Vi kallar vår produkt klimatneutral

Klimatpåståenden som bygger på kompensation var det mest synliga målet för direktiv (EU) 2024/825. Direktivet ändrar direktivet om otillbörliga affärsmetoder 2005/29/EG och lägger till punkt 4c i bilaga I, listan över metoder som under alla omständigheter är otillbörliga: ”på grundval av kompensation av växthusgasutsläpp påstå att en produkt har en neutral, minskad eller positiv inverkan på miljön i fråga om växthusgasutsläpp”. Medlemsstaterna skulle anta de nationella åtgärderna senast den 27 mars 2026 och tillämpa dem från den 27 september 2026 (artikel 4.1).^[2]

Skälen förklarar resonemanget och ger exempel. Sådana påståenden får konsumenterna att tro att de avser själva produkten eller dess leverans och produktion, eller att konsumtionen av den inte har någon miljöpåverkan. Exempel som ges är ”klimatneutral”, ”certifierat koldioxidneutral”, ”klimatpositiv”, ”klimatnettonoll”, ”klimatkompenserad”, ”minskad klimatpåverkan” och ”begränsat koldioxidavtryck”. Påståenden bör bara tillåtas när de bygger på produktens faktiska livscykelpåverkan, inte på kompensation av utsläpp utanför produktens värdekedja (skäl 12).^[2]

Eftersom metoden finns med på listan i bilaga I är den otillbörlig i sig. Det görs ingen prövning från fall till fall av om den genomsnittlige konsumenten har vilseletts (artikel 5.5 i direktivet om otillbörliga affärsmetoder). En märkning från ett kompensationsprogram ändrar inte detta. Samma direktiv förbjuder också hållbarhetsmärkningar som inte bygger på en certifieringsordning eller har inrättats av en offentlig myndighet (bilaga I punkt 2a).^[1]

Två vägar står fortfarande öppna. För det första får ett företag marknadsföra sina investeringar i miljöinitiativ, inbegripet projekt för utsläppskrediter, så länge informationen inte är vilseledande (skäl 12). För det andra kan påståenden om produktens egna minskade utsläpp göras om de är specifika och kan styrkas: enligt artikel 12 kan en myndighet eller domstol kräva bevisning och betrakta påståendet som felaktigt om sådan saknas.^[1][2]

Mål är också påståenden. Artikel 6.2 d, som har införts genom direktiv (EU) 2024/825, gör det till en vilseledande handling att göra ett miljöpåstående om framtida miljöprestanda utan tydliga, objektiva, offentligt tillgängliga och verifierbara åtaganden i en detaljerad och realistisk genomförandeplan. Planen ska innehålla mätbara och tidsbundna mål och andra delar som fördelning av resurser, och regelbundet verifieras av en oberoende expert från tredje part vars slutsatser görs tillgängliga för konsumenterna.^[1]