AerD i korthet
Aerosoldirektivet (AerD), formellt rådets direktiv 75/324/EEG, är EU:s harmoniserade säkerhetslag för aerosolburkar. Det gäller för aerosolbehållare enligt definitionen i artikel 2, med undantag för dem som har en maximal kapacitet under 50 ml och dem som ligger över bilagans kapacitetsgränser (artikel 1), och det gör en aktör ansvarig för produkten: den person som ansvarar för marknadsföringen av aerosolbehållaren, som fäster symbolen ”3” (omvänt epsilon) som bevis på att behållaren uppfyller direktivet och dess bilaga (artikel 3). Medlemsstaterna får inte vägra, förbjuda eller begränsa marknadsföringen av en behållare som uppfyller kraven (artikel 4).
Direktivet är en av de äldsta EU-produktlagarna och föregår den nya lagstiftningsramen. Det saknar kapitel om ekonomiska aktörer, CE-märkning, EU-försäkran om överensstämmelse och anmälda organ; det tekniska innehållet finns i bilagan, som kommissionen anpassar till tekniska framsteg genom kommittéförfarandet (artikel 5 till artikel 7). Som direktiv verkar det genom nationell rätt: medlemsstaterna skulle följa det inom 18 månader från anmälan den 21 maj 1975 (artikel 11), och varje ändring har haft sina egna genomförande- och tillämpningsdatum. Anslutningsakterna 1979 och 1985 utvidgade det till Grekland, Spanien och Portugal.
Officiell text Läs direktivet på EUR-Lex: Rådets direktiv 75/324/EEG (CELEX 31975L0324), eller den konsoliderade texten av den 12 februari 2018 som innehåller direktiv (EU) 2016/2037.
Tillämpningsområde
En aerosolbehållare är varje icke återanvändningsbar behållare av metall, glas eller plast som innehåller en gas som är komprimerad, kondenserad eller löst under tryck, med eller utan en vätska, pasta eller pulver, och som är försedd med en utlösningsanordning som gör det möjligt att driva ut innehållet som fasta eller flytande partiklar i suspension i en gas, som skum, pasta eller pulver eller i flytande form (artikel 2). Innehållet spelar ingen roll: deodoranter, hårsprej, färg, smörjmedel, rengöringssprejer, skum och insektsmedel omfattas alla, och direktivet gör inget undantag för medicinska, kosmetiska eller livsmedelsaerosoler. Dess märkningsregler gäller utan att det påverkar tillämpningen av CLP-förordningen (EG) nr 1272/2008, som fortsätter att styra klassificeringen och märkningen av innehållet (artikel 8.1).
Två storleksgränser avgränsar tillämpningsområdet. Behållare med en maximal kapacitet under 50 ml undantas (artikel 1). I den övre änden får den totala kapaciteten inte överstiga 1 000 ml för metallbehållare (bilagan, punkt 3.1), 220 ml för plastbelagt eller på annat sätt permanent skyddat glas (punkt 4.1.1) och 150 ml för oskyddat glas (punkt 4.2.1); plastbehållare som kan splittras vid sprängning behandlas som oskyddat glas och de som inte kan splittras som skyddat glas (punkterna 5.1 och 5.2), och behållare över dessa gränser faller utanför direktivet (artikel 1). Påfyllningsbara eller återanvändbara trycksatta behållare är inte aerosolbehållare alls, eftersom definitionen kräver en icke återanvändningsbar behållare. Aerosolbehållare som omfattas av direktivet undantas i sin tur från tryckutrustningsdirektivet 2014/68/EU (direktiv 2014/68/EU, artikel 1.2 d).
