MED i korthet
Direktivet om marin utrustning (MED), formellt direktiv 2014/90/EU, är EU:s rättsakt för den säkerhets- och föroreningsförebyggande utrustning som fartyg som för en medlemsstats flagg måste medföra. Dess syfte är att förbättra säkerheten till sjöss och förhindra havsföroreningar genom en enhetlig tillämpning av de relevanta internationella instrument som gäller marin utrustning som placeras ombord på EU-fartyg, och att säkerställa fri rörlighet för sådan utrustning inom unionen (art. 1). Direktivet innehåller inga egna tekniska regler: kraven på konstruktion, tillverkning och prestanda samt provningsstandarderna är de som fastställs i de internationella instrumenten, det vill säga SOLAS-, MARPOL- och COLREG-konventionerna med de IMO-resolutioner och cirkulär som ger dem verkan, samt provningsstandarderna från IMO, ISO, IEC, CEN, Cenelec, ITU, ETSI, kommissionen och de tillsynsmyndigheter som erkänns i unionens avtal om ömsesidigt erkännande (art. 2.3–2.5). Överensstämmelsen styrks genom en bedömning av ett anmält organ och visas genom rattmärket i stället för CE-märkningen (art. 4.2 och art. 9).
Som direktiv verkar det genom nationell rätt: medlemsstaterna skulle införliva det senast den 18 september 2016 och tillämpa det från det datumet, då rådets direktiv 96/98/EG upphävdes (art. 39 och art. 40). Det har ändrats två gånger, genom delegerat direktiv (EU) 2021/1206 (provningsstandarden i bilaga III) och genom AI-förordningen, förordning (EU) 2024/1689, som lade till artikel 8.5; en rättelse offentliggjord i EUT L 146 den 11 juni 2018 korrigerade korshänvisningen i punkt 1 i bilaga III. Det som företag tillämpar i det dagliga arbetet är kommissionens genomförandeförordning enligt artikel 35.2, som ersätts varje år, för närvarande genomförandeförordning (EU) 2026/1434, i kraft sedan den 31 augusti 2026.
Officiell text Läs direktivet på EUR-Lex: Direktiv 2014/90/EU (CELEX 32014L0090), eller den konsoliderade texten av den 2 augusti 2026 som innehåller båda ändringarna. Den aktuella utrustningslistan är bilagan till genomförandeförordning (EU) 2026/1434.
Tillämpningsområde
Direktivet gäller utrustning som placeras eller ska placeras ombord på ett EU-fartyg och för vilken de internationella instrumenten kräver flaggstatens administrations godkännande, oavsett om fartyget befinner sig i unionen när utrustningen monteras (art. 3.1). Ett EU-fartyg är ett fartyg som för en medlemsstats flagg och som omfattas av de internationella konventionerna (art. 2.2), så utrustning för fartyg som inte för en EU-flagg, och för fartyg utanför SOLAS, MARPOL och COLREG, faller utanför direktivet. Där utrustning som omfattas av direktivet också omfattas av annan unionsrätt är den underkastad endast detta direktiv i syfte att uppfylla artikel 1 (art. 3.2).
Vilka poster som omfattas följer av genomförandeförordningen: för varje post av marin utrustning för vilken konventionerna kräver flaggstatens godkännande anger kommissionen kraven och provningsstandarderna samt de datum från vilka de gäller för utsläppande på marknaden och placering ombord, med hänsyn till tidsramarna för fartygsbygge (art. 35.2). Bilagan till genomförandeförordning (EU) 2026/1434 är indelad i kapitel för livräddningsutrustning, förhindrande av havsföroreningar, brandskyddsutrustning, navigationsutrustning, radiokommunikationsutrustning, utrustning som krävs enligt COLREG 72, annan säkerhetsutrustning och utrustning enligt SOLAS kapitel II-1, med ett nionde kapitel som förtecknar poster som inte omfattas av MED-certifiering endast som information; varje post anger den SOLAS- eller MARPOL-regel som kräver godkännande, provningsstandarderna, modulerna för bedömning av överensstämmelse, det första utsläppandet på marknaden och den sista placeringen ombord (genomförandeförordning (EU) 2026/1434, artikel 1 och bilagan). Poster som först infördes genom 2024 och 2025 års förordningar får följa nationella typgodkännanden fram till den 4 september 2027 respektive den 23 september 2028 (genomförandeförordning (EU) 2026/1434, artikel 3).
