TexR i korthet
Textilförordningen (TexR), formellt förordning (EU) nr 1007/2011, är EU:s enda regelverk för hur textiliers fiberinnehåll beskrivs för köparna. Den fastställer vilka textilfibernamn som får användas, hur fibersammansättningen ska märkas eller etiketteras, hur produkter som innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung ska flaggas, och hur sammansättningen fastställs genom kvantitativ analys av binära och ternära fiberblandningar, med det dubbla målet en fungerande inre marknad och korrekt information till konsumenterna (artikel 1). Som förordning tillämpas den direkt i varje medlemsstat utan införlivande (artikel 28).
Den ersatte tre direktiv, 73/44/EEG om analys av ternära blandningar, 96/73/EG om binära blandningar och 2008/121/EG om textilbenämningar, med verkan från den 8 maj 2012 (artikel 27). Textilprodukter som uppfyllde direktiv 2008/121/EG och släpptes ut på marknaden före det datumet kunde ändå säljas fram till den 9 november 2014 (artikel 26). Förordningen trädde i kraft den 7 november 2011, och kommissionens befogenhet att ändra bilagorna löper i femårsperioder från det datumet (artikel 22.2 och artikel 28).
Officiell text Läs förordningen på EUR-Lex: förordning (EU) nr 1007/2011 (Celex 32011R1007), eller den konsoliderade texten av den 15 februari 2018 som inkluderar de två nya fibernamnen, det kroatiska ullnamnet och 2015 års rättelse.
Tillämpningsområde
Förordningen gäller textilprodukter när de tillhandahålls på unionsmarknaden (artikel 2.1). En textilprodukt är varje obearbetad, delvis bearbetad, bearbetad, delvis konfektionerad, konfektionerad, delvis sydd eller sydd produkt som uteslutande består av textilfibrer, oavsett blandnings- eller sammansättningsprocess (artikel 3.1 a). En textilfiber är en materialenhet vars böjlighet, finhet och förhållande mellan längd och bredd gör den lämplig för textilanvändning, eller en böjlig remsa eller ett rör med högst 5 mm synlig bredd tillverkat av de ämnen som används för fibrerna i tabell 2 (artikel 3.1 b).
Fyra grupper behandlas på samma sätt som textilprodukter: produkter som innehåller minst 80 procent textilfibrer efter vikt; möbel-, paraply- och parasollöverdrag som innehåller minst 80 procent textilkomponenter efter vikt; textilkomponenterna i det övre skiktet av flerskiktade golvbeläggningar, madrasskydd och skydd för campingartiklar, förutsatt att de komponenterna utgör minst 80 procent efter vikt av skiktet eller skyddet; samt textilier som ingår i andra produkter och utgör en integrerad del av dem, där sammansättningen anges (artikel 2.2). Två situationer faller helt utanför förordningen: textilprodukter som lagts ut på hemarbetare eller på fristående företag som arbetar på material som tillhandahållits utan att äganderätten övergår mot ersättning, samt skräddarsydda textilprodukter som konfektioneras av egenföretagande skräddare (artikel 2.3 och 2.4).
Definitionerna av tillhandahållande på marknaden, utsläppande på marknaden, tillverkare, importör, distributör, ekonomiska aktörer, harmoniserad standard, marknadskontroll och marknadskontrollmyndighet är hämtade från artikel 2 i förordning (EG) nr 765/2008 (artikel 3.2). Sedan den 16 juli 2021 har förordning (EU) 2019/1020 strukit definitionerna av tillhandahållande, utsläppande på marknaden, marknadskontroll och marknadskontrollmyndighet ur den artikeln, tillsammans med dess artiklar 15–29, så de begreppen läses som motsvarande definitioner i förordning (EU) 2019/1020; definitionerna av tillverkare, importör, distributör, ekonomiska aktörer och harmoniserad standard finns kvar i förordning (EG) nr 765/2008 (förordning (EU) 2019/1020, artikel 39). En distributör som släpper ut en produkt på marknaden under sitt eget namn eller varumärke, sätter på etiketten själv eller ändrar innehållet i etiketten betraktas som tillverkare (artikel 15.2).
