Artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt gör det möjligt för en lagstiftningsakt att delegera till kommissionen befogenheten att anta icke-lagstiftningsakter med allmän giltighet som kompletterar eller ändrar icke väsentliga delar av den akten. Lagstiftningsakten ska fastställa målen, innehållet, tillämpningsområdet och varaktigheten för delegeringen, och Europaparlamentet eller rådet kan återkalla den eller invända mot en enskild akt inom en fastställd period.
Förordningen om ekodesign för hållbara produkter bygger på denna mekanism. Själva förordningen innehåller inga krav för någon enskild produkt; artikel 4 ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter som fastställer ekodesignkrav per produktgrupp, och varje akt ska ange förfarandet för bedömning av överensstämmelse, innehållet i det digitala produktpasset och, vid behov, ytterligare skyldigheter avseende dokumentation och information om leveranskedjan. Artikel 4.4 kräver att tillämpningsdatumet för en delegerad akt normalt inte får infalla tidigare än 18 månader efter dess ikraftträdande, så att tillverkarna har tid att uppfylla kraven. Artikel 18 ålägger kommissionen att prioritera produkter utifrån deras potentiella bidrag till klimat-, miljö- och energimålen och att offentliggöra en arbetsplan; den första planen antogs i april 2025. Artikel 72 fastställer villkoren: befogenheten ges för fem år från och med den 18 juli 2024, med möjlighet till tyst förlängning, medlemsstaternas experter ska höras, och en akt träder i kraft endast om varken parlamentet eller rådet invänder inom två månader.
För ett företag innebär detta att man måste bevaka två rättsliga nivåer: ramförordningen och den delegerade akten för den egna produktgruppen, där de mätbara kraven, testmetoderna, passuppgifterna och datumen anges. RoHS, batteriförordningen och förpackningsförordningen använder delegerade akter på samma sätt för att uppdatera bilagor och tekniska detaljer.