Vi vet inte om vår produkt behöver CE-märkas

CE-märkningen är varken en kvalitetsmärkning eller ett allmänt säkerhetstecken. Förordning (EG) nr 765/2008 fastställer dess allmänna principer: den anbringas endast av tillverkaren eller dennes representant, endast på produkter för vilka särskild harmoniseringslagstiftning föreskriver att den ska anbringas, och inte på några andra produkter (artikel 30.1 och 30.2). Genom att anbringa den tar tillverkaren ansvar för att alla tillämpliga krav i de akter som föreskriver märkningen är uppfyllda (artikel 30.3). Medlemsstaterna vidtar åtgärder mot otillbörlig användning och fastställer sanktioner, som vid allvarliga överträdelser kan omfatta straffrättsliga påföljder (artikel 30.6).^[1]

Frågan är alltså aldrig ”behöver produkten CE” i allmänhet, utan ”omfattas produkten av en akt som föreskriver CE-märkning”. Varje akt besvarar det i sin artikel om tillämpningsområde. Lågspänningsdirektivet gäller elektrisk utrustning avsedd för användning med en nominell spänning på 50–1 000 V växelström eller 75–1 500 V likström, utom den utrustning och de fenomen som anges i bilaga II, till exempel elmätare, stickproppar och eluttag för hushållsbruk samt elstängselaggregat (direktiv 2014/35/EU, artikel 1 och bilaga II). EMC-direktivet gäller utrustning, det vill säga apparater och fasta installationer, där en apparat är en färdig anordning avsedd för slutanvändaren och som kan alstra elektromagnetiska störningar eller påverkas av sådana (direktiv 2014/30/EU, artiklarna 2.1 och 3.1), utom den utrustning som förtecknas i artikel 2.2, till exempel utrustning som omfattas av radiodirektivet.^[2][3]

Radio och leksaker följer samma logik. Radioutrustning är en elektrisk eller elektronisk produkt som avsiktligt sänder ut eller tar emot radiovågor för radiokommunikation eller radiobestämning (direktiv 2014/53/EU, artikel 2.1.1); utrustning som omfattas av det direktivet omfattas inte av lågspänningsdirektivet, utom för de säkerhetsmål som tillämpas genom dess artikel 3.1 a (artikel 1.4). Leksaksdirektivet gäller produkter som är utformade eller avsedda, uteslutande eller inte, för användning vid lek av barn under 14 år, utom de produkter som förtecknas i bilaga I och de leksaker som förtecknas i artikel 2.2, till exempel lekplatsutrustning för allmänt bruk och leksaksångmaskiner (direktiv 2009/48/EG, artikel 2). Från och med den 1 augusti 2030 ersätts direktivet av leksaksförordningen (EU) 2025/2509 (artiklarna 56 och 59 i den förordningen). Dessa akter är exempel: andra unionsakter, som inte behandlas på den här sidan, föreskriver också CE-märkning.^[4][5][8]

Där en akt gäller anger den vägen till CE-märkningen. Enligt lågspänningsdirektivet upprättar tillverkaren den tekniska dokumentationen och genomför den bedömning av överensstämmelse som anges i bilaga III; när överensstämmelsen har visats upprättar tillverkaren en EU-försäkran om överensstämmelse och anbringar CE-märkningen (artikel 6.2) och bevarar båda i 10 år (artikel 6.3). Märkningen anbringas synligt, läsligt och outplånligt, innan produkten släpps ut på marknaden (artikel 17). Distributörer kontrollerar att den finns där (artikel 9.2), och för produkter som omfattas av de angivna harmoniseringsakterna kontrollerar den ekonomiska aktören i EU att försäkran och den tekniska dokumentationen har upprättats (förordning (EU) 2019/1020, artikel 4.3 a).^[2][6]

Där ingen sådan akt gäller är produkten inte oreglerad. Förordningen om allmän produktsäkerhet gäller konsumentprodukter i den mån det inte finns särskilda unionsbestämmelser med samma mål som reglerar deras säkerhet (artikel 2.1), ekonomiska aktörer får bara släppa ut säkra produkter på marknaden (artikel 5), och tillverkaren genomför en intern riskanalys och upprättar teknisk dokumentation innan produkten släpps ut på marknaden (artikel 9.2).^[7]