Vi säljer en våg eller ett mätinstrument

Vågar regleras efter vad de används till. Direktiv 2014/31/EU gäller alla icke-automatiska vågar, det vill säga vågar som kräver att en operatör ingriper under vägningen (artiklarna 1(1) och 2(2)). Artikel 1(2) delar sedan in användningen i sju kategorier. Punkterna a till f är de reglerade: bestämning av massa för handelstransaktioner, för tull, tariff, skatt, bonus, böter eller liknande betalning, för tillämpning av lagar eller för ett sakkunnigyttrande i domstol, för vägning av patienter inom medicinen, för beredning av läkemedel på apotek och för medicinska och farmaceutiska laboratorieanalyser, samt för prissättning efter massa vid direktförsäljning till allmänheten och vid framställning av färdigförpackade varor. Punkt g omfattar alla andra tillämpningar. EU-domstolen har slagit fast att direktivet gäller när rättsliga myndigheter eller polismyndigheter använder sådana instrument för att bestämma ett fordons massa vid tillämpning av nationell straffrätt (mål C-283/23).^[1][5]

Bara de reglerade användningarna omfattas av hela förfarandet. Instrument för punkterna a till f ska uppfylla de väsentliga kraven i bilaga I (artikel 4), tillverkaren upprättar den tekniska dokumentationen enligt bilaga II och genomför förfarandet i artikel 13, upprättar sedan EU-försäkran om överensstämmelse och anbringar CE-märkningen och den kompletterande metrologimärkningen (artikel 6(1) och (2)). Förfarandena är modul B följd av modul D eller F, modul D1 eller F1 för instrument utan elektroniska anordningar och utan fjäder i den lastmätande anordningen, eller modul G (artikel 13(1)). Instrument för andra användningar förses med de uppgifter som anges i bilaga III punkt 2, och enheter som är anslutna till ett reglerat instrument men inte används för ett reglerat ändamål förses med symbolen för begränsad användning (artiklarna 6(5) och 18). Medlemsstaterna ska säkerställa att instrument inte tas i bruk för de reglerade användningarna om de inte uppfyller direktivet (artikel 3(2)).^[1]

Övriga instrument omfattas av mätinstrumentdirektivet 2014/32/EU. Det gäller de instrument som definieras i bilagorna III till XII: vattenmätare, gasmätare och volymomräknare, mätare för aktiv elenergi, värmeenergimätare, mätsystem för andra vätskor än vatten, automatiska vågar, taxametrar, materiella mått, instrument för mätning av dimensioner och avgasanalysatorer (artikel 2(1)). Det ställer krav på de mätuppgifter som en medlemsstat föreskriver av skäl som rättvisa i handeln, konsumentskydd eller uppbörd av skatter (artiklarna 1 och 3(1)). Tillverkaren väljer ett förfarande bland dem som anges i instrumentbilagan (artikel 17), anbringar CE-märkningen och metrologimärkningen innan instrumentet släpps ut på marknaden (artikel 22(3)) och sparar dokumentationen i 10 år (artikel 8(3)). Direktiv (EU) 2026/706 lägger till mätsystem för laddutrustning för elfordon (MI-011) och för dispensrar för komprimerad gas (MI-012) och ändrar mätarbilagorna. Medlemsstaterna tillämpar det från och med den 10 oktober 2028, och instrument som överensstämmer med direktiv 2014/32/EU i dess lydelse den 8 april 2026 och som släpps ut på marknaden före den 10 oktober 2028 får fortfarande tillhandahållas (artiklarna 1 till 3).^[2][6]

Två andra lager gäller ofta. En våg som säljs till konsumenter för hemmabruk är en konsumentprodukt, och förordningen om allmän produktsäkerhet gäller i den mån det inte finns särskilda unionsbestämmelser med samma syfte som reglerar dess säkerhet (artikel 2(1)). Eftersom en hushållsvåg ändå omfattas av direktiv 2014/31/EU, och en elektronisk våg även av direktiv 2014/30/EU, täcker förordningens kapitel II de risker som dessa rättsakter lämnar öppna, medan kapitel III avsnitt 1 inte gäller för produkter som omfattas av en produktspecifik harmoniseringsrättsakt (artikel 2(1) tredje stycket led b). För en elektronisk våg avgör EMC-direktivet saken. För en rent mekanisk våg enligt punkt g, vars enda krav är uppgifterna på den, är det tryggast att följa artiklarna 9 och 11. Båda direktiven finns också upptagna i artikel 4(5) i förordning (EU) 2019/1020, så en ekonomisk aktör som är etablerad i unionen måste inneha försäkran och tillhandahålla den tekniska dokumentationen för myndigheterna (artikel 4(1) och (3)).^[3][4]