En konkurrent klagade på vårt miljöpåstående

Tillsynen över direktivet om otillbörliga affärsmetoder, direktiv 2005/29/EG, vilar inte enbart på myndigheterna. Medlemsstaterna ska se till att personer eller organisationer med ett berättigat intresse av att bekämpa otillbörliga affärsmetoder, däribland konkurrenter, kan väcka talan mot dem eller föra dem till en förvaltningsmyndighet (artikel 11.1). Varje medlemsstat avgör vilka av dessa vägar som finns och om det kan krävas att man först vänder sig till andra organ, till exempel uppförandekodernas ägare.^[1]

Befogenheterna är omfattande. Domstolar eller förvaltningsmyndigheter kan förelägga att en otillbörlig metod ska upphöra, eller förbjuda en som är nära förestående, även utan bevis om faktisk förlust eller skada eller om uppsåt eller oaktsamhet från näringsidkarens sida, och i ett påskyndat förfarande med interimistisk eller slutlig verkan (artikel 11.2). Efter ett slutligt beslut kan de ges befogenhet att kräva att beslutet offentliggörs och att ett rättelsemeddelande publiceras. De kan också kräva att näringsidkaren styrker att faktapåståenden är riktiga och anse påståendena oriktiga om bevisningen inte läggs fram eller är otillräcklig (artikel 12).^[1]

Kärnan i ett klagomål om ett grönt påstående är oftast något av två. Antingen finns påståendet på listan över metoder som är otillbörliga under alla omständigheter, som lades till genom direktiv (EU) 2024/825 och tillämpas från den 27 september 2026, till exempel en hållbarhetsmärkning utan certifiering (bilaga I punkt 2a) eller ett generiskt miljöpåstående utan erkänt utmärkt miljöprestanda (punkt 4a), eller så hävdar konkurrenten att påståendet vilseleder den genomsnittliga konsumenten om miljöegenskaper eller cirkularitetsaspekter (artikel 6.1 b). En listad metod kräver ingen bedömning av effekten på konsumenterna (artikel 5.5).^[1][3]

Om påståendet jämför din produkt med konkurrentens gäller även direktiv 2006/114/EG. Jämförande reklam är tillåten endast när den uppfyller alla villkor i artikel 4, bland annat att den inte är vilseledande, jämför varor som är avsedda för samma behov och objektivt jämför väsentliga, relevanta, kontrollerbara och representativa egenskaper. Medlemsstaterna ger konkurrenter möjlighet att agera mot vilseledande och otillåten jämförande reklam (artikel 5), och domstolar kan kräva att annonsören styrker faktapåståenden, vid jämförande reklam inom en kort tid (artikel 7).^[2]

Självreglerande organ kan också pröva sådana klagomål, men bara vid sidan av domstols- eller förvaltningsförfaranden (direktiv 2005/29/EG, artikel 10; direktiv 2006/114/EG, artikel 6).^[1][2]