Skyldigheterna faller på de ekonomiska aktörerna: tillverkare, representant, importör och distributör (art. 2.10–2.14). En importör eller distributör som släpper ut utrustning på marknaden eller ombord under eget namn eller varumärke, eller ändrar utrustning som redan släppts ut på marknaden på ett sätt som kan påverka överensstämmelsen, anses vara tillverkare (art. 14.3). En tillverkare som inte är etablerad inom minst en medlemsstat måste utse en representant för unionen genom skriftlig fullmakt (art. 13.1). Medlemsstaterna får inte förbjuda att utrustning som uppfyller kraven släpps ut på marknaden eller ombord, och inte heller vägra de tillhörande fartygscertifikaten (art. 6), och när ett fartyg utanför EU överförs till en medlemsstats flagg inspekteras dess utrustning och måste bära rattmärket eller godtas som likvärdig med utrustning certifierad enligt direktivet från och med den 18 september 2016, annars byts den ut (art. 7).
Vad du måste göra
Krav och standarder
Marin utrustning som placeras ombord på ett EU-fartyg den 18 september 2016 eller senare måste uppfylla de internationella instrumentens krav på konstruktion, tillverkning och prestanda så som de gäller vid den tidpunkt då utrustningen placeras ombord, och överensstämmelsen styrks endast i enlighet med provningsstandarderna och genom förfarandena för bedömning av överensstämmelse i artikel 15 (art. 4.1 och 4.2). Medlemsstaterna kontrollerar överensstämmelsen när de utfärdar, påtecknar eller förnyar fartygens konventionscertifikat och måste hålla utrustning som redan finns ombord i linje med de instrument som gäller för den (art. 5). Unionen verkar för utvecklingen av internationella standarder inom IMO och standardiseringsorganen; endast när en standard saknas, eller där en befintlig standard har en allvarlig brist, får kommissionen anta interimistiska harmoniserade tekniska specifikationer och provningsstandarder genom delegerad akt, som görs tillgängliga kostnadsfritt (art. 8.1–8.4); delegerad förordning (EU) 2024/1295 om brandslangar är ett exempel. Sedan den 2 augusti 2026 ska kommissionen, för AI-system som är säkerhetskomponenter, beakta högriskkraven i kapitel III avsnitt 2 i AI-förordningen i detta arbete (art. 8.5).
Bedömning av överensstämmelse med ett anmält organ
Förfarandena anges i bilaga II och involverar alltid ett anmält organ (art. 15.1 och 15.2). Där genomförandeförordningen föreskriver EG-typkontroll (modul B) granskar det anmälda organet den tekniska konstruktionen, provar exemplar och utfärdar ett EG-typkontrollintyg; tillverkarens tekniska dokumentation ska innehålla en riskanalys, ritningar, förteckningen över tillämpliga krav och provningsstandarder med de valda lösningarna, beräkningar och provningsrapporter, och ansökan lämnas till ett enda anmält organ som tillverkaren väljer (bilaga II, modul B, punkterna 3–6). Tillverkningen omfattas därefter av kvalitetssäkring av tillverkningsprocessen (modul D), produktkvalitetssäkring (modul E) eller produktverifiering av varje produkt eller på statistisk grund (modul F); det anmälda organet granskar kvalitetssystemet eller verifierar produkterna, och dess identifikationsnummer anbringas på varje produkt under dess ansvar (bilaga II, modulerna D–F). Där uppsättningar av utrustning tillverkas individuellt eller i små kvantiteter och inte i serie får EG-enhetsverifiering (modul G) användas (art. 15.2 b och bilaga II, modul G). Kommissionen håller en uppdaterad lista över godkänd utrustning och över återkallade eller avslagna ansökningar i sitt informationssystem (art. 15.3); EMSA driver den MED-portalen och det tekniska sekretariatet för MarED-gruppen av anmälda organ, och samordnar den årliga uppdateringen av utrustningslistan.
