Vi är osäkra på om vår produkt är skyddsutrustning

Om en produkt är personlig skyddsutrustning avgörs av dess konstruktion och syfte, inte av produktgruppen. Förordning (EU) 2016/425 definierar personlig skyddsutrustning som utrustning som är konstruerad och tillverkad för att bäras eller hållas av en person som skydd mot en eller flera risker för personens hälsa eller säkerhet, tillsammans med utbytbara komponenter som är avgörande för skyddsfunktionen och kopplingssystem som förbinder utrustningen med en extern anordning eller en förankringspunkt (artikel 3.1). Förordningen gäller från och med den 21 april 2018 (artikel 48), och övergångsreglerna för det gamla direktivet 89/686/EEG har löpt ut: produkter som överensstämde med det direktivet fick släppas ut på marknaden till och med den 21 april 2019 och fick fortfarande tillhandahållas därefter (artikel 47.1), och intyg enligt det var giltiga till och med den 21 april 2023 (artikel 47.2). Förordning (EU) 2024/2748 lade till nödbestämmelser för den inre marknaden i förordningen från och med den 29 maj 2026.^[1]

Förordningen undantar sedan viss utrustning som passar in på definitionen (artikel 2.2). Den gäller inte personlig skyddsutrustning som är särskilt konstruerad för försvarsmakten eller för upprätthållande av lag och ordning, personlig skyddsutrustning för självförsvar, utom för idrottsutövning, personlig skyddsutrustning för privat bruk mot väderförhållanden som inte är extrema eller mot väta och vatten vid diskning, personlig skyddsutrustning för uteslutande bruk på sjögående fartyg eller luftfartyg enligt internationella fördrag, eller huvud-, ansikts- eller ögonskydd som omfattas av UNECE-reglemente nr 22 för förare av motorcyklar och mopeder.^[1]

För allt som ligger inom tillämpningsområdet styr riskkategorin förfarandet. Bilaga I fastställer tre kategorier. Kategori I omfattar uteslutande minimala risker: ytliga mekaniska skador, kontakt med svaga rengöringsmedel eller långvarig kontakt med vatten, heta ytor som inte överstiger 50 °C, ögonskador av solljus och icke-extrema väderförhållanden. Kategori III omfattar uteslutande risker med mycket allvarliga följder, till exempel dödsfall eller oåterkalleliga hälsoskador, bland annat farliga ämnen, fall från höjd, elektriska stötar och arbete under spänning, drunkning, skärskador från handhållna motorsågar och skadligt buller. Kategori II omfattar alla andra risker.^[1]

Artikel 19 knyter ett förfarande till varje kategori: intern tillverkningskontroll för kategori I, EU-typkontroll följd av överensstämmelse med typen för kategori II, och EU-typkontroll med antingen övervakade produktkontroller eller kvalitetssäkring av produktionen för kategori III. För kategori III följs CE-märkningen av det anmälda organets identifikationsnummer (artikel 17.3). Tillverkaren sparar den tekniska dokumentationen och försäkran i 10 år (artikel 8.3) och bifogar bruksanvisning på ett språk som är lätt att förstå, enligt medlemsstatens bestämmelser (artikel 8.7), samt försäkran eller dess internetadress (artikel 8.8).^[1]

En produkt som faller utanför definitionen av personlig skyddsutrustning, eller inom ett undantag, är inte oreglerad. Om den är en konsumentprodukt omfattas den av förordningen om allmän produktsäkerhet, som gäller i den mån inga särskilda unionsbestämmelser med samma syfte reglerar produktens säkerhet (artikel 2.1) och som kräver en intern riskanalys och teknisk dokumentation innan produkten släpps ut på marknaden (artikel 9.2).^[2]