Direktivet namnger endast en ansvarig part, den person som ansvarar för marknadsföringen, vars namn och adress eller varumärke anges på behållaren (artikel 8.1 a) och som ansvarar för provningarna (bilagan, punkt 6.1). Det definierar varken tillverkare, fyllare, importörer eller distributörer, och artikel 4 i förordning (EU) 2019/1020 om en ansvarig ekonomisk aktör i unionen omfattar inte direktivet, eftersom det inte finns bland de akter som förtecknas i artikel 4.5 i den förordningen. I praktiken är fyllaren, varumärkesinnehavaren eller importören vars namn står på burken den person som ansvarar för marknadsföringen, och den nationella genomförandelagstiftningen når resten av kedjan: den danska bekendtgørelsen gäller för dem som släpper ut aerosoler på marknaden eller gör dem tillgängliga och tillåter detta endast om aerosolerna uppfyller dess bilaga 1 (bekendtgørelse nr. 247/2014, § 3 och § 4).
Vad du måste göra
Riskanalys, konstruktion och fyllning
Den person som ansvarar för marknadsföringen ska analysera riskerna med behållaren, i förekommande fall inklusive risken från att andas in sprejen vid normal och rimligen förutsebar användning med hänsyn till droppstorleksfördelningen och innehållets fysikaliska och kemiska egenskaper, och ska konstruera, tillverka och prova behållaren samt utforma eventuella särskilda anvisningar om dess användning i enlighet med detta (bilagan, punkt 2). Den fyllda behållaren ska uppfylla bilagan under normala användnings- och lagringsförhållanden; ventilen ska sluta den praktiskt taget hermetiskt och vara skyddad, till exempel med en huv, mot oavsiktlig öppning och försämring; och innehållet får inte försämra behållarens mekaniska hållfasthet ens vid långvarig lagring (punkterna 2.1.1–2.1.3). Vätskefasens volym vid 50 °C får inte överstiga 90 % av nettokapaciteten (punkt 2.3).
För metallbehållare är provtrycket minst 10 bar när fyllningstrycket vid 50 °C är under 6,7 bar, och 50 % över det inre trycket vid 50 °C när det är 6,7 bar eller mer (punkt 3.1.1). Trycket vid 50 °C får inte överstiga 12 bar med en kondenserad gas som har ett brandfarligt intervall med luft vid 20 °C och 1,013 bar, 13,2 bar med en kondenserad gas som saknar ett sådant, och 15 bar med komprimerade eller lösta gaser som saknar ett sådant (punkt 3.1.2, ersatt av direktiv (EU) 2016/2037). Skyddade glasbehållare får innehålla komprimerad, kondenserad eller löst gas, ska klara ett provtryck på minst 12 bar (komprimerad eller löst gas) eller 10 bar (kondenserad gas), och fylls till högst 9 bar vid 50 °C med komprimerad gas, 8 bar med löst gas eller tabellvärdena i punkt 4.1.4 c vid 20 °C med kondenserad gas; beläggningen ska förhindra splitter av glas när den fyllda behållaren vid 20 °C tappas från 1,8 m ned på ett betonggolv (punkterna 4.1.2–4.1.4). Oskyddade glasbehållare får endast fyllas med kondenserad eller löst gas, ska klara 12 bar, och fylls till högst 8 bar vid 50 °C med löst gas eller tabellvärdena i punkt 4.2.3 b med kondenserad gas (punkterna 4.2–4.2.3).