EU-försäkran om överensstämmelse och rattmärket
EU-försäkran om överensstämmelse anger att kraven i artikel 4 har visats vara uppfyllda, följer förlagan i bilaga III till beslut nr 768/2008/EG med de uppgifter som gäller för de relevanta modulerna, och hålls uppdaterad; genom att upprätta den åtar sig tillverkaren ansvaret (art. 16.1–16.3). En kopia måste lämnas till fartyget när utrustningen placeras ombord, översatt till de språk som flaggmedlemsstaten kräver, inklusive minst ett språk som vanligen används inom sjötransport, och hållas ombord tills utrustningen tas bort; ytterligare en kopia går till det anmälda organet (art. 16.4 och 16.5).
Utrustning som uppfyller kraven bär rattmärket i den form som anges i bilaga I; märket får inte anbringas på någon annan produkt och följer de allmänna principerna i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008, där hänvisningar till CE-märkningen läses som rattmärket (art. 9). Det anbringas vid slutet av produktionsfasen, synligt, läsligt och outplånligt, på produkten eller dess märkskylt och, i förekommande fall, inbäddat i dess programvara, eller annars på förpackningen och dokumenten, följt av identifikationsnumret för det anmälda organ som deltar i produktionskontrollen och av året (art. 10). Rattmärkets beståndsdelar måste ha i huvudsak samma vertikala mått, minst 5 mm, med möjlighet till undantag för små enheter (bilaga I).
Den elektroniska taggen
För att underlätta marknadskontroll och förhindra förfalskning får tillverkare använda en lämplig och tillförlitlig elektronisk tagg i stället för, eller utöver, rattmärket för de poster som kommissionen anger, med artiklarna 9 och 10 tillämpliga i tillämpliga delar (art. 11.1 och 11.3). Delegerad förordning (EU) 2018/414 förtecknar de poster som kan omfattas av elektronisk märkning, och genomförandeförordning (EU) 2018/608 fastställer de tekniska kriterierna: permanent anbringade RFID-taggar eller optiskt läsbara datamatriskoder, som måste visa symbolen i dess bilaga när de ersätter rattmärket (delegerad förordning (EU) 2018/414, artikel 1; genomförandeförordning (EU) 2018/608, artiklarna 1–3). Direktivet tillåter att taggen kompletterar rattmärket inom tre år och ersätter det fem år efter det att dessa kriterier antogs (art. 11.5 och 11.6).
Skyldigheter per roll
Tillverkare garanterar, genom att anbringa rattmärket, att utrustningen har konstruerats och tillverkats enligt de genomförda specifikationerna och standarderna; de upprättar den tekniska dokumentationen, låter bedömningen av överensstämmelse utföras, upprättar försäkran, anbringar märket, håller dokumentationen och försäkran i minst 10 år efter det att märket anbringades och aldrig kortare än utrustningens förväntade livslängd, håller serietillverkningen i överensstämmelse och låter nya bedömningar utföras när bilaga II kräver det, märker identifieraren och sin enda kontaktadress, tillhandahåller installations- och bruksanvisningar, vidtar korrigerande åtgärder och informerar myndigheterna om risker, samt lämnar information, tillträde till lokaler och prover på motiverad begäran (art. 12). Representanter, obligatoriska för tillverkare utanför EU, agerar enligt en fullmakt som minst måste omfatta att hålla handlingarna under samma period, lämna information och samarbeta med myndigheterna, och kan inte överta ansvaret för konstruktion och tillverkning eller den tekniska dokumentationen (art. 13). Importörer lägger till sitt namn och sin kontaktadress på produkten; importörer och distributörer lämnar information om överensstämmelse på motiverad begäran och samarbetar om att undanröja risker, blir tillverkare när de säljer under eget varumärke eller ändrar utrustningen, och identifierar, liksom alla aktörer, sina leverantörer och kunder på begäran i minst 10 år efter det att rattmärket anbringades (art. 14).
