Artikel 57 i REACH-förordningen räknar upp de egenskaper som gör att ett ämne omfattas av tillståndsordningen: klassificering som cancerframkallande, könscellsmutagent eller reproduktionstoxiskt i kategori 1A eller 1B enligt CLP-förordningen; långlivat, bioackumulerande och toxiskt (PBT) eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande (vPvB) enligt bilaga XIII; eller, från fall till fall, ämnen såsom hormonstörande ämnen för vilka det finns vetenskapliga belägg för sannolika allvarliga effekter som ger upphov till en likvärdig grad av betänklighet. Artikel 59 fastställer identifieringsförfarandet: en medlemsstat eller ECHA, på kommissionens begäran, upprättar ett dossier enligt bilaga XV, det skickas ut för synpunkter, och ämnet tas upp på kandidatförteckningen inför en eventuell upptagning i bilaga XIV. Ämnena på den förteckningen är det som i vardagligt tal kallas särskilt farliga ämnen (SVHC).
Upptagningen får omedelbara konsekvenser för varor. Enligt artikel 7(2) måste en tillverkare eller importör av varor anmäla till ECHA om ett ämne på kandidatförteckningen förekommer i en koncentration över 0,1 viktprocent och i mängder över ett ton per år. Enligt artikel 33 måste varje leverantör av en vara som innehåller ett sådant ämne över 0,1 % ge mottagaren tillräcklig information för säker användning, minst ämnets namn, och måste kostnadsfritt besvara en konsuments begäran om samma information inom 45 dagar. Dessa anmälningar förs in i ECHA:s SCIP-databas enligt avfallsramdirektivet.
Upptagning i bilaga XIV enligt artikel 58 innebär därefter att ämnet inte får användas eller släppas ut på marknaden för en användning efter slutdatumet utan ett tillstånd. För en tillverkare eller importör består den praktiska uppgiften i att inhämta försäkringar från leverantörer, granska stycklistor mot varje ny kandidatförteckning och bevara resultaten i den tekniska dokumentationen.