Vår produkt innehåller en reglerad sprängämnesprekursor

Vissa vanliga kemikalier kan missbrukas för att tillverka sprängämnen. Förordning (EU) 2019/1148 reglerar försäljningen av dem. Den gäller ämnena i bilagorna I och II samt blandningar och ämnen som innehåller dem (artikel 2.1), med undantag för homogena blandningar med fler än fem beståndsdelar där varje förtecknat ämne ligger under 1 % (artikel 3.13). Den gäller inte varor enligt definitionen i REACH, pyrotekniska artiklar enligt direktiv 2013/29/EU eller receptbelagda läkemedel (artikel 2.2). Den har gällt sedan den 1 februari 2021 och upphävde förordning (EU) nr 98/2013 (artiklarna 22 och 23). EUR-Lex visar ingen ändringsakt.^[1][2]

I bilaga I förtecknas de begränsade sprängämnesprekursorerna, var och en med ett gränsvärde. Exempel är salpetersyra över 3 %, väteperoxid över 12 %, svavelsyra över 15 %, nitrometan över 16 %, ammoniumnitrat över 16 % kväve i förhållande till ammoniumnitrat samt kalium- och natriumklorat och perklorat över 40 %. Över dessa värden får ämnet eller blandningen inte tillhandahållas, införas, innehas eller användas av allmänheten (artikel 5.1); för blandningar av de förtecknade kloraterna och perkloraterna räknas deras sammanlagda koncentration (artikel 5.2). En medlemsstat kan ha ett tillståndssystem upp till det övre gränsvärdet i kolumn 3, men inte för ammoniumnitrat eller kloraterna och perkloraterna (artikel 5.3 och bilaga I).^[1]

I bilaga II förtecknas de rapporteringspliktiga prekursorerna: hexamin, aceton, kalium-, natrium-, kalcium- och magnesiumnitrat, kalciumammoniumnitrat, magnesiumnitrathexahydrat samt aluminium- och magnesiumpulver med en partikelstorlek under 200 µm, som ämne eller i blandningar med minst 70 % av metallen. De är inte begränsade för allmänheten, men säljare måste informera företagskunder, instruera sin säljpersonal och rapportera misstänkta transaktioner samt betydande försvinnanden och stölder (artiklarna 7 och 9, bilaga II).^[1]

Skyldigheterna åligger varje ekonomisk aktör som tillhandahåller dessa ämnen, online eller offline, även via onlinemarknadsplatser (artikel 3.10). En aktör som levererar till ett annat företag måste upplysa det om begränsningen och rapporteringsskyldigheten (artikel 7.1). En aktör som säljer till yrkesmässiga användare eller allmänheten måste kunna visa att säljpersonalen vet vilka produkter som innehåller reglerade prekursorer och har fått instruktioner om artiklarna 5–9 (artikel 7.2). Vid varje försäljning av en begränsad prekursor till ett företag begär säljaren identitetsbevis, företagsuppgifter och uppgift om den avsedda användningen, bedömer om användningen passar verksamheten och får vägra försäljningen (artikel 8.2 och 8.3). Uppgifterna sparas i 18 månader (artikel 8.4).^[1]

Rapporteringen går snabbt. Varje medlemsstat har en nationell kontaktpunkt som är tillgänglig dygnet runt (artikel 9.3). Aktörer och onlinemarknadsplatser rapporterar en misstänkt transaktion eller ett försök till transaktion inom 24 timmar från det att de bedömt den som misstänkt, om möjligt med kundens identitet (artikel 9.4), och rapporterar betydande försvinnanden och stölder inom 24 timmar från upptäckten (artikel 9.5). Sanktionerna fastställs av varje medlemsstat (artikel 13).^[1]