Undantag
Det finns tre undantag från flaggstaten. De två första beviljas genom ett certifikat utfärdat av flaggmedlemsstaten som medförs tillsammans med utrustningen hela tiden; det tredje fungerar annorlunda, enligt nedan. Vid teknisk innovation får flaggstatens administration tillåta utrustning som inte har genomgått förfarandena för bedömning av överensstämmelse om prov visar att den uppfyller direktivets mål, och ska meddela uppgifterna och provrapporterna till kommissionen och övriga medlemsstater, och kommissionen får kräva att tillståndet återkallas inom 12 månader (art. 30). Vid provning eller utvärdering får utrustning som inte uppfyller kraven placeras ombord under kortast nödvändiga period, förutsatt att den inte ersätter den utrustning som uppfyller kraven, vilken måste finnas kvar ombord klar för användning (art. 31). Under exceptionella omständigheter, när utrustning måste bytas ut i en hamn utanför unionen och rattmärkt utrustning inte praktiskt kan anskaffas, får annan utrustning som certifierats av en IMO-medlemsstat placeras ombord med omedelbar underrättelse till flaggstaten, och där det visas att rattmärkt utrustning inte finns tillgänglig på marknaden får flaggmedlemsstaten utfärda ett interimistiskt godkännandecertifikat och underrätta kommissionen omgående (art. 32).
Tillsyn och sanktioner
Medlemsstaterna utövar marknadskontroll i enlighet med EU:s marknadskontrollram, med hänsyn till de särskilda förhållandena inom sektorn för marin utrustning och de skyldigheter som de internationella konventionerna lägger på flaggstaternas administrationer; artikel 25 hänvisar fortfarande till kapitel III i förordning (EG) nr 765/2008, och detsamma gäller hänvisningen till dess artikel 19 i artikel 12.10 och till dess artikel 21 i artikel 26.1 fjärde stycket; förordning (EU) 2019/1020 upphävde hela detta kapitel III, artiklarna 15–29, så alla dessa hänvisningar läses som hänvisningar till förordning (EU) 2019/1020 sedan den 16 juli 2021, och direktivet anges som punkt 58 i dess bilaga I (art. 25.1 och 25.2, art. 12.10 och art. 26.1; förordning (EU) 2019/1020, art. 39.1.4, art. 44 och bilaga I, punkt 58). Tillsynen kan omfatta dokumentkontroller och kontroller av rattmärkt utrustning före eller efter det att den placerats ombord, ombord begränsad till undersökningar som håller utrustningen fullt funktionsduglig, och myndigheterna får begära prover på tillverkarens bekostnad (art. 25.3 och 25.4). Där utrustning antas utgöra en risk för sjösäkerheten, hälsan eller miljön utvärderar myndigheten den, kräver korrigerande åtgärder, tillbakadragande eller återkallelse inom en tidsfrist som står i proportion till risken, informerar det anmälda organet och, om aktören inte agerar, förbjuder eller begränsar tillhandahållandet eller placeringen ombord, drar tillbaka eller återkallar utrustningen och informerar kommissionen och övriga medlemsstater, som har fyra månader på sig att invända innan åtgärden anses motiverad (art. 26). Kommissionen avgör omtvistade åtgärder genom skyddsklausulförfarandet och får agera vid brister i provningsstandarder (art. 27); utrustning som uppfyller kraven men ändå utgör en risk kan behandlas på samma sätt (art. 28). Formell bristande överensstämmelse, såsom ett rattmärke anbringat i strid med artikel 9 eller 10, ett saknat rattmärke, en saknad eller felaktig försäkran, otillgänglig eller ofullständig teknisk dokumentation eller en försäkran som inte skickats till fartyget, ska åtgärdas och leder annars till begränsning, förbud, återkallelse eller tillbakadragande (art. 29). Anmälda organ vägrar utfärda certifikat där tillverkarens skyldigheter inte uppfylls och upphäver tillfälligt, begränsar eller återkallar certifikat där produkter inte längre uppfyller kraven (art. 23).
