Vår förpackning använder icke-metriska enheter

Direktiv 80/181/EEG fastställer vilka måttenheter som får användas i EU. De lagliga enheterna för att uttrycka mängder är de som anges i kapitel I i bilagan: SI-grundenheterna, till exempel sekund, meter, kilogram, ampere och kelvin, deras decimala multipler och submultipler samt de övriga enheter som förtecknas i det kapitlet (artikel 1 a). Skyldigheten avser använda mätinstrument, utförda mätningar och mängduppgifter som uttrycks i måttenheter (artikel 2 a). Medlemsstaterna har tillämpat direktivet sedan den 1 oktober 1981 (artikel 7), och den konsoliderade texten innehåller 2019 års uppdatering av SI-definitionerna genom kommissionens direktiv (EU) 2019/1258.^[1]

Imperiska enheter är tillåtna bara vid sidan av det metriska värdet. En kompletterande uppgift är en mängduppgift i en enhet som inte finns i kapitel I och som åtföljer en uppgift i en enhet från kapitel I, och den är tillåten (artikel 3.1 och 3.2). Uppgiften enligt kapitel I ska dominera: uppgifter i andra enheter anges i tecken som inte är större än de som används för motsvarande uppgift enligt kapitel I (artikel 3.4). Medlemsstaterna får fortfarande kräva att mätinstrument visar en enda laglig enhet (artikel 3.3).^[1]

Några icke-metriska enheter finns kvar som lagliga enheter i sin egen rätt, men bara för angivna användningsområden och bara i de medlemsstater där de var tillåtna den 21 april 1973 (artikel 1 b). Kapitel II förtecknar dem: mile, yard, fot och tum för vägtrafikskyltar och för mätning av avstånd och hastighet, pint för fatöl och cider och för mjölk i returbehållare, och troyuns för transaktioner med ädla metaller. De tidsbegränsade enheterna i kapitlen III och IV fick inte användas efter den 31 december 1994 respektive den 31 december 1999 (artikel 1 c och d).^[1]

För färdigförpackade varor gäller ytterligare regler. Direktiv 76/211/EEG omfattar färdigförpackade varor som säljs i konstanta nominella mängder mellan 5 g eller 5 ml och 10 kg eller 10 l (artikel 1). Färdigförpackade varor som uppfyller direktivet får bära ℮-märket (artikel 3.1); de visar den nominella vikten eller volymen i kilogram, gram, liter, centiliter eller milliliter, med siffror som är minst 2 till 6 mm höga beroende på mängden, och imperiska uppgifter får inte vara större än SI-uppgifterna (bilaga I punkt 3.1). Märket ℮, som direktivet beskriver som ett litet ”e” i den form som anges i direktiv 71/316/EEG, är minst 3 mm högt och står i samma synfält som den nominella mängden; ett märke identifierar förpackaren eller den importör som är etablerad i EU och som ansvarar för att de färdigförpackade varorna uppfyller direktivet (bilaga I punkterna 3.2, 3.3 och 4). Domstolen har slagit fast att en förpackare som mäter varje färdigförpackad vara får använda märket utan föregående tillstånd, medan en förpackare som bara kontrollerar mängderna måste använda kontrollförfaranden som är erkända av de nationella myndigheterna för vikter och mått (mål 96/84).^[2][4]

Båda direktiven förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2019/1020, så marknadskontrollmyndigheterna kan kräva korrigerande åtgärder när en förpackning inte överensstämmer, inbegripet att formella fel rättas till, och kan låta dra tillbaka produkter eller begränsa deras försäljning när korrigerande åtgärder inte vidtas (artikel 16).^[3]