Vad du måste göra
Fibernamn
Bara de textilfibernamn som anges i bilaga I får användas för att beskriva fibersammansättningar på etiketter och märkningar (artikel 5.1). Bilaga I innehåller 50 namn: 18 naturfibrer i tabell 1, från ull, de namngivna djurhåren, silke, bomull och lin till jute, kokosfiber, ramie, sisal, henequen och maguey, och 32 konstfibrer och andra fibrer i tabell 2, från acetat, cupro, modal, viskos och lyocell via polyamid, polyester, elastan och elastolefin till melamin, en generisk post för fibrer uppkallade efter sitt material, till exempel metall eller papper, polypropen/polyamid-bikomponent (nr 49, tillagd genom delegerad förordning (EU) nr 286/2012) och polyakrylat (nr 50, tillagd genom delegerad förordning (EU) 2018/122). Varje namn är reserverat för fibrer vars beskaffenhet stämmer med beskrivningen i bilagan, får inte användas för andra fibrer ensamt eller som stam eller adjektiv, och silke får inte användas för att beskriva formen eller presentationen av kontinuerligt filamentgarn (artikel 5.2). En tillverkare, eller en person som agerar på dennes vägnar, får ansöka hos kommissionen om att lägga till ett nytt namn med en teknisk dokumentation som uppfyller bilaga II (artikel 6).
Fullständig sammansättning efter vikt, i fallande ordning
En textilprodukt måste märkas eller etiketteras med namnet och viktprocenten för alla ingående fibrer i fallande ordning (artikel 9.1). En fiber som utgör upp till 5 procent av den totala vikten, eller fibrer som tillsammans utgör upp till 15 procent, får betecknas som andra fibrer med sin totala procentandel där de inte lätt kan anges vid tillverkningen; fibrer som ännu inte finns i bilaga I får alltid betecknas på det sättet (artikel 9.2 och 9.5). En produkt med varp av ren bomull och inslag av rent lin där linet utgör minst 40 procent av det oapproterade tyget får kallas bomull-lin-union med specifikationen varp av ren bomull, inslag av rent lin (eller linne) (artikel 9.3), och produkter vars sammansättning är svår att ange vid tillverkningen får märkas blandade fibrer eller ospecificerad textilsammansättning (artikel 9.4).
Bara produkter som uteslutande består av samma fiber får märkas 100 %, ren/rent eller helt, och de eller liknande uttryck får inte användas för andra produkter; en produkt med högst 2 procent främmande fibrer, eller 5 procent efter kardning, får ändå behandlas som enfibrig där mängden är tekniskt oundviklig i god tillverkningssed och inte tillsätts rutinmässigt (artikel 7). Namnen för ny ull i bilaga III, på danska ren, ny uld, är reserverade för ull som aldrig tidigare ingått i en färdig produkt, inte spunnen eller filtad utöver vad produkten kräver och inte skadad genom behandling eller användning; de får beskriva ullen i en blandning bara om all ull kvalificerar sig, den utgör minst 25 procent av blandningen och, i en kardad blandning, är blandad med bara en annan fiber, och främmande fibrer i sådana produkter får inte överstiga 0,3 procent (artikel 8).
Synliga, urskiljbara, rent dekorativa fibrer upp till 7 procent av den färdiga produktens vikt och metalliska eller andra antistatiska fibrer upp till 2 procent behöver inte räknas in, beräknat separat för varp och inslag i bomull-lin-union (artikel 10). En produkt med två eller flera textilkomponenter med olika fiberinnehåll måste ange innehållet i varje komponent, om inte komponenten inte är ett huvudfoder och utgör mindre än 30 procent av den totala vikten; produkter med samma innehåll som normalt utgör en enhet får dela en etikett (artikel 11). Bilaga IV innehåller särskilda regler för korsetter, etsningstryckta och broderade textilier, kärn- och täckgarn, sammet och plysch, samt mattor vars botten och nötyta skiljer sig åt (artikel 13).
Icke-textila delar av animaliskt ursprung
Där en textilprodukt innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung, läder, päls, horn, ben eller liknande, måste märkningen eller etiketten ange Innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung närhelst produkten tillhandahålls på marknaden, och uppgiften får inte vara vilseledande och ska vara lätt för konsumenten att förstå (artikel 12). De icke-textila delarna själva utesluts från fibersammansättningen (bilaga VII, punkt a, led i).
Etiketter, märkningar, språk och nätförsäljning
Textilprodukter måste märkas eller etiketteras med sin fibersammansättning närhelst de tillhandahålls på marknaden, och märkningen eller etiketteringen måste vara hållbar, lätt läslig, synlig och tillgänglig, med en säkert fastsatt etikett (artikel 14.1). Mellan ekonomiska aktörer i leveranskedjan, och vid leveranser till upphandlande myndigheter, får etiketter ersättas eller kompletteras med åtföljande handelsdokument som tydligt och utan förkortningar anger fibernamnen och sammansättningen, utom en maskinbehandlingskod eller förkortningar som definieras i internationella standarder och förklaras i dokumentet (artikel 14.2 och 14.3).
