En marknadsplats vill ha vår försäkran och provningsrapport

Marknadsplatser har egna skyldigheter, och dokumentbegäran följer av dem. Enligt förordningen om digitala tjänster, förordning (EU) 2022/2065, måste plattformar som låter konsumenter ingå avtal på distans med näringsidkare inhämta varje näringsidkares kontaktuppgifter, identifiering, uppgifter om betalkonto, handelsregisternummer och en egenförsäkran där näringsidkaren åtar sig att bara erbjuda produkter som följer unionsrätten (artikel 30(1)). Plattformar som är mikroföretag eller små företag är undantagna från dessa näringsidkarregler om de inte har utsetts till mycket stora onlineplattformar (artikel 29). De ska göra sitt bästa för att bedöma om uppgifterna är tillförlitliga och fullständiga, bland annat genom att be näringsidkaren om styrkande handlingar från tillförlitliga källor (artikel 30(2)), och utforma sitt gränssnitt så att näringsidkare kan lämna produktidentifiering samt den märkning som produktlagstiftningen kräver (artikel 31(1) och (2)). Reglerna har gällt sedan den 17 februari 2024 (artikel 93(2)); plattformar som är mikroföretag eller små företag är undantagna om de inte har utsetts till mycket stora onlineplattformar (artikel 29).^[4]

Förordningen om allmän produktsäkerhet (EU) 2023/988 bygger vidare på detta när det gäller produktsäkerhet. Varje annons måste kunna visa tillverkaren, den ansvariga personen när tillverkaren är etablerad utanför unionen, information som identifierar produkten inklusive en bild och typ samt varningar och säkerhetsinformation (artikel 22(9)). Marknadsplatsens interna processer måste göra det möjligt för näringsidkare att lämna den informationen och sin egenförsäkran (artikel 22(10)). Ingen av rättsakterna nämner försäkran om överensstämmelse eller en provningsrapport som något näringsidkaren måste ladda upp. En begäran om dem är marknadsplatsens eget sätt att uppfylla sina skyldigheter, angivet i dess villkor.^[1][4]

Själva försäkran kommer från CE-rättsakterna. Enligt lågspänningsdirektivet 2014/35/EU upprättar tillverkaren en EU-försäkran om överensstämmelse när överensstämmelsen har påvisats (artikel 6(2)). Den följer modellen i bilaga IV, identifierar utrustningen, hänvisar till de tillämpade standarderna, hålls ständigt uppdaterad och översätts till de språk som medlemsstaten kräver (artikel 15(1) och (2)). När flera rättsakter kräver en försäkran finns det en enda försäkran som nämner dem alla (artikel 15(3)). Leksaksdirektivet 2009/48/EG kallar den en EG-försäkran om överensstämmelse (artikel 15), och en leksak kräver en EG-typkontroll av ett anmält organ om det saknas harmoniserade standarder som täcker alla dess säkerhetskrav, om de inte har tillämpats eller bara delvis har tillämpats, om de har publicerats med en begränsning, eller om tillverkaren anser att kontroll av tredje part behövs (artikel 19(3)).^[2][3]

Provningsrapporter är en del av underlaget bakom försäkran. Lågspänningsdirektivet räknar upp dem i den tekniska dokumentationen (bilaga III punkt 2 f), och GPSR:s tekniska dokumentation omfattar resultaten av tester där det är lämpligt (artikel 9(2)(a)). Kommissionens blå guide beskriver försäkran som det dokument som anger att produkten uppfyller alla relevanta krav och säger att den ska tillhandahållas myndigheter på begäran (avsnitt 4.4). Vad en marknadsplats får se utöver det är en fråga mellan den och säljaren.^[1][2][5]