Vi vill sälja ett tvätt- eller rengöringsmedel

Förordning (EG) nr 648/2004 omfattar tvätt- och rengöringsmedel: alla ämnen eller blandningar som innehåller tvål eller andra tensider och är avsedda för tvätt och rengöring, i alla former, för hushålls-, institutions- eller industribruk, inklusive förtvätts- och blekmedelsblandningar, sköljmedel och rengöringsblandningar (artikel 2.1). Tvätt- och rengöringsmedel och tensider måste uppfylla förordningens villkor och gränser och dess bilagor när de släpps ut på marknaden (artikel 3.1).^[1]

Förordningen lägger ansvaret på en person. Tillverkaren är den som ansvarar för att tvätt- och rengöringsmedlet släpps ut på marknaden; en producent, en importör, en förpackare som arbetar för egen räkning och den som ändrar egenskaperna eller utformar eller ändrar märkningen anses vara tillverkare, medan en distributör som inte ändrar något inte är det, om den inte agerar som importör (artikel 2.10). Tillverkaren måste vara etablerad i gemenskapen och ansvarar för överensstämmelsen (artikel 3.2 och 3.3). Tensider som uppfyller kriterierna för fullständig aerob biologisk nedbrytning i bilaga III får släppas ut på marknaden utan ytterligare begränsningar (artikel 4.1), och tillverkaren håller provresultaten tillgängliga för myndigheterna (artikel 9.1 och 9.2).^[1]

Tvättmedelsetiketten har ett eget innehåll. Förpackningen anger produktnamnet, den ansvariga partens namn, fullständiga adress och telefonnummer samt var ingrediensdatabladet kan fås (artikel 11.2). Bilaga VII A fastställer innehållsdeklarationen: viktintervall för angivna beståndsdelar som tillsatts över 0,2 %, enzymer, desinfektionsmedel, optiska vitmedel och parfymer oavsett koncentration, konserveringsmedel, allergena doftämnen över 0,01 % samt webbadressen där den fullständiga ingredienslistan finns. Tvättmedel och maskindiskmedel för konsumenter ska dessutom ha doseringsinformation (artikel 11.4 och bilaga VII B). Sjukvårdspersonal får ett ingrediensdatablad på begäran, utan dröjsmål och kostnadsfritt (artikel 9.3).^[1]

Faromärkningen kommer från CLP-förordningen (EG) nr 1272/2008. Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare klassificerar blandningar innan de släpps ut på marknaden (artikel 4.1), och leverantörer märker och förpackar farliga blandningar innan de släpps ut på marknaden (artikel 4.4). Etiketten innehåller leverantörsuppgifter, den nominella mängden för förpackningar som tillhandahålls allmänheten, produktidentifierare och, där det är tillämpligt, faropiktogram, signalord samt faroangivelser och skyddsangivelser (artikel 17.1), på de berörda medlemsstaternas officiella språk (artikel 17.2). Förpackningar för allmänheten får inte locka barn eller likna livsmedel, foder, läkemedel eller kosmetiska produkter (artikel 35.2). Medlemsstaterna utser organ som tar emot information för medicinsk akutberedskap enligt bilaga VIII (artikel 45.1).^[2]

En ny förordning är på väg. Förordning (EU) 2026/405 om tvätt- och rengöringsmedel och tensider upphäver förordning (EG) nr 648/2004 med verkan från och med den 23 september 2029 och gäller från det datumet, med undantag för artikel 4.3 och 4.4 (artiklarna 35 och 37). Den offentliggjordes den 2 mars 2026 och trädde i kraft den tjugonde dagen efter offentliggörandet (artikel 37). Artikel 4.3 och 4.4 har egna, senare tidsfrister: filmer och polymerer i filmer måste uppfylla nya krav på biologisk nedbrytbarhet senast den 23 mars 2032 och vissa andra organiska ämnen senast den 23 mars 2034. Tvätt- och rengöringsmedel som har släppts ut på marknaden före den 23 september 2029 i enlighet med den gamla förordningen får fortsätta att tillhandahållas utan tidsgräns; de som har släppts ut efter den 22 september 2029 och före den 23 september 2030 får tillhandahållas till och med den 23 september 2030 (artikel 36). Desinfektionsregeln i artikel 3.1 i den gamla förordningen hänvisar fortfarande till direktiv 98/8/EG, som upphävdes genom förordning (EU) nr 528/2012 från och med den 1 september 2013; hänvisningar till det direktivet ska läsas som hänvisningar till den förordningen (artikel 96 i förordning (EU) nr 528/2012).^[3][4]