Sammansättningsbeskrivningarna måste finnas i kataloger, handelslitteratur, förpackningar, etiketter och märkningar med lätt läslig, synlig, tydlig text i enhetlig storlek, stil och teckensnitt, och måste vara klart synliga för konsumenten före köpet, inklusive när köpet görs på elektronisk väg (artikel 16.1). Varumärken och företagsnamn får placeras omedelbart före eller efter sammansättningen, och måste göra det där de innehåller ett namn ur bilaga I eller ett namn som kan förväxlas med ett sådant; all annan information visas separat (artikel 16.2 och artikel 15.4). Märkningen eller etiketteringen måste vara på det eller de officiella språken i den medlemsstat där produkten tillhandahålls konsumenten, om inte den medlemsstaten föreskriver annat (artikel 16.3). Danmark kräver danska: bekendtgørelse nr. 1046 af 28. maj 2021, § 16, i kraft sedan den 1 juli 2021.
Undantag
För de 42 produkterna i bilaga V, från ärmhållande armband, klockarmband, etiketter och emblem till leksaker, textildelar av skodon, begravningsprodukter, engångsprodukter, skydds- och säkerhetstextilier, segel, djurkläder och flaggor, krävs ingen uppgift om fibernamn eller sammansättning, men artiklarna 11, 14, 15 och 16 gäller fullt ut där ett varumärke eller företagsnamn innehåller ett namn ur bilaga I eller ett namn som kan förväxlas med det (artikel 17.2). De 19 produkterna i bilaga VI, bland dem golvtrasor, rengöringsdukar, bälten, snören, band, resår, näsdukar, sy-, lagnings- och broderigarn som presenteras för detaljhandelsförsäljning samt gardinband, får tillhandahållas tillsammans med en gemensam etikett där de är av samma typ och sammansättning, och tyg som säljs på längden får ange sammansättningen på längden eller rullen, förutsatt att sammansättningen görs känd för varje köpare ända ner till konsumenten (artikel 17.3–17.5).
Skyldigheter per roll
När en textilprodukt släpps ut på marknaden måste tillverkaren säkerställa att etiketten eller märkningen tillhandahålls och att uppgifterna på den är korrekta; om tillverkaren inte är etablerad inom unionen bär importören den skyldigheten (artikel 15.1). En distributör betraktas som tillverkare där den släpper ut en produkt på marknaden under sitt eget namn eller varumärke, sätter på etiketten själv eller ändrar etikettens innehåll (artikel 15.2), och måste när den tillhandahåller en produkt säkerställa att den bär den föreskrivna märkningen eller etiketteringen (artikel 15.3). Alla måste säkerställa att annan information som medföljer produkten inte kan förväxlas med fibernamnen och sammansättningsbeskrivningarna (artikel 15.4).
Hur sammansättningen kontrolleras
Marknadskontrollmyndigheterna kontrollerar att fibersammansättningen stämmer med de uppgifter som lämnats (artikel 18) med hjälp av de kvantitativa analysmetoderna i bilaga VIII eller de harmoniserade standarder som ska införas där, efter att ha tagit bort de poster som anges i bilaga VII, till exempel icke-textila delar, stumpar, etiketter, garneringar, fetthaltiga ämnen, appreturer och beredningar, och genom att tillämpa de överenskomna fukttilläggen i bilaga IX på varje fibers vattenfria vikt (artikel 19). Främmande fibrer under 2 procent av den totala vikten, eller 5 procent för kardade produkter, behöver inte anges där det är tekniskt oundvikligt och inte tillsätts rutinmässigt, en tillverkningstolerans på 3 procent av den totala fibervikten gäller mellan den angivna sammansättningen och analysen, beräknad separat för varje fiber och för siffran för andra fibrer och ullprocentandelen, och de två toleranserna får kombineras bara där de främmande fibrer som påträffas är av samma kemiska typ som en märkt fiber (artikel 20.2–20.4). Där en tillverkningsprocess kräver högre toleranser måste tillverkaren begära kommissionens tillstånd innan produkten släpps ut på marknaden, vilket beviljas bara i exceptionella, motiverade fall (artikel 20.5).
Tillsyn och sanktioner
Förordningen innehåller ingen sanktionsartikel; den bygger på marknadskontroll (artikel 18). Sedan den 16 juli 2021 är ramen förordning (EU) 2019/1020, som anger textilförordningen i sin bilaga I (post 40) och, som en akt utan egna sanktionsbestämmelser, i sin bilaga II (post 17): där en produkt inte uppfyller kraven kräver myndigheten lämpliga och proportionella korrigerande åtgärder inom en fastställd frist, inklusive att bringa produkten i överensstämmelse, förhindra att den tillhandahålls, eller dra tillbaka eller återkalla den, och om aktören inte agerar säkerställer myndigheten att produkten dras tillbaka, återkallas eller att dess tillhandahållande förbjuds eller begränsas (förordning (EU) 2019/1020, artikel 16). Medlemsstaterna fastställer sanktioner som ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 41).