Provningar
Den person som ansvarar för marknadsföringen ansvarar för provningarna i punkt 6.1: ett hydrauliskt trycktest på tomma behållare, där metall- eller plastbehållare inte får visa läckage eller synlig eller bestående deformation utöver den lätta symmetriska deformation som punkt 6.1.1.2 tillåter; ett sprängtest som visar att tomma metallbehållare brister först vid 20 % eller mer över provtrycket; falltestet för skyddat glas; och en slutkontroll av varje fylld behållare (punkterna 6.1.1–6.1.4). Referensmetoden för slutkontroll är det varma vattenbadet, där det inre trycket ska nå det värde innehållet skulle uppvisa vid 50 °C och varje behållare med synlig bestående deformation eller läckage underkänns. Andra varma metoder som ger samma tryck, temperatur och detekteringsnoggrannhet, eller en kall metod i linje med ADR-alternativet till vattenbadet, får användas om en behörig myndighet har godkänt metoden på grundval av en teknisk dokumentation, och godkännandet, dokumentationen och eventuella kontrollrapporter ska hållas lätt tillgängliga på den adress som anges på etiketten (punkterna 6.1.4.1 och 6.1.4.3). Bilagan hänvisar till direktiv 94/55/EG för den kalla metoden och den behöriga myndigheten; det direktivet upphävdes från och med den 30 juni 2009 av direktiv 2008/68/EG om transport av farligt gods på inland (direktiv 2008/68/EG, artikel 12.1), så hänvisningarna ska läsas som ADR-bestämmelserna tillämpade genom direktiv 2008/68/EG. Medlemsstaterna får själva kontrollera partier genom att prova fem behållare från ett enhetligt parti på 2 500 eller en timmes produktion i 25 sekunder och, om en ny provning av ytterligare tio misslyckas, förklara hela partiet olämpligt, samt genom att doppa fyllda behållare i ett vattenbad till 50 °C (punkterna 6.2.1 och 6.2.2).
Klassificering av brandfarlighet
Innehåll är brandfarligt om det innehåller en beståndsdel som klassificeras som en brandfarlig vätska (flampunkt på högst 93 °C), ett brandfarligt fast ämne eller en brandfarlig gas; pyrofora, självupphettande eller vattenreaktiva ämnen får aldrig vara beståndsdelar i aerosolinnehåll (punkt 1.8). En aerosol är extremt brandfarlig om den innehåller 85 % eller mer brandfarliga beståndsdelar och dess kemiska förbränningsvärme är 30 kJ/g eller mer, icke brandfarlig om den innehåller 1 % eller mindre brandfarliga beståndsdelar och förbränningsvärmet är under 20 kJ/g, och i övriga fall antingen klassificerad som extremt brandfarlig eller provad (punkt 1.9). Sprejaerosoler med ett förbränningsvärme under 20 kJ/g är brandfarliga om antändningsavståndstestet ger antändning vid 15 cm eller mer men under 75 cm och extremt brandfarliga vid 75 cm eller mer; där ingen antändning sker gör testet för slutet utrymme dem brandfarliga vid en tidsekvivalent på högst 300 s/m³ eller en deflagrationstäthet på högst 300 g/m³ och i övrigt icke brandfarliga, medan sprejer vid 20 kJ/g eller mer är extremt brandfarliga vid 75 cm eller mer och i övrigt brandfarliga (punkt 1.9.1). Skumaerosoler är extremt brandfarliga vid en flamhöjd på 20 cm eller mer som varar i två sekunder eller mer, eller 4 cm eller mer som varar i sju sekunder eller mer, och brandfarliga vid 4 cm eller mer som varar i två sekunder eller mer (punkt 1.9.2). Förbränningsvärmet bestäms enligt vedertagen teknik eller beräkningsmetoden i punkt 1.10, och den person som ansvarar för marknadsföringen ska beskriva metoden i ett dokument som är tillgängligt på ett officiellt unionsspråk på etikettadressen. Provningsförfarandena anges i punkt 6.3.
