Vi får frågor om tillbörlig aktsamhet för batterier

Kapitel VII i batteriförordningen (EU) 2023/1542 ålägger ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden eller tar dem i bruk skyldigheter om tillbörlig aktsamhet för batterier (artikel 1.2). Tillämpningsområdet begränsas av storlek: kapitlet gäller inte ekonomiska aktörer som hade en nettoomsättning på mindre än 40 miljoner euro under det räkenskapsår som föregick det senaste räkenskapsåret och som inte ingår i en koncern som på konsoliderad basis överskrider den gränsen (artikel 47). Det gäller inte heller batterier som släpps ut på marknaden på nytt efter förberedelse för återanvändning, ändrad användning eller återtillverkning, och det gäller utan att det påverkar unionsreglerna om mineraler och metaller från konfliktdrabbade områden och högriskområden.^[1]

Startdatumet har flyttats. Genom förordning (EU) 2025/1561 ersattes datumet i artikel 48.1, den 18 augusti 2025, med den 18 augusti 2027, och datumet för kommissionens riktlinjer i artikel 48.5 flyttades till den 26 juli 2026. Skälen förklarar varför: utsedda anmälda organ för verifiering av tredje part tog längre tid än väntat, och system för tillbörlig aktsamhet för råvarorna måste fortfarande utvecklas och erkännas.^[2]

Från och med den 18 augusti 2027 ska aktörer som omfattas inrätta och genomföra policyer för tillbörlig aktsamhet för batterier och låta ett anmält organ verifiera dem och regelbundet revidera dem (artikel 48.1–48.2). Policyn omfattar de råvaror som anges i bilaga X, punkt 1, nämligen kobolt, naturlig grafit, litium, nickel och de kemiska föreningar baserade på dem som behövs för aktiva material, samt de kategorier av sociala och miljömässiga risker som anges i punkt 2, från luft, vatten, mark och biologisk mångfald till arbetsmiljö, barnarbete, tvångsarbete, diskriminering, föreningsfrihet och samhällsliv. Artikel 49 kräver ett ledningssystem med ansvar hos den högsta ledningen, ett system för kontrollkedja eller spårbarhet, leverantörsavtal och en klagomålsmekanism. Artikel 50 kräver riskidentifiering, en riskhanteringsplan och verifiering av tredje part av aktörens egen kedja för tillbörlig aktsamhet.^[1]

Kapitlet är utformat för att verka nedåt i leveranskedjan. Aktörer som omfattas gör all relevant information som de har fått genom sin policy tillgänglig för sina närmaste köpare nedströms, med vederbörlig hänsyn till affärshemligheter (artikel 52.2), offentliggör en årlig rapport om sin policy, inklusive en sammanfattning av verifieringarna från tredje part (artikel 52.3), och lämnar verifieringsrapporten, godkännandebeslutet och revisionsrapporterna till myndigheterna på begäran (artikel 52.1). De sparar dokumentationen i 10 år efter att det sista batteriet som tillverkats enligt policyn släpptes ut på marknaden (artikel 48.3).^[1]