Vi säljer en produkt på sprayburk

Sprayburkar har ett eget direktiv: rådets direktiv 75/324/EEG om aerosolbehållare. Det gäller varje behållare för engångsbruk av metall, glas eller plast som innehåller en gas som är komprimerad, kondenserad eller löst under tryck, med eller utan en vätska, pasta eller pulver, och som har en utlösningsanordning (artikel 2). Behållare under 50 ml och behållare över de högsta volymerna i bilagan omfattas inte (artikel 1): 1 000 ml för metall, 220 ml för plastbelagt eller skyddat glas och 150 ml för oskyddat glas. Plastbehållare följer glasgränserna: 150 ml om de kan splittras vid bristning, 220 ml om de inte kan det (punkterna 5.1 och 5.2).^[1]

Direktivet lägger skyldigheterna på ”den som ansvarar för utsläppandet på marknaden” av behållaren. Den personen anbringar det omvända epsilonet, symbolen ”3”, som bevis på att behållaren uppfyller direktivet och dess bilaga (artikel 3), och ska garantera de prov som anges i punkt 6.1 i bilagan. Dit hör ett hydrauliskt prov på tomma behållare, ett bristprov för metallbehållare och en slutkontroll av varje fylld behållare, med varmvattenbad eller en godkänd alternativ metod. En varm eller kall alternativ metod kräver godkännande av en behörig myndighet, och godkännandet, den tekniska filen och eventuella kontrollrapporter ska finnas kvar på den adress som anges på etiketten (punkt 6.1.4.3).^[1]

Bilagan kräver också att den som ansvarar för utsläppandet på marknaden analyserar farorna med behållaren, i förekommande fall även risken för inandning av sprayen, och utformar, konstruerar och provar den utifrån den analysen (punkt 2). Den sätter konstruktionsgränserna. Den fyllda behållaren ska uppfylla kraven under normala användnings- och förvaringsförhållanden, ventilen ska vara skyddad mot oavsiktlig öppning och innehållet får inte försvaga behållaren (punkt 2.1). Vätskefasen vid 50 °C får inte överstiga 90 % av nettovolymen (punkt 2.3), och för metallbehållare får trycket vid 50 °C inte överstiga 12, 13,2 eller 15 bar beroende på gasen (punkt 3.1.2). Den nuvarande tryckvärdestabellen i punkt 3.1.2 och märkningsreglerna i punkt 2.2 infördes genom direktiv (EU) 2016/2037, som medlemsstaterna skulle tillämpa från och med den 12 februari 2018. Regeln om 90 % vätskefas härrör från en tidigare ändring.^[1][2]

Märkningen regleras i artikel 8 och punkt 2.2 i bilagan. Varje burk, eller en påsatt etikett för burkar på 150 ml eller mindre, ska ange namn och adress eller varumärke för den som ansvarar för utsläppandet på marknaden, det omvända epsilonet, partikod, uppgifterna i punkt 2.2 och nettoinnehållet i vikt och i volym. Punkt 2.2 kopplar varningarna till brandfarlighetsklassen i punkt 1.9: signalordet och etikettelementen för aerosoler i kategori 1, 2 eller 3 enligt CLP-förordningen, skyddsangivelsen P102 för konsumentprodukter och eventuella ytterligare försiktighetsåtgärder vid användning.^[1]

Direktivet gäller utan att det påverkar CLP-förordningen, och innehållet i burken kan också omfattas av andra regler, till exempel för kosmetika eller rengöringsmedel. En medlemsstat får fortfarande tillfälligt förbjuda eller begränsa en behållare som uppfyller kraven men som den med sakligt underbyggda skäl bedömer vara farlig, och ska underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen (artikel 10).^[1]