Direktiv 2012/19/EU definierar elektrisk och elektronisk utrustning (EEE) som utrustning som är beroende av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält för att fungera korrekt, eller som alstrar, överför eller mäter sådana strömmar och fält, avsedd för användning med en spänning på högst 1 000 V växelström eller 1 500 V likström, samt WEEE som sådan utrustning som är avfall, inklusive alla komponenter, delenheter och förbrukningsvaror som ingår i produkten vid tidpunkten för kasseringen (artikel 3(1)). Sedan den 15 augusti 2018 har direktivet ett öppet tillämpningsområde: all EEE faller inom en av de sex kategorierna i bilaga III — utrustning för temperaturväxling, bildskärmar, ljuskällor, stora apparater, små apparater samt små IT- och telekommunikationsutrustning — såvida den inte undantas enligt artikel 2.
Direktivets syfte är att förebygga WEEE och att främja återanvändning, materialåtervinning och andra former av återvinning, i linje med avfallshierarkin i avfallsdirektivet (artikel 1). Medlemsstaterna ska säkerställa separat insamling, med hög prioritet för utrustning som innehåller ozonnedbrytande ämnen, kvicksilverlampor, solcellspaneler och små apparater (artikel 5), uppnå insamlingsmålen och säkerställa att WEEE behandlas på rätt sätt. Användare ska informeras om att WEEE inte får kasseras som osorterat kommunalt avfall, och utrustningen ska bära symbolen med en överkryssad soptunna på hjul (artikel 14).
För företag är de centrala bestämmelserna artiklarna 12 och 16. Producenter — vilket definieras som att omfatta tillverkare, varumärkesinnehavare, importörer och distansförsäljare från andra länder — finansierar insamling, behandling, återvinning och miljöriktigt bortskaffande av WEEE från privata hushåll och måste registrera sig i det nationella registret i varje medlemsstat där de säljer; producenter som är etablerade i ett annat land registrerar sig genom en auktoriserad representant. Direktivet trädde i kraft den 13 augusti 2012 och skulle vara genomfört senast den 14 februari 2014, då det ersatte direktiv 2002/96/EG.