augusti 2026, med några undantag: materialidentifieringen enligt artikel 8.2 fortsätter att gälla till 30 månader efter att genomförandeakten om märkning träder i kraft; det väsentliga kravet på minimering i bilaga II punkt 1 första strecksatsen fortsätter att gälla till och med den 31 december 2029; bestämmelserna om medlemsstaternas återvinningsmål, deras beräkning och rapportering fortsätter att gälla till och med den 31 december 2028, och överlämnandet av uppgifter till kommissionen till och med den 31 december 2029 (artikel 70.1). Eftersom förordningen är direkt tillämplig gäller nu samma regler i alla medlemsstater, men registrering och avgifter för producentansvar hanteras fortfarande genom nationella register och system.^[1][2]

Produktkraven i artiklarna 5–12 har olika datum. Gränsvärdet på 100 mg/kg för tungmetaller (artikel 5.4) och PFAS-gränsvärdena för förpackningar avsedda för kontakt med livsmedel från den 12 augusti 2026 (artikel 5.5) gäller redan nu. Harmoniserad märkning följer från den 12 augusti 2028 eller 24 månader efter genomförandeakterna (artikel 12.1); minimering av förpackningar senast den 1 januari 2030 (artikel 10.1); utformning för återvinning från den 1 januari 2030 eller 24 månader efter de delegerade akterna (artikel 6.2); minsta innehåll av återvunnet material i plastdelar senast den 1 januari 2030 eller tre år efter genomförandeakten (artikel 7.1); och begränsningarna för vissa förpackningsformat i bilaga V från den 1 januari 2030 (artikel 25.1). Det pågår mål vid tribunalen med yrkande om ogiltigförklaring av delar av förordningen, bland annat artikel 7 (mål T-243/25) och formatbegränsningarna i bilaga V; en pågående talan skjuter inte upp tillämpningen av bestämmelserna.^[1]

Skyldigheterna följer rollen. Tillverkaren är den som tillverkar förpackningar eller en förpackad produkt, eller låter utforma eller tillverka dem i eget namn eller under eget varumärke (artikel 3.1 led 13). Tillverkaren släpper endast ut förpackningar som uppfyller kraven på marknaden, genomför bedömningen av överensstämmelse enligt artikel 38, upprättar den tekniska dokumentationen och EU-försäkran om överensstämmelse, och anger sitt namn och sin postadress på förpackningen eller via en databärare (artikel 15.1, 15.2 och 15.6). Importörer kontrollerar att detta har gjorts och lägger till sina egna uppgifter (artikel 18.2 och 18.3); distributörer kontrollerar registreringen, märkningen och aktörernas uppgifter innan de säljer (artikel 19.2).^[1]

Producentansvaret löper parallellt. Producenter registrerar sig i varje medlemsstat där de för första gången tillhandahåller förpackningar (artikel 44.2) och har utökat producentansvar för dessa förpackningar (artikel 45.1). Vem som räknas som producent definieras separat i artikel 3.1 led 15 och är inte alltid samma företag som tillverkaren.^[1]