Direktiv 2014/53/EU fastställer ett regelverk för tillhandahållande på marknaden och ibruktagande av radioutrustning inom unionen (artikel 1). Radioutrustning definieras i artikel 2.1 som en elektrisk eller elektronisk produkt som avsiktligt sänder och/eller tar emot radiovågor i syfte att bedriva radiokommunikation och/eller radiobestämning, eller som måste kompletteras med ett tillbehör, till exempel en antenn, för att göra det. Sådan utrustning omfattas inte av lågspänningsdirektivet, men artikel 3.1 a tillämpar lågspänningsdirektivets säkerhetsmål på den utan någon spänningsgräns.
Artikel 3 anger de väsentliga kraven: skydd av hälsa och säkerhet och en tillfredsställande nivå av elektromagnetisk kompatibilitet (punkt 1); effektivt utnyttjande av radiospektrumet för att undvika skadlig störning (punkt 2); samt, för kategorier eller klasser som anges genom delegerad akt, ytterligare krav såsom samverkan med tillbehör, nätverksskydd, skydd för personuppgifter och integritet, skydd mot bedrägeri, tillgång till larmtjänster och tillgänglighet (punkt 3). Punkt 4, som lades till genom direktiv (EU) 2022/2380, kräver att kategorierna i bilaga Ia ska vara utrustade med ett USB-C-uttag och gemensamma laddningsfunktioner.
Överensstämmelse presumeras för utrustning som uppfyller publicerade harmoniserade standarder (artikel 16). Enligt artikel 17 får tillverkaren använda intern tillverkningskontroll, EU-typkontroll utförd av ett anmält organ följt av överensstämmelse med typ, eller fullständig kvalitetssäkring; om harmoniserade standarder inte har tillämpats för spektrumkravet krävs ett anmält organ. Artikel 10 lägger till skyldigheter som är specifika för radioutrustning, bland annat bruksanvisningar som beskriver frekvensbanden och den maximala sända effekten, en kopia eller en förenklad version av EU-försäkran om överensstämmelse med varje enhet, samt information om eventuella begränsningar av användningen i enskilda medlemsstater.