I Danmark verkställs förordningen enligt produktloven, lagen om produkter och marknadskontroll (lovbekendtgørelse nr. 22 af 8. januar 2026), som anger den i § 2, stk. 1, nr. 38, och utser Erhvervsstyrelsen till tillsynsmyndighet i § 9. Arbetet utförs av dess avdelning Markedsovervågning, den tidigare Sikkerhedsstyrelsen, som blev en del av Erhvervsstyrelsen i januari 2026 och fortsätter med samma uppgifter, genom att kontrollera textilmärkning på nätet och i butik. Myndigheten får utfärda ett tillfälligt förbud (§ 13), förelägganden (§ 14) och ett förbud mot att tillhandahålla produkten (§ 16). Bekendtgørelse nr. 1046 af 28. maj 2021 lägger till det danska språkkravet (§ 16) och låter myndigheten förelägga rättelse där textilprodukter saknar dansk märkning eller inte uppfyller förordningen (§ 17). Att underlåta att märka textilprodukter på danska eller att uppfylla förordningens skyldigheter för aktörer bestraffas med böter enligt bekendtgørelse nr. 1046 af 28. maj 2021, § 18; att underlåta att följa ett föreläggande eller förbud från myndigheten bestraffas med böter enligt produktloven § 37, stk. 1, som under skärpande omständigheter, såsom fara för säkerhet eller hälsa, upprepade överträdelser eller systematiska överträdelser för ekonomisk vinning, kan stiga till fängelse i upp till två år (§ 37, stk. 2); företag kan hållas ansvariga (§ 37, stk. 5).
Vad som är på gång
Kommissionen har tillkännagett en revidering av förordningen för att införa ett enda regelverk för märkning av textil- och relaterade produkter, med digital märkning vid sidan av fysiska etiketter och, mot bakgrund av EU:s strategi för hållbara och cirkulära textilier, med fokus på miljörelevant information. En uppmaning att inkomma med synpunkter pågick från den 3 augusti till den 30 september 2023, ett offentligt samråd från den 19 december 2023 till den 15 april 2024 och en workshop med intressenter ägde rum den 18 oktober 2024; kommissionens sida anger förslaget som planerat till andra kvartalet 2026 och redovisar inget antaget förslag. Till dess att en ny akt antas och börjar tillämpas gäller förordning (EU) nr 1007/2011 i dess konsoliderade lydelse av den 15 februari 2018.
Så hjälper Conphora
Conphora bevakar textilförordningen, dess delegerade akter och den tillkännagivna revideringen, och kartlägger dina textilprodukter mot kraven, och flaggar luckor i fibernamngivningen, sammansättningsuppgiften, toleranserna, uttrycket om animaliskt ursprung och språktäckningen för varje marknad innan de blir efterlevnadsproblem. Plattformen hjälper dig att spara leverantörsspecifikationerna och testrapporterna bakom varje etikett och varnar dig när ett nytt fibernamn läggs till eller revideringen blir lag.
Se hur Conphora fungerar · Se planer och priser
Källor
- Förordning (EU) nr 1007/2011 om textilfibrers benämningar och märkning, konsoliderad text av den 15 februari 2018 (EUR-Lex)
- Förordning (EU) nr 1007/2011 offentliggjord i EUT L 272, 18 oktober 2011 (EUR-Lex)
- Dokumentinformation, datum och samband för Celex 32011R1007 (EUR-Lex)
- Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 286/2012 om tillägg av polypropen/polyamid-bikomponent (EUR-Lex)
- Rådets förordning (EU) nr 517/2013 om anpassning av unionsakter inför Kroatiens anslutning (EUR-Lex)
- Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/122 om tillägg av polyakrylat och uppdatering av bilagorna II, VI, VIII och IX (EUR-Lex)
- Rättelse av den 18 september 2015 till förordning (EU) nr 1007/2011, artikel 10.3 (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter (EUR-Lex)
- Förordning (EG) nr 765/2008, vars artikel 2-definitioner textilförordningen tillämpar (EUR-Lex)
- Lagstiftning om textilmärkning (Europeiska kommissionen, GD GROW)
- Översyn av förordning (EU) nr 1007/2011 (Europeiska kommissionen, GD GROW)
- Textiletiketter (Ditt Europa, Europeiska kommissionen)
- Kontrol med mærkning af tekstilprodukter og fodtøj (Erhvervsstyrelsen, Markedsovervågning)
- Sikkerhedsstyrelsen, en del af Erhvervsstyrelsen från januari 2026 (Erhvervsstyrelsen)
- Produktloven, lovbekendtgørelse nr. 22 af 8. januar 2026 (Retsinformation)
- Bekendtgørelse nr. 1046 af 28. maj 2021 om mærkning af fodtøj og etikettering og mærkning af tekstilprodukter (Retsinformation)
Den här guiden ger allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.