Märkning och etikettering
Varje behållare, eller en etikett fäst på den om uppgifterna inte får plats på behållaren på grund av dess ringa storlek (maximal kapacitet på 150 ml eller mindre), ska synligt, läsligt och outplånligt bära namnet och adressen eller varumärket för den person som ansvarar för marknadsföringen, symbolen ”3” (omvänt epsilon), kodmärkning som gör det möjligt att identifiera fyllnadspartiet, uppgifterna i bilagans punkt 2.2 och nettoinnehållet i vikt och volym (artikel 8.1). Punkt 2.2 kräver, utan att det påverkar tillämpningen av CLP, signalordet ”Varning” och övriga märkningselement för aerosolkategori 3 där aerosolen är icke brandfarlig, ”Varning” och elementen för kategori 2 där den är brandfarlig, ”Fara” och elementen för kategori 1 där den är extremt brandfarlig, vart och ett enligt tabell 2.3.1 i bilaga I till CLP, skyddsangivelsen P102 där behållaren är en konsumentprodukt, och eventuella ytterligare användningsanvisningar som varnar konsumenter för de specifika farorna, vilka separata bruksanvisningar också ska återge. Där innehållet innehåller brandfarliga beståndsdelar men aerosolen inte klassificeras som brandfarlig eller extremt brandfarlig ska etiketten ange ”X viktprocent av innehållet är brandfarligt” (artikel 8.1a). Medlemsstaterna får kräva sitt nationella språk för märkningstexten (artikel 8.2) och ska förhindra märkningar som kan förväxlas med symbolen (artikel 9).
Skyldigheter per roll
Den person som ansvarar för marknadsföringen äger riskanalysen, konstruktions- och fyllningsgränserna, provningarna i punkt 6.1, brandfarlighetsklassificeringen och etiketten, och fäster symbolen ”3” (artikel 3, artikel 8 och bilagan, punkterna 2 och 6.1). En fyllare eller tillverkare som marknadsför produkten i eget namn är den personen; i annat fall utför den de konstruktions- och provningsåtgärder som den marknadsansvarige ansvarar för, där bilagan uttryckligen namnger tillverkaren för falltestet (punkt 6.1.3) och partikoden identifierar dess fyllning (artikel 8.1 c). En importör vars namn och adress anges på burken är likaså den person som ansvarar för marknadsföringen. Distributörer nås genom nationell rätt: i Danmark får de endast göra aerosoler tillgängliga som uppfyller bekendtgørelsens bilaga 1 och bär märkningen på danska, och får inte lägga till märkningar som liknar symbolen (bekendtgørelse nr. 247/2014, § 3–§ 5).
Tillsyn och sanktioner
Direktivet innehåller ingen sanktionsartikel. Det ålägger medlemsstaterna att förhindra förväxlingsbara märkningar (artikel 9) och ger dem en skyddsklausul: en medlemsstat som på grundval av en motiverad bedömning konstaterar att behållare som uppfyller kraven ändå utgör en fara för säkerhet eller hälsa får tillfälligt förbjuda försäljningen på sitt territorium eller underkasta den särskilda villkor, med underrättelse till övriga medlemsstater och kommissionen, som samråder inom sex veckor, avger sitt yttrande och kan anta tekniska anpassningar av direktivet (artikel 10). I övrigt sker marknadskontrollen enligt förordning (EU) 2019/1020, som förtecknar direktivet i sin bilaga I (punkt 4) och bilaga II: myndigheterna kräver korrigerande åtgärder för att få slut på avvikelsen eller undanröja risken, förhindrar att produkten görs tillgänglig, eller ser till att den dras tillbaka eller återkallas (förordning (EU) 2019/1020, artikel 16), och medlemsstaterna ska fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner (artikel 41).
I Danmark genomförs direktivet genom bekendtgørelse nr. 247 af 14. marts 2014 om konstruktion av aerosoler, som återger direktivet som sin bilaga 1, kräver märkningen på danska och straffar överträdelser av § 4 eller § 5, bilaga 1 eller ett föreläggande eller förbud med böter, med straffrättsligt ansvar för juridiska personer (§ 1, § 5 och § 8). Bekendtgørelse nr. 1336 af 29. november 2017 ersatte bilaga 1 för att genomföra direktiv (EU) 2016/2037 och trädde i kraft den 12 februari 2018 (nr. 1336/2017, § 1 och § 2). Produktlagen, LBK nr. 22 af 8. januar 2026, omfattar aerosoldirektivet (§ 2, stk. 1, nr. 8), utser Erhvervsstyrelsen till kontrollmyndighet (§ 9) och föreskriver böter samt, för produktområden inklusive aerosoler, fängelse i upp till 2 år under försvårande omständigheter (§ 37). Sikkerhedsstyrelsen övertog kontrollen av aerosolbehållare från Arbejdstilsynet den 1 december 2018, varvid Arbejdstilsynet behöll produkter som tillverkas på beställning eller importeras för olje- och gasverksamhet till havs, och från januari 2026 är Sikkerhedsstyrelsen en avdelning inom Erhvervsstyrelsen med namnet Markedsovervågning som utför samma uppgifter.