Direktivet innehåller ingen sanktionsartikel. Det anges i bilaga II till förordning (EU) 2019/1020 bland unionsharmoniseringslagstiftningen utan bestämmelser om sanktioner, så medlemsstaterna måste fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av ekonomiska aktörer (förordning (EU) 2019/1020, art. 41 och bilaga II). I Danmark genomförs direktivet genom bekendtgørelse nr. 422 af 17. maj 2016 om utrustning i fartyg, utfärdad av Søfartsstyrelsen, den danska sjöfartsmyndigheten, med stöd av lov om sikkerhed til søs och ändrad genom bekendtgørelser nr. 1161 af 2016, nr. 1493 af 2018 och nr. 251 af 2022, den sistnämnda om införlivande av delegerat direktiv (EU) 2021/1206. Søfartsstyrelsen är den anmälande myndigheten, med DANAK utsedd att bedöma och övervaka de anmälda organen (BEK nr. 422/2016, § 1). Överträdelser av bekendtgørelsen bestraffas med böter eller fängelse i upp till ett år, som kan stiga till två år där överträdelsen skadade eller äventyrade liv eller hälsa, följde på ett tidigare förbud eller föreläggande för samma eller liknande fråga, eller medförde eller syftade till en ekonomisk fördel, och företag är ansvariga enligt kapitel 5 i straffeloven (BEK nr. 422/2016, § 2). Enligt lov om sikkerhed til søs kan Søfartsstyrelsen förelägga den som marknadsför en farlig produkt att vidta nödvändiga åtgärder, inklusive att stoppa leverans eller marknadsföring och återkalla produkterna, får använda kontrollbefogenheterna i produkt- och marknadskontrollagen för produkter som omfattas av direktivet, kan kvarhålla ett fartyg som saknar föreskriven utrustning eller vars utrustning är defekt, kan förelägga att varje överträdelse rättas inom en frist, och underlåtenhet att följa dess förelägganden bestraffas med böter eller fängelse i upp till ett år (LBK nr. 221/2022, § 4, stk. 4 och 5, § 14, stk. 2, § 18 och § 28). Direktivet finns inte bland de rättsakter som anges i § 2 i den danska produkt- och marknadskontrollagen (LBK nr. 22/2026), så den lagen gäller för marin utrustning endast genom hänvisningen i lov om sikkerhed til søs.
Så hjälper Conphora
Conphora bevakar MED, den årliga genomförandeförordningen och datumen för placering ombord per post, och stämmer av din utrustning mot kraven, och flaggar luckor i vägen för bedömning av överensstämmelse, rattmärket och den elektroniska taggen, EU-försäkran om överensstämmelse och dess kopia ombord, samt 10-årsregistren innan de blir tillsynsproblem. Plattformen hjälper dig att bygga upp och hålla den tekniska dokumentationen, följa anmälda organs certifikat och deras giltighet, och meddelar dig när kommissionen uppdaterar utrustningslistan eller en provningsstandard ändras.
Se hur Conphora fungerar · Se planer och priser
Källor
- Direktiv 2014/90/EU om marin utrustning, konsoliderad text av den 2 augusti 2026 (EUR-Lex)
- Direktiv 2014/90/EU i den version som offentliggjordes i EUT L 257 den 28 augusti 2014 (EUR-Lex)
- Dokumentinformation, datum och samband för CELEX 32014L0090 (EUR-Lex)
- Kommissionens delegerade direktiv (EU) 2021/1206 om ändring av bilaga III vad gäller standarden för provningslaboratorier (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2024/1689, AI-förordningen, artikel 105 om ändring av direktiv 2014/90/EU (EUR-Lex)
- Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2026/1434 om krav på konstruktion, tillverkning och prestanda samt provningsstandarder för marin utrustning (EUR-Lex)
- Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/414 om fastställande av vilka poster av marin utrustning som kan omfattas av elektronisk märkning (EUR-Lex)
- Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/608 om tekniska kriterier för elektroniska taggar för marin utrustning (EUR-Lex)
- Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/1295 om harmoniserade tekniska specifikationer och provningsstandarder för brandslangar (EUR-Lex)
- Förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter, artikel 41 och bilagorna I och II (EUR-Lex)
- EU:s åtgärder för säkerhet och miljöskydd, avsnitt om marin utrustning (Europeiska kommissionen, GD MOVE)
- Direktivet om marin utrustning, MarED och MED-portalen för godkända produkter (Europeiska sjösäkerhetsbyrån)
- Bekendtgørelse om udstyr i skibe, BEK nr. 422 af 17. maj 2016 (Retsinformation)
- Bekendtgørelse om ændring af bekendtgørelse om udstyr i skibe, BEK nr. 251 af 21. februar 2022 (Retsinformation)
- Bekendtgørelse af lov om sikkerhed til søs, LBK nr. 221 af 11. februar 2022 (Retsinformation)
Den här guiden ger allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.