Vi har tagit fram en egen miljömärkning eller symbol

Många varumärken har genom åren skapat egna hållbarhetsmärken: ett grönt löv med ett linjenamn, en symbol för ett sortiment av ”medvetna” produkter, ett märke i webbutikens filter. Direktiv (EU) 2024/825 gör slut på det. Det infogar punkt 2a i bilaga I till direktivet om otillbörliga affärsmetoder 2005/29/EG: att ”visa upp ett hållbarhetsmärke som inte bygger på ett certifieringssystem eller som inte har inrättats av offentliga myndigheter” är en affärsmetod som under alla omständigheter är otillbörlig. De nationella reglerna ska tillämpas från och med den 27 september 2026 (direktiv (EU) 2024/825, artikel 4.1).^[1][2]

Definitionerna avgör vad som omfattas. Ett hållbarhetsmärke är varje frivilligt förtroendemärke, kvalitetsmärke eller motsvarande, offentligt eller privat, som syftar till att särskilja och främja en produkt, en process eller ett företag utifrån dess miljömässiga eller sociala egenskaper, eller båda; obligatoriska märken är undantagna (artikel 2 q). Ett certifieringssystem är ett system för verifiering av tredje part vars villkor är offentliga, som är öppet på transparenta, rättvisa och icke-diskriminerande villkor för alla näringsidkare som kan uppfylla kraven, vars krav har utarbetats tillsammans med relevanta experter och berörda parter, som har förfaranden för bristande efterlevnad, inklusive återkallelse eller tillfälligt upphävande av märket, och vars övervakning utförs av en tredje part som är oberoende av både systemets ägare och näringsidkaren (artikel 2 r).^[1]

Skälen tillför praktiska punkter. Innan ett märke visas upp bör näringsidkaren försäkra sig om att systemet uppfyller dessa minimivillkor för öppenhet och trovärdighet. Märken som har inrättats av offentliga myndigheter är fortsatt möjliga utan ett certifieringssystem, och logotyper som tilldelas enligt förordningarna om EU Ecolabel och EMAS nämns som exempel. Ett märke som antyder att en produkt är bättre för miljön är också ett miljöpåstående (skälen 7 och 8).^[2]

EU Ecolabel är ett frivilligt system enligt förordning (EG) nr 66/2010. En aktör ansöker hos ett behörigt organ, märket får bara användas på produkter som uppfyller kriterierna för sin produktgrupp och som det har tilldelats, och det behöriga organet kontrollerar regelbundet att kraven uppfylls (artiklarna 9 och 10). Förordningen förbjuder falsk eller vilseledande reklam och alla märken eller logotyper som leder till förväxling med EU Ecolabel (artikel 10.1).^[3]

Att ta bort märket tar inte bort kravet på ärliga påståenden. Ett miljöpåstående kan också vara ett varumärkesnamn, ett företagsnamn eller ett produktnamn (direktivet om otillbörliga affärsmetoder, artikel 2 o), och ett allmänt miljöpåstående kräver erkänd utmärkt miljöprestanda som är relevant för påståendet, till exempel överensstämmelse med EU Ecolabel (bilaga I punkt 4a och artikel 2 s).^[1]