Så här hjälper Conphora
Conphora bevakar aerosoldirektivet, dess koppling till CLP och den danska bekendtgørelsen, och kartlägger dina aerosolprodukter mot reglerna för kapacitet, tryck, vätskefas, provning, brandfarlighetsklassificering och märkning, och flaggar luckor i riskanalysen, provningsprotokollen, dokumentationen av förbränningsvärme och etiketten innan de blir tillsynsproblem. Plattformen håller de godkännanden och tekniska dokumentationer som bilagan kräver tillgängliga på etikettadressen, kopplar partikoden till underliggande dokumentation, och meddelar dig när bilagan eller CLP:s märkningselement ändras.
Se hur Conphora fungerar · Se planer och priser
Källor
- Rådets direktiv 75/324/EEG om aerosolbehållare, konsoliderad text av den 12 februari 2018 (EUR-Lex)
- Rådets direktiv 75/324/EEG, offentliggjort i EGT L 147 den 9 juni 1975 (EUR-Lex)
- Dokumentinformation, datum och samband för CELEX 31975L0324 (EUR-Lex)
- Kommissionens direktiv 94/1/EG om anpassning av vissa tekniska detaljer i direktiv 75/324/EEG (EUR-Lex)
- Rådets förordning (EG) nr 807/2003 om anpassning av kommittéförfarandebestämmelser i rådsakter (EUR-Lex)
- Kommissionens direktiv 2008/47/EG om anpassning av direktiv 75/324/EEG till tekniska framsteg (EUR-Lex)
- Förordning (EG) nr 219/2009 om det föreskrivande förfarandet med kontroll (EUR-Lex)
- Kommissionens direktiv 2013/10/EU om anpassning av märkningsbestämmelserna till CLP-förordningen (EUR-Lex)
- Kommissionens direktiv (EU) 2016/2037 om maximalt tillåtet tryck för aerosolbehållare och CLP-märkning (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter, bilaga I punkt 4 och bilaga II (EUR-Lex)
- Direktiv 2014/68/EU om tryckbärande anordningar, artikel 1.2 d som undantar aerosolbehållare (EUR-Lex)
- Direktiv 2008/68/EG om transport av farligt gods på inland, artikel 12 som upphäver direktiv 94/55/EG (EUR-Lex)
- Förordning (EU) nr 182/2011 om genomförandebefogenheter, artikel 12 om beslut 1999/468/EG (EUR-Lex)
- Förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning (CLP), som det hänvisas till i artikel 8.1 och bilagans punkt 2.2 (EUR-Lex)
- Aerosol Dispenser Directive (Europeiska kommissionen, GD GROW)
- Regler for aerosolbeholdere (Sikkerhedsstyrelsen, Markedsovervågning)
- Kontrol med aerosolbeholdere (Sikkerhedsstyrelsen, Markedsovervågning)
- Sikkerhedsstyrelsen, en del af Erhvervsstyrelsen från januari 2026 (Erhvervsstyrelsen)
- Bekendtgørelse nr. 247 af 14. marts 2014 om indretning m.v. af aerosoler (retsinformation.dk)
- Bekendtgørelse nr. 1336 af 29. november 2017 om ændring af bekendtgørelse om indretning m.v. af aerosoler (retsinformation.dk)
- Lov om produkter og markedsovervågning, LBK nr. 22 af 8. januar 2026 (retsinformation.dk)
Den här guiden ger allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.