En kund frågar om vår produkt innehåller SVHC

REACH, förordning (EG) nr 1907/2006, ger ämnen som inger mycket stora betänkligheter en särskild status. Artikel 57 anger kriterierna: ämnen som är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska i kategori 1A eller 1B, ämnen som är persistenta, bioackumulerande och toxiska eller mycket persistenta och mycket bioackumulerande, samt ämnen som inger motsvarande grad av betänkligheter, till exempel hormonstörande ämnen, som identifieras från fall till fall. Ämnen som uppfyller kriterierna identifieras enligt artikel 59 och förs upp på en kandidatförteckning, som ECHA offentliggör och uppdaterar på sin webbplats utan dröjsmål efter varje beslut (artikel 59.1 och 59.10).^[1]

Artikel 33 gör förteckningen till en upplysningsplikt för alla som levererar varor. En vara är ett föremål som under tillverkningen ges en särskild form, yta eller design som i högre grad än dess kemiska sammansättning bestämmer dess funktion (artikel 3.3). En leverantör av en vara är varje producent, importör, distributör eller annan aktör som släpper ut den på marknaden (artikel 3.33). Om en vara innehåller ett ämne på kandidatförteckningen över 0,1 viktprocent måste leverantören ge mottagaren tillräcklig information, som leverantören har tillgång till, för säker användning, åtminstone ämnets namn (artikel 33.1). Till skillnad från anmälan till ECHA har den här skyldigheten ingen tonnagetröskel. Konsumenter kan begära samma information och ska få den utan kostnad inom 45 dagar (artikel 33.2).^[1]

Tröskeln beräknas per vara. I mål C-106/14 slog EU-domstolen fast att de 0,1 procenten, för anmälningsskyldigheten för en importör av en produkt som består av fler än en vara, ska fastställas för varje vara (artikel 7.2), och att skyldigheten i artikel 33 gäller när en eller flera ingående varor innehåller ämnet över den nivån. En soffa, en sko eller en kabelsats kontrolleras därför del för del.^[2]

Producenter och importörer kan också ha en skyldighet gentemot ECHA. De måste anmäla ett ämne på kandidatförteckningen i sina varor när det finns över 0,1 viktprocent och i en total mängd över ett ton per producent eller importör och år (artikel 7.2), om inte exponering av människor eller miljön kan uteslutas vid normal användning, inklusive bortskaffande (artikel 7.3). Anmälan gäller sex månader efter det att ämnet har identifierats (artikel 7.7). Dessutom kräver avfallsdirektivet att medlemsstaterna ser till att leverantörer av varor lämnar informationen enligt artikel 33.1 till ECHA från och med 5 januari 2021 (direktiv 2008/98/EG artikel 9.1 i), i en databas som ECHA för och öppnar för aktörer som behandlar avfall och, på begäran, för konsumenter (artikel 9.2).^[1][3]

Upplysningsplikten ersätter inte de allmänna säkerhetsskyldigheterna. Vanliga konsumentvaror utan någon produktspecifik harmoniseringsakt omfattas fortfarande av förordningen om allmän produktsäkerhet, förordning (EU) 2023/988, och REACH gäller vid sidan av den. Tillverkare och importörer följer båda: skyldigheterna enligt REACH samt GPSR:s krav på riskanalys, teknisk dokumentation, identifikation och adressuppgifter (artikel 9 och 11).^[4]